Söderns Rollspelsklubb - Användarbidrag [sv]

Mercanto

2026-03-16T14:48:11Z

Daniel: /* Platser */

=Mercanto=

[[Fil:mercanto.jpg|thumb|right|500px|''Huvudstaden i furstendömet'']]

Ett furstendöme på ön [[Almgast]] i [[Gimsals Marskland]], [[Jorpagna]]. Mercanto grundades av maraviska handelsmän under 400-talet. Den nyformade handelsstationen fick initialt stora resurser, vilket resulterade i resandet av en mindre stenborg och en omkringliggande by med bred variation inom hantverk och utbud. En tvist mellan Mercantos guvernör och det [[Maraviska handelsförbundet]] gjorde dock att pengaflödet sinade under 500-talet. Idag klarar sig dock Mercanto väl på egna resurser - bl.a. med hjälp av stora tobaks- och vinodlingar i området. Mercanto har även en stor fårhjord som betar av centrala Almgast.

Mercanto är fortfarande medlem i det Maraviska handelsförbundet men de tidigare dispyterna av lett till en mer formell förening än monetär.

==Landsfakta==

'''Invånarantal:''' Cirka 1500
 
'''Befolkning:''' Människor (90%), halvlängdsmän (10%)
 
'''Huvudstad:''' Civita Mercanto (400)
 
'''Statsöverhuvud:''' Guvernör [[Leicomer ab Hancor]]
 
'''Styrelseform:''' Monarki
 
'''Välstånd:''' Rikt
 
'''Producerar främst:''' Vete, tobak, vin
 
'''Armé:''' Infanteri (25 st), legoknektar (60 st)
 
'''Religion:''' Lysande vägen (80%), Unga gudarna (20%)
 
'''Kuriosa:''' Handelsnationen Mercanto är mycket stolta över skeppet [[Ubancor]], vilket härstammar från Jorpagniska imperiet.
 
[[Category:Almgast]]

==Platser==
* '''Targasis Medicus.''' En helarinrättning som drivs av Targasismunkar.
* '''[[Gyllene Svanen]].''' Ett tre våningar högt värdshus med ryktet av att vara Mercantos finaste inrättning för resenärer.

Gyllene Svanen

2026-03-16T14:47:48Z

Daniel: Skapade sidan med '=Gyllene Svanen= 600px Ett värdshus i Mercanto, Gimsals Marskland, Jorpagna. Etablerades 514 e.O. och har styrts i fyra generationer av ätten Klemar. Nuvarande värdshusvärd är Tankred Klemar (född 580).'

=Gyllene Svanen=
[[fil:gyllenesvanen.jpg|thumb|600px]]

Ett värdshus i [[Mercanto]], [[Gimsals Marskland]], [[Jorpagna]].

Etablerades 514 e.O. och har styrts i fyra generationer av ätten Klemar. Nuvarande värdshusvärd är Tankred Klemar (född 580).

Fil:Gyllenesvanen.jpg

2026-03-16T14:46:02Z

Daniel:

Maraviska handelsförbundet

2026-02-13T10:39:58Z

Daniel:

=Maraviska handelsförbundet=

Ett större rike i Jorpagna.

==Landsfakta==

'''Invånarantal:''' Cirka 250 000
 
'''Befolkning:''' Människor (98%), övriga (2%)
 
'''Huvudstad:''' Emezlion (25 000)
 
'''Statsöverhuvud:''' Guvernör [[Haman Hamaro]]
 
'''Styrelseform:''' Republik
 
'''Välstånd:''' Rikt
 
'''Producerar främst:''' Vete, vin
 
'''Armé:''' Infanteri (2 500 st), legoknektar (1 000 st), stark flotta
 
'''Religion:''' Lysande vägen (70%), Unga gudarna (30%)
 
'''Kuriosa:''' -
 
[[Category:Jorpagna]]

Maraviska handelsförbundet

2026-02-13T10:39:45Z

Daniel: Skapade sidan med 'Ett större rike i Jorpagna. ==Landsfakta== '''Invånarantal:''' Cirka 250 000 '''Befolkning:''' Människor (98%), övriga (2%) '''Huvudstad:''' Emezlion (25 000) '''Statsöverhuvud:''' Guvernör Haman Hamaro '''Styrelseform:''' Republik '''Välstånd:''' Rikt '''Producerar främst:''' Vete, vin '''Armé:''' Infanteri (2 500 st), legoknektar (1 000 st), stark flotta '''Religion:''' Lysande vägen (70%), Unga gudarna (30%) <b...'

Ett större rike i Jorpagna.

==Landsfakta==

'''Invånarantal:''' Cirka 250 000
 
'''Befolkning:''' Människor (98%), övriga (2%)
 
'''Huvudstad:''' Emezlion (25 000)
 
'''Statsöverhuvud:''' Guvernör [[Haman Hamaro]]
 
'''Styrelseform:''' Republik
 
'''Välstånd:''' Rikt
 
'''Producerar främst:''' Vete, vin
 
'''Armé:''' Infanteri (2 500 st), legoknektar (1 000 st), stark flotta
 
'''Religion:''' Lysande vägen (70%), Unga gudarna (30%)
 
'''Kuriosa:''' -
 
[[Category:Jorpagna]]

Mercanto

2026-02-13T10:35:40Z

Daniel: /* Landsfakta */

=Mercanto=

[[Fil:mercanto.jpg|thumb|right|500px|''Huvudstaden i furstendömet'']]

Ett furstendöme på ön [[Almgast]] i [[Gimsals Marskland]], [[Jorpagna]]. Mercanto grundades av maraviska handelsmän under 400-talet. Den nyformade handelsstationen fick initialt stora resurser, vilket resulterade i resandet av en mindre stenborg och en omkringliggande by med bred variation inom hantverk och utbud. En tvist mellan Mercantos guvernör och det [[Maraviska handelsförbundet]] gjorde dock att pengaflödet sinade under 500-talet. Idag klarar sig dock Mercanto väl på egna resurser - bl.a. med hjälp av stora tobaks- och vinodlingar i området. Mercanto har även en stor fårhjord som betar av centrala Almgast.

Mercanto är fortfarande medlem i det Maraviska handelsförbundet men de tidigare dispyterna av lett till en mer formell förening än monetär.

==Landsfakta==

'''Invånarantal:''' Cirka 1500
 
'''Befolkning:''' Människor (90%), halvlängdsmän (10%)
 
'''Huvudstad:''' Civita Mercanto (400)
 
'''Statsöverhuvud:''' Guvernör [[Leicomer ab Hancor]]
 
'''Styrelseform:''' Monarki
 
'''Välstånd:''' Rikt
 
'''Producerar främst:''' Vete, tobak, vin
 
'''Armé:''' Infanteri (25 st), legoknektar (60 st)
 
'''Religion:''' Lysande vägen (80%), Unga gudarna (20%)
 
'''Kuriosa:''' Handelsnationen Mercanto är mycket stolta över skeppet [[Ubancor]], vilket härstammar från Jorpagniska imperiet.
 
[[Category:Almgast]]

==Platser==
* '''Targasis Medicus.''' En helarinrättning som drivs av Targasismunkar.
* '''Gyllene Svanen.''' Ett tre våningar högt värdshus med ryktet av att vara Mercantos finaste inrättning för resenärer.

Fil:Bed.JPG

2026-01-21T10:10:05Z

Daniel:

Tilmas häxkovenant

2025-12-17T18:59:43Z

Daniel: /* Timlas häxkovenant */

=Timlas häxkovenant=
En grupp mystiker som levde i staden [[Mercanto]] fram till cirka 580 e.O. då de två sista medlemmarna splittrades och gick sina skilda vägar. En annan grupp mystiker tog dock över Tilmas gamla bostad och bedriver där idag en läkekonstinträttning.

Studerade huvudsakligen mörk spiritism och alkemi.

Tilmas häxkovenant

2025-12-17T18:56:57Z

Daniel: Skapade sidan med '=Timlas häxkovenant= En grupp mystiker som levde i staden Mercanto fram till cirka 580 e.O. då de två sista medlemmarna splittrades och gick sina skilda vägar. Studerade huvudsakligen mörk spiritism och alkemi.'

=Timlas häxkovenant=
En grupp mystiker som levde i staden [[Mercanto]] fram till cirka 580 e.O. då de två sista medlemmarna splittrades och gick sina skilda vägar.

Studerade huvudsakligen mörk spiritism och alkemi.

Vicantos rike

2025-12-17T18:55:07Z

Daniel: /* Legender */

=Vicantos rike=

En tidigare statsbildning i [[Gimsals marskland]], [[Jorpagna]]. Numera benämns området [[De dödas öar]], på grund av förekomsten av hundratals odöda.

==Geografi==

Ögruppen består av:

*'''Storön:''' Huvudön i det gamla riket. Cirka åtta kvadratkilometer stor. Består av vassa stenslätter och buskig törneskog. I mitten reser sig mäktiga ruiner från Vicantors stad.
*'''Mörkerön:''' En i huvudsak skogsklädd ö, vars norra spets domineras av Benborgen. Fästningen kallades för Mörkerborg innan riket föll. Skogen på ön är tjock, med tung undervegetation.
*'''Västerö:''' En mindre ö, fylld av halvrutten träskskog.
*'''Nordö:''' En stenklippsö, extremt ogästvänlig. I mitten dominerar en torr barrskog.
*'''Vicantos klippa:''' En svart stenklippa som reser sig likt ett horn från havet.

==Historia==

Tiden innan nekromantikern [[Vicanto]] tog över området är relativt ointressant. Ögruppen utgjorde hem åt ett par fiskebyar men kom aldrig att hamna inom Jorpagnas intressesfär.

Vicanto, som var en av [[De Fyra Nekromantikerna från Merende|De Fyra]], kom till platsen under [[Mörkertiden]], cirka 200 f.O, i syfte att bedriva studier och etablera en magikerakademi som fokuserade på nekromanti, svartmagi, spiritism och illusionism. Vid mörkertidens slut, efter cirka 200 år, hade öarna blivit ordentligt utbyggda och var en stor maktfaktor i marsklandet.

Det ryktas om att magikerakademin i [[Cidaris]] grundades bland annat av en av Vicantos tidigare betrodda - efter att denne blivit utvisad från nekromantikerns rike på grund av personliga motsättningar.

Runt år 100 e.O. stod Vicantos rike på höjden av sin makt och hade inmutat flertalet öar i Gimsals marskland, men ärketrollkarlens ambitioner gick bortom idéen om ett litet örike - genom en mäktig ritual skulle han förstärka sina trupper avsevärt, och göra dem i praktiken odödliga. Något gick dock väldigt, väldigt fel och istället för att påbörja invasionen av Ferems brygga och Almgast förvandlades trollkarlens trupper till kaotiska, odöda horder som gick lös på allt annat levande. Alla kommunikationer med omvärlden föll sönder omedelbart och alla som landsteg på det forna rikets huvudöar riskerade att anfallas av de odöda. En märklig, kvardröjande kraft verkar dessutom automatiskt förvandla alla döda varelser till levande döda, vilket sakta men säkert ökat på den armé av benrangel och zombies som skyddar öarnas hemligheter idag.

I en 450 år gammal skrift i Argalds kunskapsakademi talas det om hur Vicanto besökte Ferems Brygga flertalet gånger strax innan händelsen och krävde att det då relativt mäktiga furstendömet skulle underkasta sig honom för att det var “gudarnas vilja” och att de skulle ångra sig bittert om så inte skedde.

Alla sådana förslag avvisades dock och något år senare inleddes det som skulle kallas för “Gimsals lilla konflux”, när Vicanto genom någon form av ritual orsakade fruktansvärda stormar och havsvågor som ingöt östra delarna av Gimsals marskland i förödelse - det regnade konstant i två veckor, träd knäcktes av hårda vindar och översvämningar skedde i flera byar och städer som låg nära hans lilla örike.

Efter “den lilla konfluxen” lugnade det ner sig och ingen hörde av Vicanto något mer. Sägner, sprungna från fiskare och upptäcksresande som färdades nära hans örike strax efteråt, talar om hur hans stora torn hade till hälften fallit samman och om hur horder av “död-liknande” varelser vandrade planlöst omkring på stränderna. Därefter skyddes öarna som pesten, även om vissa djärva äventyrarföljen vågade stiga i land för att försöka ta reda på vad som hänt.

Ärketrollkarlen Dankil och hans följe gjorde en expedition år 334 e.O. som talade om hur ön fortfarande var infekterad av odöda, även om en stor del av dem fallit ihop av tidens tand. En annan expedition år 541 nämner något liknande.

Det talas också om hur flertalet expeditioner slutade i olycka - lärda män från Cidaris som aldrig återvände, krigarföljen som återvänt decimerade och halvt galna.

==Legender==

*'''Vicantos katakomber''', ett vidsträckt tunnelsystem under Storön, sägs vara låst och igenbommat med stark magi - som endast kan tyglas om man har en av Vicantos nycklar. Dessa "nycklar" gavs till trollkarlens mest betrodda. Det finns rykten om att [[Tilmas häxkovenant]] ska ha en av dessa nycklar idag.
*'''Vicantos deflektor''' sägs vara en stridssköld som ger sin bärare extra skydd.
*'''Alfengast''' - ett kortsvärd smitt av drakstål, med handtag av alvben. Ska ha burits av Vicanto och varit hans favoritvapen.
*'''Vicantos böcker''' - Vicanto ska ha haft en stor boksamling med över 400 titlar.

Kardien

2025-12-12T19:16:13Z

Daniel: /* Landsfakta */

=Kardien=

[[Fil:kardien.jpg|thumb|right|600px]]

Ett feodalt kungarike belägat på Aidnehalvön i västra Ereb.

==Landsfakta==

'''Invånarantal:''' 4 000 000
 
'''Befolkning:''' Människor 95%, halvlängdsmän 4%, älvfolk 1%
 
'''Huvudstad:''' [[Ekeborg]]
 
'''Statsöverhuvud:''' [[Vidar IV]]
 
'''Styrelseform:''' Monarki
 
'''Exportvaror:''' ull, linnetyger, spannmål, malm och järn
 
'''Importvaror:''' tyger, salt, ädelmetaller
 
'''Välstånd:''' Fattigt
 
'''Armé:''' Svag flotta, svagt infanteri (10 000 stående trupper), starkt riddarkavalleri (35 000).
 
'''Religion:''' Lysande vägen
 
'''Övrigt:''' Kardiens adelsklass är ytterst stark. Exarken för Lysande vägens aidniska gren har sitt säte i Ekeborg.
 

==Geografi och klimat==

Kardien utgör den västra delen av Aidnehalvön. Geografiskt indelar man landet i tre delar – Divras udde längst ner åt söder, Faltraxnäs väster därom och norra Kardien. Denna del av landet avskiljs från övriga Kardien av Aidnebergen, som skjuter sina utlöpare nästan ända ner till Faltraxbukten.

Kardien har ett tempererat klimat med varma, vattenrika somrar och kyliga vintrar. Snö är sällsynt vid kusterna, men förekommer inne i landet, särskilt i de norra delarna.

===Divras udde===
Divras udde är den varmaste och torraste delen av Kardien. Här finns inga stora skogar, men en del mindra och det dominerande jordbrukslandskapet bryts ständigt av skogspartier, dungar och halvöppna ängsmarker. De sydöstra delarna av Divra består av ett torrt stäpplandskap där boskapshjordar strövar fritt och det är långt mellan byarna. Genom Divra flyter tre stora, långsamma floder – Ekeborgsfloden, Aknir och Gridefloden. Dessa utnyttjas till konstbevattning av de bördiga fält som sträcker sig längs dess stränder. Det är därför aldrig långt till nästa by för den som nyttjar någon av de pråmar och kustskutor som ständigt rör sig upp och ner längs floderna. Gridefloden är farbar för sjögående fartyg ända upp till Arntuna.

===Faltraxnäs===
Faltraxnäs delas på mitten av den väldiga Gladaskogen. Denna urskog skys av alla utom penterna som bebor dess inre. Norra delen av Faltraxnäs är platt och bördig och här odlar otaliga livegna bönder spannmål för att klara sin livhanke och göda sina herrar. Mil efter mil av vajande säd, ståtliga borgar som övervakar landskapet och små fattiga byar. Här är skördarna rika och befolkningstätheten som störst. Södra delen av näset är kargare och erbjuder större variation. Skogar avlöses av äng, åker och torra hedmarker. Kusten består av långgrunda sand- och stenstränder. Här breder rika fiskebankar ut sig och hemmanen ligger tätt.

===Norra Kardien===
Den här delen av landet är vildare och fattigare än de södra delarna. Under de senaste århundradena har jordbruket fått stå tillbaka för skogen och befolkningen har glesats ut allt mer. Överallt där man reser finner man övergivna byar och ungskog som skjuter upp där det tidigare låg åker. Här måste adeln ständigt skydda sina undersåtar från svartfolken som med ojämna mellanrum kommer plundrandes. I Kardiens nordvästra hörn skjuter Antivins udde ut. Uddens inre är höglänt och skogbeklädd vildmark som befolkas av svartfolk. Nordmarkarna som lever på udden bebor främst kustbandet.

==Historia==

Kardien bildas år 60 e.O. sedan stormannen Ovar Förstkonung lyckats ena landet. Landet tillhör de som först låter omvända sig till Odos läror och efter den Stora schismen har den aidniska grenen av Lysande Vägen sitt huvudsäte i Ekeborg. Under århundradena efter Odo är Kardien ett av Kopparhavets ledande länder och sprider sin tro och riddarväsendet vida kring. År 424 e.O. omorganiseras landet då echterfolket tar över styret och huvudstaden flyttas från Faltrax till Ekeborg. Man förlorar runt den här tiden sin ledande ställning och tvingas fokusera mer på att bekämpa svartfolken, som alltid hotat från Aidnebergen, men som under Svarta Tornets ledning kommit att utgöra ett allvarligt hot mot riket.

===Den Tredje Konfluxen===
År 599 f.O. drabbades Ereb av [[Den tredje konfluxen]]. Miljardtals köttbitare bet sin väg genom kontinenten. Man räknar med att kontinentens befolkning mer än halverades på ett par veckor, i vissa områden drabbades så många som tre fjärdedelar. Under det följande året fortsätter eländet. Skördarna blir lidande av köttbitarnas framfart och det allmänna kaos som bryter ut i deras kölvatten. Väpnade konflikter utspelas mellan fraktioner som kämpar för att tillskansa sig de resurser som återstår. Till råga på allt så har svartfolken, gömda i sina hålor, många gånger klarat sig betydligt bättre än människorna. De tar givetvis tillfället i akt och plundrar friskt. Under de närmaste följande åren fortsätter befolkningen att minska raskt, snart finns färre än en av fem invånare, kanske så lite som en tiondel, kvar i de forna rikena. Kejsardömet Jorpagna faller ihop som ett korthus och barbariet tar återigen över Ereb. Civilisationen upphör nästan helt, läs och skrivkunnande sätts på undantag och de enda färdigheter som räknas är förmågan att skaffa mat och försvara den från angripare.

==Flora och Fauna==

Ekskogarna i lågländerna och det småkulliga landskapen i de centrala och nordvästra delarna av kardien växer sig riktigt breda och krumma med långa svepande grenar som får trädkronor att täcka en 1000 kvadratmeter.

Tillsammans med ekarna står enorma uråldriga lindar, mäktiga äkta kastanjer och förvridna månggrenade avenbokar med låga svepande kronor som gjorda att klättra i. Skogarna har en halvöppen karaktär. Varje träd har sitt eget klart avgränsade "revir" innan nästa trädkrona tar vid. Jättelika mångstammiga hasselbuskar breder ut sig för under de glesa ek och lindskogarna. Skogen hyser djur som kronhjort, vildsvin, flygekorre och sjusovare. Varg och karakal har dessa marker som jaktmarker. Dryaderna, trädens väktare sägs ha skymtats i dessa skogar.

Skogarna avbryts av enorma ängs- och hagmarker kantade med bryn av vitblommig hagtorn, slån och hasselbuskar. Enstaka ekar, lindar och vildkörsbär står som jättelika solitärer i landskapet. Ängmarkerna är ett överflöd av gräs och ängsblommor som slåttergubbe, ängsskallra, solhatt, gentiana och blåklocka och orkidéer. Morgondimmor ligger täta över ängarna och man kan nästan höra de silverlika skratten från älvorna och tycka sig skymta deras ringdanser.

Närmare bergen sluter sig sedan markerna igen till täta mörka skogar bestående av bokar, kastanjer, lärk och silvergran. Marker som dessa ger skydd och många ljusskygga varelser både mänskliga och djur. Oförsiktiga vandrare kan berätta om rövare som härjar i dessa marker och gör livet osäkert för resenärer och handelsmän.

Folkets hästar och boskap betar här. Så gör också kronhjort och vitsvanshjort. Muntjaken smyger under lindarna vars grenar hänger ut över vattendragen. Den stampar nervöst och ger akt på minsta ljud eller rörelse. En tvättbjörn kommer smygande med en kräfta som den fångat och sätter sig att tvätta sin mat invid vattendraget på en murken stam som är överhängd med smaragdgrön mossa.

I Nordost nära Goiana och bergen blir det mer inslag av berglönn, skogslönn och sockerlönn som tappas av skogsbygdens folk och ger en välkommen inkomstkälla. Dessa blandskogar av lönnar, vildkörsbär, lindar, bokar och silvergran erbjuder en fantastiskt kuliss om hösten när skogarna förvandlas i intensivt röda, orangea och gula färger och de nedfallna bladen ger marken samma kulör. I bergsluttningarna erbjuder omväxlande bokskogar, gyllene lärkskogar och pyramidala, dunkelgröna silvergranar en vackert avmätt scenografi. Dimhav sveper fram som forsar mellan dalgångarna. En Kejsarörn klär den kristallklara blå hösthimmeln.

I de torrare södra och sydöstra delarna av Kardien växer främst öppna skogar av ek, holmek och halvöppna skogar av pinjetall vars paraplyliknande klargröna kronor skänker välbehövlig skugga och mjukar upp det brända ängslandskapet , och vars frön äts både av godsens grisar och människorna.

Vorian ab Marent

2025-12-12T18:30:19Z

Daniel: /* Vorian ab Marent */

=Vorian ab Marent=

*'''Född:''' 519 e.O.

Kejsaren över Argald, Kejsarsenatorns rike och innehavare av purpurtronen sedan 534 e.O. Dessvärre har inte kejsaren lyckats producera några manliga arvingar. Har en yngre bror vid namn [[Temian ab Marent]].

Kejsarsenatorns rike

2025-12-12T18:19:06Z

Daniel: /* Regentlängd */

=Kejsarsenatorns rike=

[[Fil:kejsar1.jpg|thumb|right|500px|''Kejsarsenatorns rike är överfullt av ruiner. Bilden visar [[Ganeros]] mäktiga palats cirka två mil utanför Argald.'']]

[[Fil:kejsar2.jpg|thumb|right|500px|''Luthars gata i Argald.'']]

[[Fil:landskap.jpg|thumb|right|500px|''Typisk landsbygd i riket.'']]

Ett av [[Jorpagna]]s största självständiga riken, och de facto den sista kvarvarande spillran från [[Kejsardömet Jorpagna]]. Riket är dock ringa i jämförelse med andra länder i [[Ereb]] och är fokuserat runt metropolen [[Argald]] som är det politiska och kulturella centrumet i området. Staden [[Marburg]] dominerar de östra delarna och är betydande för flera handelsrutter i norra Jorpagna. Marburg är även en viktig mellanhamn för [[Det norderebiska kompaniet]]. Utöver städerna Argald och Marburg finns även anrika vingårdar med stora produktionsvolymer, samt betydande vete- och majsodlingar. Spannmålen räcker precis till att försörja staden Argald samt kejsarsenatorns stora armé. Mycket annat måste importeras från övriga delar av Jorpagna.

==Landsfakta==

'''Invånarantal:''' 220 000
 
'''Befolkning:''' jorer 99%, övriga 1%
 
'''Huvudstad:''' [[Argald]] (45 000)
 
'''Statsöverhuvud:''' [[Vorian ab Marent]]
 
'''Styrelseform:''' Monarki/kejsardöme
 
'''Exportvaror:''' Vin, marmor.
 
'''Importvaror:''' Alla andra varor importeras.
 
'''Välstånd:''' Medel
 
'''Armé:''' En stark fotburen armé. Obefintlig flotta.
 
'''Religion:''' [[Lysande Vägen]] 90%, [[De unga Gudarna]] 10%
 
'''Övrigt:'''
 

==Geografi==

===Intressanta platser===

*[[Wisenta]] - stad med cirka 800 invånare.
*[[Hamrak]] - stad med cirka 1800 invånare.
*[[Denapis]] - stad med cirka 5000 invånare.
*[[Jansun]] - ett stort vingods.
*[[Varimborg]] - en modern och viktig fästning.

==Historia==

===Regentlängd===

*229-245 e.O: [[Phenorio ab Argald]]
*245-289 e.O: Paxus III ab Argald
*290-345 e.O: Paxus IV ab Argald
*345-412 e.O: Phenorio II ab Argald
*412-415 e.O: Phenorio III ab Argald
*415-489 e.O: Dexian ab Marent
*489-534 e.O: Domitian ab Marent
*534-: [[Vorian ab Marent]]

[[Category: Jorpagna]]

Kejsarsenatorns rike

2025-12-12T18:17:05Z

Daniel: /* Regentlängd */

Vorian ab Marent

2025-12-12T18:16:22Z

Daniel: Skapade sidan med '=Vorian ab Marent= *'''Född:''' 519 e.O. Kejsaren över Argald, Kejsarsenatorns rike och innehavare av purpurtronen sedan 534 e.O.'

=Vorian ab Marent=

*'''Född:''' 519 e.O.

Kejsaren över Argald, Kejsarsenatorns rike och innehavare av purpurtronen sedan 534 e.O.

Kejsarsenatorns rike

2025-12-12T18:15:39Z

Daniel: /* Landsfakta */

Vicantos rike

2025-12-09T10:57:08Z

Daniel: /* Historia */

=Vicantos rike=

En tidigare statsbildning i [[Gimsals marskland]], [[Jorpagna]]. Numera benämns området [[De dödas öar]], på grund av förekomsten av hundratals odöda.

==Geografi==

Ögruppen består av:

*'''Storön:''' Huvudön i det gamla riket. Cirka åtta kvadratkilometer stor. Består av vassa stenslätter och buskig törneskog. I mitten reser sig mäktiga ruiner från Vicantors stad.
*'''Mörkerön:''' En i huvudsak skogsklädd ö, vars norra spets domineras av Benborgen. Fästningen kallades för Mörkerborg innan riket föll. Skogen på ön är tjock, med tung undervegetation.
*'''Västerö:''' En mindre ö, fylld av halvrutten träskskog.
*'''Nordö:''' En stenklippsö, extremt ogästvänlig. I mitten dominerar en torr barrskog.
*'''Vicantos klippa:''' En svart stenklippa som reser sig likt ett horn från havet.

==Historia==

Tiden innan nekromantikern [[Vicanto]] tog över området är relativt ointressant. Ögruppen utgjorde hem åt ett par fiskebyar men kom aldrig att hamna inom Jorpagnas intressesfär.

Vicanto, som var en av [[De Fyra Nekromantikerna från Merende|De Fyra]], kom till platsen under [[Mörkertiden]], cirka 200 f.O, i syfte att bedriva studier och etablera en magikerakademi som fokuserade på nekromanti, svartmagi, spiritism och illusionism. Vid mörkertidens slut, efter cirka 200 år, hade öarna blivit ordentligt utbyggda och var en stor maktfaktor i marsklandet.

Det ryktas om att magikerakademin i [[Cidaris]] grundades bland annat av en av Vicantos tidigare betrodda - efter att denne blivit utvisad från nekromantikerns rike på grund av personliga motsättningar.

Runt år 100 e.O. stod Vicantos rike på höjden av sin makt och hade inmutat flertalet öar i Gimsals marskland, men ärketrollkarlens ambitioner gick bortom idéen om ett litet örike - genom en mäktig ritual skulle han förstärka sina trupper avsevärt, och göra dem i praktiken odödliga. Något gick dock väldigt, väldigt fel och istället för att påbörja invasionen av Ferems brygga och Almgast förvandlades trollkarlens trupper till kaotiska, odöda horder som gick lös på allt annat levande. Alla kommunikationer med omvärlden föll sönder omedelbart och alla som landsteg på det forna rikets huvudöar riskerade att anfallas av de odöda. En märklig, kvardröjande kraft verkar dessutom automatiskt förvandla alla döda varelser till levande döda, vilket sakta men säkert ökat på den armé av benrangel och zombies som skyddar öarnas hemligheter idag.

I en 450 år gammal skrift i Argalds kunskapsakademi talas det om hur Vicanto besökte Ferems Brygga flertalet gånger strax innan händelsen och krävde att det då relativt mäktiga furstendömet skulle underkasta sig honom för att det var “gudarnas vilja” och att de skulle ångra sig bittert om så inte skedde.

Alla sådana förslag avvisades dock och något år senare inleddes det som skulle kallas för “Gimsals lilla konflux”, när Vicanto genom någon form av ritual orsakade fruktansvärda stormar och havsvågor som ingöt östra delarna av Gimsals marskland i förödelse - det regnade konstant i två veckor, träd knäcktes av hårda vindar och översvämningar skedde i flera byar och städer som låg nära hans lilla örike.

Efter “den lilla konfluxen” lugnade det ner sig och ingen hörde av Vicanto något mer. Sägner, sprungna från fiskare och upptäcksresande som färdades nära hans örike strax efteråt, talar om hur hans stora torn hade till hälften fallit samman och om hur horder av “död-liknande” varelser vandrade planlöst omkring på stränderna. Därefter skyddes öarna som pesten, även om vissa djärva äventyrarföljen vågade stiga i land för att försöka ta reda på vad som hänt.

Ärketrollkarlen Dankil och hans följe gjorde en expedition år 334 e.O. som talade om hur ön fortfarande var infekterad av odöda, även om en stor del av dem fallit ihop av tidens tand. En annan expedition år 541 nämner något liknande.

Det talas också om hur flertalet expeditioner slutade i olycka - lärda män från Cidaris som aldrig återvände, krigarföljen som återvänt decimerade och halvt galna.

==Legender==

*'''Vicantos katakomber''', ett vidsträckt tunnelsystem under Storön, sägs vara låst och igenbommat med stark magi - som endast kan tyglas om man har en av Vicantos nycklar. Dessa "nycklar" gavs till trollkarlens mest betrodda. Det finns rykten om att Tilmas häxkovenant ska ha en av dessa nycklar idag.
*'''Vicantos deflektor''' sägs vara en stridssköld som ger sin bärare extra skydd.
*'''Alfengast''' - ett kortsvärd smitt av drakstål, med handtag av alvben. Ska ha burits av Vicanto och varit hans favoritvapen.
*'''Vicantos böcker''' - Vicanto ska ha haft en stor boksamling med över 400 titlar.

De Fyra Nekromantikerna från Merende

2025-12-07T10:26:25Z

Daniel:

=De Fyra Nekromantikerna från Merende=
De Fyra Nekromantikerna från Merende var en grupp mäktiga magiker som bildade Merendes nekromantikerakademi under mörkertiden (cirka 400 f.O.) där de bedrev studier inom obskyra ämnen, med det heliga syftet att bekämpa döden. Akademin blev kortlivad på grund av inre stridigheter. En av medlemmarna, [[Vicantos rike|Vicanto]], begav sig söderut och återbildade akademin i en annan form i Gimsals Marskland.

Nästan all information om akademin i Merende har gått förlorad. Akademiker i Argald vet inte ens vad den kallade sig, utan refererar just till "De Fyra Nekromantikerna från Merende" eller "De Fyra".

De Fyra Nekromantikerna från Merende

2025-12-07T10:25:21Z

Daniel: Skapade sidan med 'De Fyra Nekromantikerna från Merende var en grupp mäktiga magiker som bildade Merendes nekromantikerakademi under mörkertiden (cirka 400 f.O.) där de bedrev studier inom obskyra ämnen, med det heliga syftet att bekämpa döden. Akademin blev kortlivad på grund av inre stridigheter. En av medlemmarna, Vicanto, begav sig söderut och återbildade akademin i en annan form i Gimsals Marskland.'

De Fyra Nekromantikerna från Merende var en grupp mäktiga magiker som bildade Merendes nekromantikerakademi under mörkertiden (cirka 400 f.O.) där de bedrev studier inom obskyra ämnen, med det heliga syftet att bekämpa döden. Akademin blev kortlivad på grund av inre stridigheter. En av medlemmarna, [[Vicantos rike|Vicanto]], begav sig söderut och återbildade akademin i en annan form i Gimsals Marskland.

Vicantos rike

2025-12-07T10:23:07Z

Daniel: /* Historia */

Kronologisk linje

2025-12-05T14:45:42Z

Daniel: /* Våren */

=Kronologisk linje=

Nedan listas i mycket kortfattat format olika händelser i kampanjen [[Brödraskapet]].

== År 614 e.O. ==

=== Våren ===
* '''614 (maj):''' Raistlin och Valiant utforskar deras grannö Sankfrun, där de bland annat stöter på ett stort grottsystem under marken och bekantar sig med den enslige fiskaren och kapellskötaren Dosfar.
* '''614 (april):''' Efter att Marius och Valiant begivit sig till Barini för att införskaffa förnödenheter reser Domhalt och Raistlin åt sydväst för att undersöka ett rykte om kringresande munkar som frågat efter "Näckrosön". Detta skedde för cirka fyra månader sedan men ingen såg munkarna igen efter att de färdades från Barini. Väl vid Näckrosön, efter ett mödosamt paddlande genom Kopparöns skärgård stöter äventyrarna på aggressiva fiskare av primitiv sort. Vild strid utbryter, många skott avlossas och Domhalt blir dödligt sårad i benet. Fiskarna bekämpas dock och Raistlin hittar en naturlig grotta som huggits ut i flertalet rum. I ett av rummet, som tycks skyddas av en "tidlös" barriär hittar Raistlin två guldspiror och en märklig pilformad artefakt. Novak lovar att göra djupare efterforskningar vid hemkomst.
* '''614 (mars):''' Blåsparvarna, understödda av Domhalt och ett gäng fiskare, tar sig till [[Konungshall]] för att undersöka en förlorad fiendetransport. Det är dock något märkligt fel med staden dit de anlänt och ganska snart utbryter fientligheter mellan Raistlin och fursten av Konungshall. Blåsparvarna fördrivs och ådrar sig svåra skador.
*'''614 (mars):''' Ett mindre uppdrag till Barini för att undersöka förekomsten av en grotta under Sankborgen på Kopparön slutar i ett märkligt äventyr för Raistlin, Novak, Marius och Valiant Godeld. Efter att dimman svalt Barini under kvällen blir Raistlin och Novak förföljda på sin väg till den fiskare som de tror kan hjälpa dem att finna grottan. Den förföljande mannen visar sig vara medlem i en grupp mystiker från Cidaris som befinner sig i Sankborgen för att bryta Daziskristaller som de sedan sålde vidare till magikergillet i Cidaris. Efter ett par korta strider erövrar Blåsparvarna grottan under borgen och tar över brytningen av kristallerna.
*'''614 (mars):''' Blåsparvarna tar sig återigen ner i grottsystemet under Mörkerbergen. Nu märker de hur maktbalansen har skiftat - efter spindlarnas tillbakagång lyckades svartalferna trycka fram sina positioner och verkar numera vara den dominerande krafter i Arzak-Hadins tunnlar. Flera vilda strider förekommer, speciellt efter att rollpersonerna tagit sig in i Hadins grottor - vilket visade sig vara en enorm dvärgisk stad, övertagen av svartalfer. En liten garnison av dvärgar verkar fortfarande hålla stånd vid en enorm bronsport, i ett pågående (och säkert månghundraårigt) krig nere i underjorden. Blåsparvarna agerar dock mest som observanter och smyger runt i trånga lönntunnlar som löper över den övergivna staden. De lyckas ta med sig guld från en gammal staty, samt ett antal dvärgavapen innan de retirerar tillbaka till Skaldholmen. Dessvärre stupade stuart [[Seigurd ab Tambar]] vid en svår drabbning mot svartfolk inne i dvärgarnas stad.
*'''614 (februari):''' Efter att ha lyckats hela herren av [[Barini|Barinis]] son [[Dorian ab Tyrbiel|Dorian ab Tyrviel]] från en svår blodsjukdom beger sig Blåsparvarna ut på ett uppdrag givet av handelsmannen [[Shampal Denari]]. Siktet är inställt på Råbjarns färde och den av pirater övertagna byn Sistahamnar. Striden blir intensiv men en ganska lätt match för äventyrarna vilka fördriver det dussintal rövare som ockuperat fiskarbyn. Ett mindre antal bybor/bortrövade personer räddas och en ansenlig skatt på cirka 1000 guldmynt faller i Blåsparvarnas händer.
* '''614 (jan/feb):''' Blåsparvarna förundras över månen [[Raukhra|Raukhras]] framträdande på himlavalvet under januaris sista timmar.
* '''614 (januari):''' Raistlin når [[Skaldholmen]] tillsammans med [[Blåsparvarna]], där han och [[Arwil]] tilldelas ett litet torp. Efter en dagslång utfyckt på ön, där flera av dess mysterier avslöjades för Raistlin, känner sig trollkarlen väldigt till freds i sitt nya hem. Under de följande veckorna bataljeras det mot rovskator och en brunbjörn, men i övrigt fylls dagarna mestadels av tvåhandsvapenträning, stillhet och kontemplation.

==År 613 e.O.==

=== Hösten ===

* '''613 (nov-december):''' Ett stort äventyrarfölje bestående av Raistlin, Dainara, Arwil, Lubicor, Blåsparvarna, Celikos och Mariul beger sig ut på ett långt äventyr med mål att utforska ett underjordiskt grottsystem vid Mörkerbergens fötter. Första delen av resan tar sig genom [[Warte träsk]], varefter ett kort detektivarbete i [[Blå Liljan|Blå Liljans värdshus]] följs av en flodresa upp till det fallna furstendömet [[Moran|Morans]] områden. Ganska omgående efter landstigning blir följet angripna av flygödlor, vilka de bekämpar utan större problem. Drucka av segerns sötma söker sig äventyrarna ut över Ondslätten, eller Tisis ängar, där betydligt farligare fiender angriper dem. Efter en blodig batalj mot [[Ödleulvar]], i vilken Dainara dör men återuppstår med [[Nakala|Nakalas]] hjälp, söker sig äventyrarna vidare till byn [[Armaron]], där de ämnar vila upp sig en tid innan vidarefärd till Mardrömsgapet, som ska erbjuda en väg ner till det eftersöka tunnelsystemet.
** Efter en veckas vila i Armaron tar sig sällskapet slutligen ner i det massiva tunnelsystemet, där de spenderar sammanlagt tre dagar med att utforska och kämpa sig fram genom faror, över djupa stup och genom mörka grottgångar. Sällskapet strider mot spindlar, bergstroll och grottans farligheter, vilket resulterar i Barlish och Mariuls död. Kresendot blir när de kliver ner i en spindeldrottnings kammare och slåss mot denna bestialiska varelse och hennes undersåtar. Efter att ha utforskat en övergiven dvärggruva tar sig sällskapet tillbaka till Argald via en portal för att vila och planera en eventuell återvistelse för att kartlägga mer av det till synes ändlösa grottsystemet.
* '''613 (november):''' Raistlin rekryterar unga [[Arwil]] till sitt följe efter att ha visat henne lämningar från hennes fader och erbjudit att hjälpa till flickan att hitta sina föräldrar.
* '''613 (oktober):''' Efter att ha förstärkt sin besättning i Orania tar sig Acheron ut på et nytt uppdrag för att transportera [[Celikos]] och hans krigarväktare [[Mariul]] till Entika. Raistlin går även med på att agera eskort åt Celikos när de väl når Berendiens huvudstad. Under resan över [[Kopparhavet]] helar även Raistlin en skadad Mariul och får därigenom reda på att Celikos jagas av "österländska trollkarlar" som utplånat hans magikergille i Orania efter att dessa kommit en komplott på spåren gällande infiliteringen av Entikas magikerakademi. Detta bekräftas ytterligare när följet avslöjar ett portalcentrum i ett övergivet, och tungt bevakat kloster i Opadalen. Den upptäckta portalen leder genom de Grå hallarna till vad följet tror är Helvetesfortet i Grynnerbergen. Efter en kort visit i denna mäktiga fästning, där äventyrarna även dräper den väldige överkaptenen Bankas Mohil, tar de sig tillbaka till universitetet i Entika och meddelar sina fynd.
* '''613 (september):''' Förstärkta av den lärde mannen [[Lubicor Harzman]] tar sig äventyrarna tillbaka från Argald mot San Hemero efter att ha dechiffrerat runskriften de hittade nere i Visantors gravkapell. I sken av att behöva böcker till Argalds kunskapsakademi lyckas Raistlin, Lubicor och Dainara vinna tillträde till Soltusenklostret och dess bibliotek. Raistlin uppdagar hur Visantors grav blivit utgrävd för flera hundra år sedan - benknotor kastades iväg och guldet såldes. Bronssvärdet hade dock givits i gåva till en av gruvarbetarna, och denne dekorerade senare sitt värdshus med vapnet. Dit tar sig Raistlin, och han lyckas övertyga de nuvarande ägarna att han är rättmätig ägare till svärdet och får därefter köpa det för 200 guldkronor.

===Sommaren===
*'''613 (augusti):''' Acheron seglar ut på Kopparhavet igen efter att Raistlin spenderat nästan en vecka i kunskapsakademins bibliotek. Mättad på information om [[Visantor]] tar sig Raistlin an att försöka spåra upp detta rike och påbörjar en farlig färd genom Erebs vildmarker. Efter att ha hyrt legosoldatskompaniet Lansarna utanför [[San Hemero]] färdas ett stort följe ut på Velterslätt där de möter farligheter i form av enhorningar och en flygödla. Följet når Rovax efter fyra dagar och anställer där en jägare som visar dem vägen genom [[Mörkmyldre skog]] till Visantors ruiner. Fasligheter i form av dödsrankor, jättegetingar och jättespindlar drabbar följet under deras tur-och-retur-färd till ruinfälten. Väl där väntar strider mot krokodiler och magiska fällor. Raistlin lyckas dock, via Dödens brunn, ta sig ned till Visantors gravkapell och där hitta en del del intressanta fynd, bl.a. de saknade två ringarna. Följet lider konstigt nog inga förluster.
*'''613 (augusti):''' Raistlin tar Acheron vidare uppmed Warteron, med siktet inställt på Argald och kunskapsakademin där. Efter en händelselös resa genom ett ålderstiger, ruininfekterat område, når följet Argalds stora hamn. Via en kontakt i Marburg söker Raistlin upp den gamle rådsmannen [[Lubicor Harzman]] för att via honom komma in i akademin. Lubicors hus har dock varit övertaget av banditer den senaste veckan, vilka Raistlin driver bort. Gamlingen finns nere i en källare, från vilken Raistlin befriar honom. Lubicor är ytterst tacksam och lovar att låta Raistlin få tillträde till biblioteket.
*'''613 (juli):''' Raistlin väljer att göra ett sidouppdrag under sin vistelse i Marburg. Han hjälper där ett mindre handelshus med att driva bort en annan släkts våldsamma försök till att kapa handelshusets transporter. Uppdraget röner stor framgång och Raistlin samt Dainara tar sig tillbaka till Marburg med några nya vänner, samt en märklig kista fylld med bla. en oförståelig skrift.
*'''613 (juli):''' Raistlin bryter med Pergamenthuset i Almevad efter en serie fadäser och en infekterad konflikt med Galdar rörande kontaktsökandet med magikerna i Cidaris. Trollkarlen tar med sig sina mest trogna - Dainara och Padan Sildo, ombord på skeppet Acheron, och ställer in siktet mot Argald, där Raistlin vill söka mer information gällande vissa platser i Jorpagna.
*'''613 (juni):''' Raistlin, [[Blåsparvarna]], unionssoldater och Almevads garde deltar i Andra Gränskriget, som bryter ut när Raistlin är i [[Ferems brygga]]. Raistlin får bege sig tillbaka i all hast efter att Adrienne Steenward via Telepati varnat sin morfar om en rövarattack mot Almevad, däri bland annat Maltor av Miskvir blir tillfångatagen. Första mottattacken för det Raistlinledda gardet sker framgångsrikt mot Tuva gård. Andra motattacken mot [[Talinor]] misslyckas, Raistlin blir dessutom dräpt men återuppstår via Nakalas mäktiga artefakter som givits trollkarlen tidigare. Pergamentshusets invånare blir förkrossade av att se sin herre upplösas i ett moln av energi och tror att den mäktiga magikern nu har fallit. Hans återuppståndelse ett dygn senare ses som ett gudarnas järtecken och nytt mot gjutes in i trollkarlens skara. Tredje attacken, ett nytt försök att inta Talinorborgen, röner stor framgång när Raistlins mäktiga magi spränger bort porten, varpå armén, nu förstärkt av legosoldater från [[Cidaris]], stormar fästet och intar det utan några som helst förluster. Talinors herre är dock dräpt, utan några direkta arvtagare, vilket resulterar i att Raistlin ockuperar Talinor i herren av Almevads namn. Furst Telgor II Djiksfärde deklarerar även att Galdar är den nya administratorn över Talinor - och han sätter stort hopp till att magikerna skall vara lojala och aktivt delta till att expandera det växande furstendömet.
*'''613 (juni):''' Båten Acheron tar sig ut på en expedition med destination [[Ferems brygga]]. Ombord finns Blåsparvarna, Raistlin, Dainara Sildo, Padan Sildo, [[lotsen Gurlak]] samt fyra unga besättningsmän från Almevad. Följet gör ett kort stopp i [[Vaalim]]s huvudstad innan vidareforsling mot [[Gaborlaths håla]] på Det heliga imperiets öar. Där tar sig Blåsparvarna och Raistlin ner i ett rejält tunnelsystem tillhörande den galne joriske fursten [[Ymenicus II]] "Den Opulente", efter att ha nedgjort ett spanarfölje tillhörande Det heliga imperiet. Nere i tunnlarna erfaras gömda gångar, fällor och aggressiva resar. Följet utforskar långt ifrån hela tunnelsystemet, med kommer undan med en storslagen guldskatt som sedan portioneras ut i Ferems brygga.
*'''613 (juni):''' Raistlin allierar sig återigen med [[Blåsparvarna]] (samt [[Reyfyyl Belor]] och [[Feldor Makalas]]), denna gång för att landstiga på den mytomspunna och oerhört farliga [[Skelettön]]. Målet är att undersöka alla platser av intresse och erövra så mycket skatter som möjligt. Detta har gjorts av flertalet äventyrare tidigare och följet får till en början rätt mediokra fynd, bl.a. från en undangömd gravkammare nere i ett jorpagniskt tempel. Efter spaningar på [[Gula tornet]], vilket varit besuttet av [[Malakarkulten]] sedan 400-talet, blir Barlish tillfångatagen, vilket kräver en offensiv räddningsaktion av följet. Raistlin lyckas slå ut stora delar av kulten med snillerik magi, varpå en stormning av gruppens tunga infanterister lyckas pressa upp de sista kultisterna till övre tornrummet, där en slutstrid ändar i äventyrarnas favör. Man bringar goda skatter tillbaka till skeppet Acheron, vilket sedan styr mot staden [[Ferems brygga]] för vidare äventyr.

===Våren===

*'''613 (maj):''' Raistlin, tillsammans med Blåsparvarna, tar sig till kungariket Tilmar där de tänkte sig inkamma belöningen på 600 guldmynt genom att dräpa en flygödla som terroriserar rikets befolkning. Färden upp tar följet förbi Garnossiborgen, varefter landstigning sker sent under kvällen. Efter ett dystert gille ihop med kungen, dennes son och dotter Volanti, inväntar RP morgondagen. Ett möte med dottern Volanti avslöjar att hon tillhör ett häxkovenant, som dessutom har använt sig av Marius kropp i en fruktbarhetsritual. Prinsessan Volanti medföljer därefter följet, då hon vill säkra förekomsten av Barylliumstenar, vilka förekommer under flygödlans tillfälliga boning. En vild strid utbryter med varelsen, som blir fälld av följet efter att Marius dukat under och flertalet projektiler slungats mot den.
*'''613 (maj):''' Raistlin undersöker förekomsten av eldar på ön mitt i Almeviken. Väl där observerar han en ritual utförd av S:t Valenos befolkning. I centret av ritualen står en mal-klädd man som ropar efter en silverlik ängel. På vägen hem styr Raistlin fel och stöter på en scen där kaptenen av Almevad, Huskal Mörsel, skoldar en ung kvinna. Detta leder sedan till en historia som involverar ett par hunsade tjänare som vill inget annat än att fly från kaptenens onda hand. Raistlin hjälper till med detta, till bekostnad av ett fiendeskap med kaptenen i Almevad.
*'''613 (maj):''' Raistlin slår sig ihop med äventyrarföljet [[Blåsparvarna]] och tar sig över till vildmarksön [[Thanor]]. Där beger sig följet upp i bergen mot "Porten" intill de primitiva Barfotekrigarna ("Darziilfolket"). Efter vissa stridigheter tar sig följet in genom porten med hjälp av Raistlins magi. Porten döljer ett stort dvärgakomplex, byggt av Nidadvärgar för cirka 2500 år sedan. Komplexet är fyllt av magi och het magma. Följet får bl.a. strida mot förtrollade stenstatyer och tampas med enorm hetta ju längre ner i tunnlarna de gick. Följet överlever och kommer undan med en blygsam summa. De tar en portal tillbaka och kan därför undvika skulder och otrevligheter vid [[Garpesank]].
*'''613 (maj):''' Raistlin beger sig ut på ett äventyr till [[S:t Valena]] vid bortre Almevik. Där smyger han runt sökandes efter en grotta. Denna hittar han sedan vid en snäckskalsstrand. Dess innanmäte visar sig består av en stor grottsal med en märklig silverstaty. Raistlin gör vissa avskrifter och lyckas även undvika vaktgardet från S:t Valena. Raistlin kan fly utan våldsamma incidenter.
*'''613 (april):''' Raistlin och Galdar tar sig till Alme slott där de går på bjudning med furst Telgos II och dennes son Ladicus. Raistlin deltagande har som främsta uppgift att undersöka slottets källarvalv för att stjäla några gamla böcker och skriftrullar. Raistlin lyckas med detta samtidigt som Galdar expanderar [[Silverekens äventyrarfölje]]s ägomarker.
*'''613 (april):''' Raistlin tar sig ut på lite småuppdrag, dels färdas denne med [[Padoran Eyfyl]] och [[Rozmel Darhassi]] till Cidarisforsens källa för att skriva av gamla runinristningar inne i en grotta. Raistlin tar sig även själv till [[Järnby]], via vägen längst med Varini. I Järnby lyckas Raistlin komma ner i en kammare under arenan, men inte efter att först ha hamnat i dispyter med "stadsvakten" och gjort bombastiska magiuppvisningar som orsakade stort pådrag, vilka trollkarlen tvingades fly från i full galopp. Han lyckades dock erhålla viktig information från några gamla stentavlor nere i tunnelsystemet.
*'''613 (april):''' Brödraskapet stiger över till [[Almevad]] via portal och tar med sig en stor samling tjänare, lärlingar och soldater. För referens, se [[Flyktingarna]].
*'''613 (april):''' Tio flygödlor angriper Feramox över Askars skog och skadar draken svårt. Feramox undkommer med livet i behåll men flyr norrut till okända trakter.
*'''613 (april):''' Galdar, Raistlin, Dainara och Marik sätter av till fots genom det ödsliga Hynsolge med siktet inställt på Arbine och deras bibliotek. Vägen kantas av ödemarker, märkliga kråkor, flertalet siktade flygödlor och slutligen en konfrontation med nidländska spejare. Spejarna nedgörs efter en kortare strid och följet når Arbine. Galdar lyckas på tag på ett par böcker han önskar "låna" och äventyrarna tar sig därefter tillbaka till Phealor via en portal som Raistlin upprättar.
*'''613 (april):''' En av de nidländska arméerna utplånas utanför Askars Holme. Elddraken [[Feramox]] spelar en stor del i striden - bl.a. sänker draken luftskeppet [[Stormeld]]. Stora delar av Askars Holme blir dock ödelagda och över 50% av befolkningen omkommer. Cirka 90% av Askars garde utplånas även i striderna.
*'''613 (april):''' [[Nidland]] fortsätter sin Rening och invaderar Hynsolge med fyra arméer. Landet hamnar i omedelbar chock och flertalet viktiga fort och städer faller under första veckan av stridigheter.
*'''613 (april):''' Efter 1,5 veckors arbete lyckas ett arbetarlag ta sig igenom en raserad tunnel inne i Mehnet Gizikar. Denna leder ut till en annan del av dvärgafästet, tidigare outforskat av brödraskapet. Området är övertaget av orcher - vilka dock blir bortdrivna av en tungt bepansrad trupp med knektar.
*'''613 (mars):''' Raistlin, Toris och Dainara Sildo, understödda av soldater, tar sig upp mot Mehnet Gizikar för att säkra den heliga brunnen inne i bergafästets djup. Detta lyckas efter ett långt äventyr genom vildmarkerna och följet tar portalen tillbaka.
*'''613 (mars):''' Raistlin bildar ett spejarskrå i Askars Holme, ledda av [[Reyfyyl Belor]].

===Vintern===

*'''613 (februari):''' [[Raistlin]], [[Galdar]], [[Meldar Everly]], [[Nosfin Skärklippa]] och [[Dainara Sildo]] beger sig via portal till ön Margind. Härifrån utgår en expedition mot Askars Holme-skolans nya utpost i byn [[Almevad]] i [[Gimsals marskland]]. Gruppen förliser dock i hårda februaristormar och spolas i land mellan [[Orania]] och [[Delmen]]. Hela sällskapet överlever, dock med svåra skador (som helas av trollkarlarna). Färden fortsätter över ett ödsligt landskap fram till Delmen, där de stöter på [[Farvel Laicas]], med vilken de slår följe. Farvel är dock jagad av prisjägare, vilka konfronterar RP ute på Delmens vinfält. Prisjägarna nedgörs och Farvel blir en tacksam tjänare till trollkarlarna. Färden fortsätter sedan via det religiösa Delmen till marsklandet, där en kapten från [[Kopparfagra]] transporterar gruppen hela vägen till Almevad.
*'''613 (januari):''' Raistlin deltar på [[Den stora ansorviska fredsbanketten]] mitt under vargavintern i Kandor. Banketten blir en framgång, förutom en duell och anklagelser om otrohet.

==År 612 e.O.==
*'''612 (november):''' Raistlin etablerar en järngruva inne i Askars skogen.
*'''612 (oktober):''' Raistlin når Jaggorims håla efter nästan två dagars äventyr genom Askars skog (från Darmyyl). Här inne stöter följet på ett stort jorpagniskt tunnelsystem, uppenbarligen en begravningskatakomb tillägnad [[Radamar]] och hans följe. Djupare in i systemet konfronteras Raistlin och Marik av horder av odöda soldater, vilka bekämpas i två vilda strider. Följet når sedan katakombens hjärta - Radamars grav - och plundrar den på ägodelar. Raistlin finner även en märklig kraftring som han tar på i ägo.
*'''612 (oktober):''' Raistlin leder en expedition djupt in i Askars skogen - med målet [[Darmyyl]] och [[Jaggorims håla]]. Med sig har Raistlin kapten [[Marik]], sex gardessoldater och tre mannar från [[Askarsmilisen]]. Vid Darmyyl stöter gruppen på ett soldatfölje ledda av magikern Ravinco. Med tanke på Ravincos styrelsesätt hamnar han i omedelbar konflikt med Raistlin, som dräper Ravinco i en vild strid inne i byns ölstuga. Därefter rensar soldaterna byn från Ravincos mannar och befriar byn. Efter att ha mottagit tacksamheter från byborna tar sig gruppen vidare mot Jaggorim, ledda av en jägare från Darmyyl.
*'''612 (augusti):''' Halvlängdsmannen [[Erlin Bardo]] blir huvudansvarig för brytningen av silver vid Radals klippa.
*'''612 (augusti):''' Raistlin, Toris, [[Meldar Everly]] och [[Nosfin Skärklippa]] leder soldatexpedition in i Askars skog igen. Denna gång tar de sikte på den avlägsna byn [[Darmyyl]], med syftet att kartlägga området och byborna. När följet beslutar sig för att undersöka vissa avvikande företeelser på [[Radals klippa]] stöter de på en övergiven by och en halvt övergiven silvergruva. Gruvan är dock ockuperad av hobbyistbrytare från [[Jakols kloster]], med vilka det omedelbart blir strid. Nosfin skadas allvarligt, likaså Raistlin, men följet lyckas nedgöra dem tillslut - varpå Raistlin inmutar området. Expeditionen till Darmyyl avbryts och Raistlin fokuserar på att ordna med malmbrytningen och förstärka hemmaförsvaret.
*'''612 (juli):''' Raistlin och underkapten [[Marik]] leder en expedition ut i Askars skog - på jakt efter troll som terroriserat i närheten av [[Helgand]]. Med hjälp av skickliga, lokala jägare, spårar soldatföljet upp ett fasansfullt urtroll som dräper sex av soldaterna innan Raistlin lyckas kanalisera ner magiska krafter starka nog för att förstena trollet.
*'''612 (maj):''' Raistlin återvänder som furste över Askars Holme. Han börjar sitt styre med att bege sig till det upproriska Biloxi, där han upptäcker en långtgående infiltration av slottet. Flera av hans soldater blir mördade och större delen av hästarna förgiftas av okända gärningsmän. Efter att Raistlin insett vidden av infiltrationen erbjuder han den nye Skadamarfursten - hjärnan bakom övertagningsförsöket av Biloxi - att återfå Biloxi i utbyte mot fred. En stor armé från Fantaros anländer till Biloxi där fursten [[Bidowan III Skadamar]] accepterar Raistlins avträdande av Biloxi.

==År 611 e.O.==
*'''611 (april):''' Raistlin samleder en expedition tillsammans med [[Gabulor Dimsal]] - in i Bortre Osterskog. Målet är [[Andunion]] - en av de första boplatserna för [[Röda ekens rike]]. Ruinstaden nås, efter att man vandrat tre och en halv dag genom skogen och upplevt märkliga byar befolkade av barn, hemska miter från underjorden och märkliga blommor som lockar till sig vandrare med musik och dofter. Väl i Andunion blir följet attackerade och bortdrivna av blodsalver. Expeditionen lider dödsfall och svåra skador, men räddas av en av Raistlins portaler som tar dem tillbaka till Askars Holme.
*'''611 (mars):''' Raistlin beger sig ner i Kandors underjord tillsammans med Toris, Molkhas och Nosfin. Expeditionen stöter på en mängd svårigheter i underjordens olika nivåer, som breder ut sig likt ett oändligt nätverk av tunnlar, kloaker och gamla källarbyggnader. Expeditionen kulminerar med utforskandet av urdvärgarnas bosättning ner mot den underjordiska floden. Här upptäcker även deltagarna en mäktig, 18 meter hög staty av en människolik gudagestalt - efter att ha kämpat mot otaliga "miter" - gigantiska skalbaggar som bl.a. skadar Molkhas svårt. I en kammare under statyn skär Raistlin loss ett antal magiska, blå stenar. Kort därefter översvämmas en tidigare torkad flod och sällskapet tvingas fly tillsammans med tusentals miter. Floden är så kraftfull att Stryfarefloden svämmar över och orsakar panik ovan jord.
*'''611 (mars):''' Raistlin Steenward köper [[Cerpedus-Ib-Anyak]]s gamla huvudsäte i Kandor. Han bosätter sig där strax efter.
*'''611 (februari):''' Raistlin Steenward säljer det gamla skol- och boningshuset i [[Kandor]].
*'''611 (februari):''' Adrienne Steenward föder en son ([[Tallerin Steenward]]) den 10/2.
*'''611 (februari):''' Furst Raistlin flyttar sin residens från Askars Holme-slottet till Magikernas hus i Norra Holmby. Kort därefter utses [[Regal]] till ståthållare över Askars Holme.

==År 610 e.O.==

*'''610 (oktober):''' Inför [[Darfin Skärklippa]] föreslår Raistlin en allians mellan Askars Holme och ätten Skärklippa.
*'''610 (oktober):''' Raistlin, Toris, Nosfin och Molkhas reser återigen till [[Berendien]] med skeppet [[Helimar]] och kapten [[Tingalia Skärklippa]]. Denna gång styr skeppet mot Lindaros, där Raistlin har blivit ombedd att öppna en portal till Kandor - för handelshusets räkning. Väl i Lindaros blir dock Raistlin och ungdomarna involverade i lokala handelsdispyter som kulminerar i Nosfins tillfångatagande och ett mordförsök på Toris. Raistlin och Toris spårar, via Toris stulna stav, upp Nosfin till Apelslott, beläget strax utanför Lindaros. Väl där attackerar följet slottet och lyckas frita Nosfin.
*'''610 (september):''' Nya Armén etablerar ett fältläger strax norr om Askars Holme.
*'''610 (september):''' Efter att [[Hästborgen]] anfallits och förstörts av en stor orcharmé blir Askars Holme snart attackerat av samma svartfolkshord. En svår strid står omedelbart utanför den norra porten vid Norra Holmby. Portarna faller och märkligt välorganiserade orcher stormar in på Norra Holmbys gator. Adrienne Steenward kommer till undsättning med sin drake [[Feramox]], vilket vänder stridslyckan till Askars Holmes favör. [[Attacken mot Askars Holme 610]] utspelar sig.
*'''610 (september):''' Raistlin undersöker ett mysterium omkring en mumifierad man som blev funnen i en gammal stenruin utanför Askars Holme. Det visar sig vara en mörkermagiker som haft ett oklart syfte i norra Ansorvias baronier. I [[Damrix Toris]] (vilket hyrdes ut till mörkermagikern) hittar även Raistlin en mördad spejare som leder mysteriet vidare till Abrahim Stenklo. Hos herr Stenklo visar det sig sedan att Nya Armén och de beryktade Nattjägarna haft mannen under uppsikt en viss tid. Mysteriet får aldrig någon klar lösning.
*'''610 (augusti):''' Ett äventyrarfölje, bestående av Raistlin, [[Gallmund Rootar]], Molkhas, Nosfin och Regal beger sig ut med en Skärklippsk kustseglare för att finna Vatorax förlorade rike i östra Berendien. Den cirka 14 dagar långa färden går smidigt, även om äventyrarna sysselsätts av kapten [[Tingalia Skärklippa]] och dennes mannar under resans gång. Väl i [[Berendien]] färdas följet uppför floden [[Istrul]], förbi [[Lindormsnäs]] och vidare till den lilla byn [[Ladra]], djupt inne i [[Piltoppskogen]]. Här vandrar följet en bra bit uppför skogsklädda kullar, mot de märkliga [[Piltoppsbergen]]. Efter att ha kämpat mot en felicisk mördarranka och skjutit ner ett antal orcher stiger följet ner i det som finns kvar av Vatorax domäner. Efter att ha vandrat genom uråldriga salar når rollpersonerna slutligen en portal som leder till en märklig platå långt, långt borta. Här får de slåss mot fruktansvärda serpentoider, vars död först kommer när Gallmund hugger dem med det gamla kopparsvärdet som Raistlin och Gallmund stal från Vatorax kummel för sex år sedan. Slutligen står (Raistlin) öga mot öga med Vatorax själv, vilken kommit vandrade från bortom stenöknen. Raistlin lyckas dock undfly honom och följet tar en snabb portal tillbaka till Askars Holme, med en hel del rikedomar i sin ägo.
*'''610 (augusti):''' Raistlin och dennes Askriddare Regal deltar vid belägringen av Brandborgen i Brangorias hjärteland. Abrahim ger Raistlin i uppdrag att bräcka porten till borgen, så som han har gjort med både Kandor och Bedorum (dock mestadels Toris) innan. Raistlin väver en mäktig besvärjelse och slår upp borgens portar. Med ytterligare list lyckas en stor armé storma borgens inre och där dräpa [[Rigurt Riikov]] - Brangorias bovar.
*'''610 (juli):''' Raistlin och Toris färdas till Kandor efter att ha blivit sammankallade av Abrahim Stenklo. Bovarerna har belägrat Orlangin och Nya Armén samt Riksarmén sätter av för att möta upp hotet. Det hela visar sig vara en skenmanöver - bovarerna har samlat Riksarmén och Nya Armén på ett och samma ställe och har nu tänkt krossa dem en gång för alla. Trots att bondehorderna från Kandor ger vika för elitlegosoldaterna vinner den samlade fria armén en stor seger och lyckas även dräpa [[Anargel Ståhlkänga Mauroc]] - ledaren för bovarerna. Toris tömmer sig själv på energi och är medvetslös större delen av striden. Raistlin deltar främst med sitt alversvärd och dräper ett tiotal mannar med vapen och ytterligare ett 15-tal med sin blixtmagi. [[Slaget vid Gandor Harat]] blir ihågkommet som en stor seger.
*'''610 (juli):''' Raistlin sluter en allians med [[Tornborgen]], och marscherar ut tillsammans med dessa mot Kunockra och den stora bandithord som samlats upp där. Med list och märkliga smygtekniker lyckas den nya alliansen säkra en förkrossande seger, med endast ett dödsfall på sin sida. Kunockra blir intaget av Tornborgen och Raistlin säkrar munkbetet, norra Kunockraån och de stora (men numera vildvuxna) citrusodlingarna.
*'''610 (maj):''' Raistlin och Askriddarna beger sig ut på en lång färd mot Biloxi för att rekognosera området. Efter att ha utsatts för rövaröverfall når man baroniet och blir inbjudna av baronen och hans son. Bjudningen visar sig dock vara en skenmanöver i syfte att fånga in den berömda trollkarlen. Strid utbryter, i vilken [[Hemlar Skadamar]], son till baronen, dekapiteras av Raistlin. En av Askriddarna, Balkar, mister även livet i striderna. Efter en kort återgång till Askars Holme via en portal, förs först Portbräckarna och Merecantos skyttar över till Biloxi genom samma portal. Dessa hinner säkra borgen innan baronens styrkor lyckats samla sig. Kort därefter förs även det tungt rustade legosoldatskompaniet [[Femedors spjut]] över via portal, vilka stormar ut från borgen för att en gång för alla krossa baronens trupper. Stormningen blir dock en dödsfälla när de tunga krigarna trycks samman och blir mer eller mindre verkningslösa. Hela Portbräckarnas kompani utplånas även, och nästan 40% av Femedors spjut mister livet. Detta trots att Toris Bahna utmärker sig på slagfältet med sin magi. Efter att Raistlin detonerat Rättfärdighetens vapen vänder dock stridslyckan och en skadad Askarsarmé kan slutligen inta hela Biloxi.
*'''610 (maj):''' Furst Raistlin får mandat till att erövra baroniet [[Biloxi]], som ställt sig i uppror mot Abrahim Stenklo.
*'''610 (maj):''' Efter flertalet försvinnanden av unga personer i Askars Holme spårar Raistlin kidnappningarna, samt ett flickmord, till [[Bockgården]]. Där inträffar Bockgårdskatastrofen, då Raistlin och hans överkapten [[Jeman Bågskytt]] är nära att mista livet. Askriddaren [[Regal]] håller dock stånd och lyckas rädda situationen. Följet fritar två tillfångatagna ungdomar.
*'''610 (maj):''' [[Askars Holmes vårmarknad 610]] går av stapeln och lockar nästan 500 besökare. Spektaklet anses vara en stor succé.
*'''610 (april):''' Den första nosfinska expeditionen genomförs mot Jakols kloster i bortre Askars skog. Nosfin, Toris, Raistlin och Molkhas beger sig ut på en lång skogsvandring. Vandringen inleds med dispyter utanför Silverporten, vilken uppenbarligen blivit ett känt resmål bland äventyrare. Två härliga vandringsdagar företas sedan in i den vårfyllda urskogen. Förutom duster med ett vildsvin och en björn företas vandringen utan några incidenter. Följet blir även vittne till hur en gigantisk drake korsar skyarna ovanför dem. Tillslaget mot klostret, i syfte att exkavera guldfyndigheter (påstådda) i ett jorpagniskt tunnelsystem under klostret, misslyckas dock. Vilda strider utbryter mot klostrets väktargarde och hela klostret stänger igen portarna och höjer bevakningen till den grad att äventyrarna drar sig tillbaka för att invänta bättre tider. På vägen hem inträffar återigen dispyter med äventyrarna utanför Silverporten, denna gång betydligt våldsammare när Raistlin låter blixtar regna ner över en riddare och hans följe.
*'''610 (feb):''' På grund av den milda vargavintern byggs det för fullt i Askars Holme redan under den andra månaden. Vägar anläggs, bostäder blir resta och en stor [[Askars Holmes stadsmur|mur]] sveps runt Norra Holmby.

==År 609 e.O.==
*609 (jan): En onaturligt sträng kyla drabbar Askars Holme.
*609 (mars): Raistlin Stenwaard dräper tre troll öster om Helgand, vilket tycks ända den [[Helgandiska trollplågan]] för tillfället.
*609 (april): Tre tjuvar dräps inne i [[Feanors dunge]].
*609 (maj): En expedition, bestående av Galdar, Raistlin, Nosfin, Toris och Dainara beger sig ut på en lång vandring till [[Akademin i Grynnerbergen|Grynnerbergens akademi]]. Följet reser genom [[Den stora ödemarken]] under tio dagar. De stöter bl.a. på en märklig byggnad uppe på en platå som döljer någon form av utomdimensionell fasa. De är även nära att bli översköljda av orchhorder på [[Rizzas högländer]]. Hela expeditionen når slutligen akademin.
*609 (maj): Följet som tog sig till Grynnerakademin beger sig efter en två veckors lång studie- och vilopaus vidare ut i Grynnerbergen, för att söka upp det fallna dvärgariket [[Germaz-Khôn]]. Efter en mödosam färd genom Grynnerbergens kyliga klippmassiv, svartalfsanfall och mödosamma klättringsföretag når följet ett "avloppsrör" som leder vidare in i en fallen dvärgastad. Väl där förstår äventyrarna att riket fallit samman efter att ha blivit övertaget av fruktansvärda jättespindlar. Dainara är nära att stryka med när en av spindlarna anfaller, men hela följet kommer undan - med en jättestor dvärgaskatt.
*609 (juni): Raistlin Steenward påbörjar en kartläggning av [[Askars skog|Askarsskogen]]. Kartläggningen kulminerar när Askars soldater och senare [[Askarsmilisen]] konfronteras med storväxta insektoider vid [[Kaldosi]]. Fyra män mister livet och flera blir allvarligt skadade.
*609 (juli): Efter att båten [[Phealorbåten|Magun Dessas]] färdigställts genomför Galdar, Raistlin, [[Molkhas Mihara]], Toris och Nosfin en tredje expedition in i Phealors djup. Denna gången utforskar man tidigare otraverserade vägar och stöter på vaktutposter infekterade av vättar samt den mäktiga [[Karnals port]]. Ett sjöslag mot en vättearmé avslutas även i Hexagonens favör. Slutligen landstiger man på en självupplyst ö för att utforska ett [[Phoktals torn|märkligt torn]]. Här bataljerar man även mot två fruktansvärda nautiska varelser som är nära på att avrätta hela trollkarlsfalangen. Toris och Molkhas utmärker sig dock med sina goda stridskunskaper. Slutligen når man tornet och upptäcker där flertalet trollkarlssalar där De äldre uppenbarligen bedrivit diverse portalexperiment. Längst upp finner äventyrarna en förstenad/paralyserad jättelik man - troligtvis tillhörande De äldre. Trollkarlarna beger sig sedan ifrån porten med bl.a. märkliga skrifter, skålar av mithril och fyra mystiska ädelstenar.
*609 (augusti): En expedition (bestående av jägaren [[Dalkar Moldris]], Raistlin, Toris, Molkhas, Nosfin, de nyupprättade [[Askriddarna]] [[Regal]] och [[Balkar]], samt soldaterna [[Marik]] och [[Jandor]]) sätter av mot den beryktade [[Silverporten]], djupt inne i Askarsskogen. Efter småduster med ett annat äventyrarfölje, samt en blodig vargattack som lemlästar Molkhas Mihara och skadar Raistlin Steenward, når och tränger följet slutligen igenom den sägenomspunna porten. Här inne upptäcker de en ruinstad, dominerad av mäktiga akvedukter och ett förfallet tempel. Hexagonen påbörjar omedelbart en genomsökning och dokumentering av området. En portal upprättas till platsen.
*609 (oktober): Raistlin arbetar med att rensa ut och lägga om dammen runt det fallfärdiga templet inne i Silverportens stad. Denna månad blir en provisorisk träränna klar.
*609 (oktober): Miskvir faller i Askars Holmes ägor efter ett köp mellan Raistlin och Abrahim Stenklo.
*609 (oktober): Askars Holme blir överrumplat av svartfolk när dessa färdas genom Phealorportalen. En vild strid utbryter i [[Holmen|ekdungen]]. Fyra svartfolk dräps, en flyr till skogs. Askars Holme lider skadeförluster, men inga dödsfall.
*609 (oktober-november): Raistlin besöker sina nya domäner. Han ser till att avsätta byäldsten i [[Mohinga]], räddar fångar därifrån (bl.a. [[Gallmund Rootar]]) och ger byn rikedomar i form av guld och boskap.
*609 (oktober): Raistlin återbördar [[Vatorax kopparsvärd]] från [[Tornborgen]], där det förvarats under en tid.

==År 608 efter Odo==
*608, (mars/april): Hexagonen genomför den första phealiska expeditionen - riktad mot Askslätten och den eventuella ruinstad som ligger där. Underjordiska gångar hittas, vilka leder till titaniska salar. Följet öppnar vackra gravkatakomber och gör fynd av fantastisk art. För första gången lägger följet ögonen på en intakt kammare tillhörande De äldre.
*608, (april): Raistlin driver bort Kunockras missionärer från bl.a. [[Taggkullarna]] efter att förhandlingarna brakat samman.
*608, (april): Magikerna vidareupptäcker [[Phealor]]s underjordiska grotta med båt och genomför således den andra phealiska expeditionen. Vid detta tillfälle upptäcker man fler håligheter och blir nästan besegrade av illvättar som byggt gångar nere i De äldres underjordiska sjö. Fruktansvärda kräftdjur i vattnet verkar dock ha hållit illvättarna i schack.
*608, (maj): Efter en verbal konfrontation med Kunockras ynglingar ser Raistlin rött och inleder en slakt ute på fälten precis vid gränsen till Askars Holme. Slakten fortsätter vid Kunockra kloster. Över trettio munkar och noviser mister livet i den svartaste dagen i Kunockras historia.
*608, (maj): Ett schakt hittas under bråte och jord i Helgands borgruin. Nere i schaktet finner Raistlin två gångar, som verkar användas för skilda ändamål. Den ena gången tycks vara kärleksnäste åt några yngre personer, medan den andra, större gånger leder ut till en smugglartunnel där Raistlin konfronterar och dräper två hälare. Raistlin lägger även beslag på en större gömma, värd nästan 300 guldmynt.
*608 (maj): [[Slaget vid Navu bro]] utspelar sig, i vilket Hexagonen deltar på den förlorande sidan. Nya Armén krossas och drivs på flykt. Novisen [[Magun Dessas]] avlider efter att ha fått ett spjut i bröstkorgen.
*608 (maj): Under ett koverterat uppdrag i Arbine blir Raistlin tillfångatagen och kastas mot sin död ner i Arbinefloden.
*608 (maj-juni): I och med sin pakt med Nakala återuppväcks Raistlin i Nakalas gravkammare på Margind utanför Jorpagna. Efter ett kort samtal med munkarna i det förfallna gravtemplet tar sig Raistlin norrut på ön och anländer till staden Margind som styrs av Den heliga Odos orden. Här bordar han skeppet [[Erinda]], ägd av kapten [[Merdanti]]. Erinda sätter ut med tre andra skepp, bl.a. den jättelika och välbestyckade koggen [[Bosano]]. Konvojens otroliga eldkraft sätts på prov vid västra Felicien, där skeppen anfalls av pirater. Dessa tvingas dock på flykt sedan piraternas flaggskepp sänkts av Bosanos kanoner. Raistlin återvänder säkert till Hynsolge och förenas med sina gelikar efter en 20 dagar lång strapats.
*608 (juni): Raistlin håller ett möte med [[Hamral Stiernlyster]] strax utanför [[Farlins värdshus]]. Här blir Raistlin erbjuden att börja arbeta för bovarernas sak i Hynsolgeupproret.
*608 (juni): [[Galdars expedition 608]] sätter av mot [[Världarnas torn]]. Expeditionen stöter på svartalfer, orcher och flygödlor på vägen genom Den stora ödemarken, men når helskinnat Svavelskogen som är förgård till det mytomspunna tornet. Efter att ha tampats med gastar och stora insekter, samt ett antal våldsamma reptilmän, lyckas expeditionen nå själva tornet och ta sig in via en uppgrävd bakväg som leder upp i en uttorkad bassäng. Väl inne i tornet börjar dock de riktiga fasorna. En expeditionsmedlem försvinner spårlöst i spegeltrappan och hittas aldrig igen, medan en annan dräps av Den svarta hämnaren som vaktar det legendariska "Biblioteket" högst upp i tornet. Ärkemagikern Galdar lyckas dock slutligen fördriva Den svarta hämnaren och medlemmarna tar med sig resterna av Eizyr Pedals bibliotek, trollkarlsstaven Ravicor, tillhörande Nakalas sju magiska stavar, samt en större mängd guldobjekt.
*608 (juli): Portbräckarnas kompani går i sold hos Raistlin.
*608 (juli): Galdar och Raistlin beger sig av mot Stryfareflodens mynning efter att Galdar fått kontakt med Adrienne och följet från Akrogal. Tillsammans med magikerna följer även de erfarna soldaterna Jandor och Balkar. Innan gruppen når fram till flodmynningen konfronteras de med legosoldatsföljet [[Lejoninnans tjänare]], vilka nedgörs i byn [[Nemeda]], belägen intill Stryfarefloden. Nemedas befolkning visar stor tacksamhet. Efter ankomsten till Anyaktemplet vid Kopparhavet och en liten fiskar by i närheten möter följet upp med sina förlorade vänner [[Adrienne Steenward]] och [[Valeno av Buda]] (med bihang) - samt drakungen [[Feramox]]. Gruppen tar sig senare över till ön [[Fardu]] med hjälp av två fiskarbröder, då Adrienne fått visioner som pekar dit. Där tar de sig igenom vilda skogar och når efter mycket möda [[Draktemplet på Fardu]]. Efter att ha slagits mot en demonisk hundbest, fått draken Feramox att skrämma iväg resten av hundarna, samt undersökt templet är uppdraget slutfört. Raistlin blir även vittne till hur någon form av entitet får kortvarig kontroll över Adrienne längst upp vid templets altare. På vägen hem följer Nemedas befolkning med gruppen till Askars Holme.
*608 (juli): Raistlin försöker finna skattkammaren hos konungen i Orkovia, och lyckas efter att ha stött på administrationsbyggnaden. Innan detta dräper Raistlin hovtrollkarlen Samir Daskus i en storslagen duell ute i den alviska trädgården. Med trollformeln [[Ryleigh]]s dimma neutraliserar han vakterna i administrationsbyggnadens källare, ristar in en portal i ena skattkammaren (vars antitecken väntar på aktivering i Phealor) och stjäl med sig en mindre summa guldmynt. När förstärkningar anländer hinner inte Raistlin aktivera portalen utan måste fly fysiskt tillbaka till portalen nere i hovtrollkarlens domäner. Följande försök att träda in i skattkammaren via den nya portalen resulterar i en strid mot [[Häxjägarna från Andoin]] och realisationen om att skatten flyttats till Bastionen.
*608 (juli): [[Kunockrakriget]] eskalerar när 21 tungt rustade ryttare anfaller Askars Holme och bränner ner en stor del av byn. Cirka 15 bybor sätter livet till innan ryttarna jagas bort. Som svar på detta anfaller Raistlin Kunockra kloster med kraftfull magi, vilket resulterar i trollkarlens död och återuppståndelse i Margind för andra gången. Raistlin känner sig utbränd och försvagad och tvingas till en längre vila.
*608 (juli): Adrienne invigs i Hexagonen. Vid invigningen händer en märklig incident mellan Adrienne och dennes drake Feramox.
*608 (sept): Raistlin fortsätter sitt skattsökande i [[Hamellions hammare]]. Efter att ha fått tillfällig tjänst som hovtrollkarl kastas Raistlin in i en undersökning som bedrivs av [[Ordo Magica]]. Det hela eskalerar i att Ärketrollkarlen [[Feraz]] besegras av Raistlin efter en kort duell i alviska trädgården - samma plats där Samir Daskus mötte sitt öde.

==År 607 efter Odo==
*607 (mars): Raistlin utplånar Svartvattnet efter att han och Galdar begivit sig ut för att undersöka ruinlämningar. Trollkarlarna gör även ett stopp i Askars Holme, ett övergivet riddargods i närheten. Här besegrar de tre rövare som tagit godset i besittning.
*607, (april): Raistlin blir herre över [[Askars Holme]].
*607, (april): Sitt första uppdrag som herre över Askars Holme blir för Raistlin att slå till mot [[Galdrikullens jaktslott]], där några banditer håller till. Banditerna har kidnappat unga kvinnor från [[Helgand]], bl.a. Helgands byäldstes dotter. Detta är Raistlinskolans första gemensamma "krigsuppdrag" - flera av noviserna blir dock dödligt skadade.
*607, (april): Raistlin och Toris drömmer samma dröm, om ett stenansikte någonstans vid Kunockra kloster, söder om Askars Holme. Äventyrarna tar sig dit, finner ansiktet och en bok tillhörande en lärling till en stavmagiker som bar en av Nakalas stavar. En bok pekar vidare mot Gunlacs fästning, dit Raistlin, Toris och Galdar beger sig. Väl där utbryter en strid mot fasansfulla flygödlor. Nere i Gunlacs källarvalv finner sedan följet den tredje av Nakalas stavar. Galdar tar denna i sina händer och invigs i Nakalas mysterium. Följet kommer även hem med [[Dalkor Videgrepps formelsamling]].
*607, (maj): Galdar och Raistlin genomför första expeditionen till Askfältet. De finner en galen man i en gammal krypta, samt tecken på att en större mängd byggnader blivit utsatta för svår hetta på området.
*607, (juni): [[Loras Stebwahl]] återvänder från Krun. Aalia finns dock inte med honom.
*607, (oktober): Kunockra kloster önskar bygga en missionsstuga på Raistlin ägor, inklusive ett kapell. Ritningar dras upp och överenskommelser sätts inför nästa år.
*607, (oktober): Raistlin får i uppdrag av Lemud Stjärnbock att finna dennes försvunne son Dareh Stjärnbock. Efter vissa undersökningar i Kandor finner Raistlin tecken på att han kidnappats av en okänd faktion. Vidareundersökningar tar Raistlin och lärlingarna till Miskvirån där de lyckas smyga sig på ett möte mellan några nidländska, kåpklädda män. En strid utbryter, som Raistlin går segrande ut. Sonen hittas dock inte och uppdraget misslyckas.

==År 606 efter Odo==
*606 (januari): Pojken, jordmodern Milenas adoptivson, kommer med ett budskap från Nakala. En av Nakalas stavar finns i riddardömet Miskvir. Raistlin tar sig dit, bekämpar orcher som intagit byn och belägrat borgen, tar sig in i kyrkans gravkammare och finner staven.
*606 (januari): Toris Bahna ges den andra av Nakalas stavar och tas upp i Hexagonens sold.
*606 (maj): En stor riddararmé marscherar upp från [[Fervidun]] och möter rebellerna vid flodkorsningen söder om Navu. Sirgions armé har två elementarmagiker i sin sold, som översköljer rebellerna med eldmissiler. Raistlin detonerar dock Rättfärdighetens vapen och förintar med ens närmare 100 riddare. Detta får resten av armén att fly, varpå segern går till rebellerna. [[Slaget vid Navu]].
*606 (juni): Raistlin och Toris Bahna deltar vid slaget om Bedorum. Med stavmagikernas mäktiga portbräckarförmågor lyckas bönderna inta staden Bedorum. En våldsam strid vid stadens centrum, där Raistlin agerar åskådare på grund av sin utbrändhet, slutar i rebellernas favör.
*606 (juli): Galdar återvänder ensam från Grynnerbergens akademi. Med sig har han magikerna [[Holm Harasi]] samt helaren [[Dagor]]. Galdar vill stanna i Kandor och vidareundersöka förekomsten av De äldre i området. Han har funnit starka indikationer i både Grynnerbergens akademi och i böckerna hos Cerpedus-Ib-Anyak att Ansorvia/Mergilia en gång utgjorde ett stort samhälle för en äldre ras av varelser. Med sig har Galdar den stulna boken [[Världsskaparens mysterium]].

==År 605 efter Odo==
*605 (februari): Raistlin tilldelas ett hus i Kandor för sina tjänster åt rebellerna.
*605 (februari): Raistlin blir kontaktad av Edo, en hårlös munk från Jorpagna. Han säger sig vara Nakalas sändebud och att han bär en stenamulett som ska initiera Raistlin i Nakalas skyddscirkel. Efter en bindesritual avlider Edo, men Raistlin sägs nu vara skyddad av den ultimata välsignelsen.
*605 (februari): Raistlin bräcker portarna som skyddar Kandors borg. Borgen blir intagen och Raistlin kommer över en hel del värdesaker vid den följande plundringen.
*605 (april): Raistlin sätts samman med ett par andra hjältar i ett klassiskt äventyrarfölje (Abrahim Stenklo, Danem Muris och halvalven Erdalon). Dessa får i uppdrag att eskortera Abrahim till kungen i Orkovia. Efter ett par stopp på vägen, bl.a. utplånandet av präster som rövar bort flickor från [[Borsadom]], lyckas följet med sitt uppdrag och blir sedan tillbakateleporterade till Kandor. De hinner även med att lönnmörda den sista arvtagaren till Kandor, [[Ymar Rijmrod]].
*605 (april): Raistlin säljer [[De bovariska huggarna]] till [[Darfin Skärklippa]]. Dessa tog Raistlin som plundringsgods från Kandors borg.
*605 (april): Raistlin och halvalven Erdalon kidnappar bovaren av [[Arbine]], [[Abgan Wijke]], på uppdrag av Abrahim Stenklo. Erdalon faller i strid, men bovaren förs till Kandor.
*605 (september): Raistlin utsätts för ett lönnmordsförsök i sitt hem i Kandor. Han blir dödligt skadad men räddas av Nosfin Skärklippa och Toris. Spåren på lönnmördaren leder till en elementarmagiker som gömmer sig i Kandor, Maril Echanator. Efter en magisk duell vinner Raistlin och undersöker magikerns personliga tillhörigheter. Detta leder Raistlin till [[Träskdalen]] och några lämningar i en gruva. Raistlin upptäcker gravkammare och tunnlar från [[Det dandriska riket]]. Tunnlarna är dock infekterade av jättespindlar, vilka delvis nedgörs.

==År 604 efter Odo==
*604, februari: [[Raistlin]], [[Aalia Voltis]] och [[Gallmund Rootar]] stöter på en kummelgast vid [[Vatorax kummel]].
*604, maj: Raistlin kommer i kontakt med [[Nakala]] och börjar använda Stavmagi, efter att ha funnit en av Nakalas stavar under [[Cerpedus-Ib-Anyak]] i Kandor.
*604, juni: Raistlin och Galdar genomgår en förvandlingsritual och infiltrerar [[Cerpedus-Ib-Anyak]]s bibliotek. Där finner de böcker och skrifter, bl.a. [[Hexagonens historia]].
*604, juni: En hagelstorm förstör stora delar av skörden i Hynsolge.
*604, juni: Raistlin blir inbjuden till en sommarfest i Farda. Erim av Bargolia anländer med flera pansarer. Männen inleder en våldtäkt på två tonårsflickor. Raistlin kliver dock in och mördar Erim. Med detta startar upproret i Farda (befolkningen flyr byn och ansluter sig till de växande rebellskarorna i skogarna omkring).
*604, juli: Raistlin och Galdar upptäcker [[Mehnet Gizikar]] - en liten dvärgaruin vars byggare skulle stött på något "äldre" nere i underjorden. Följet finner en igenrasad grottsal bakom en spis/avfallsrör i dvärgafästet. Denna leder till en lysande brunn med vatten som återger den psykiska kraften omedelbart.
*604, augusti: Kandor belägras av en stor armé bönder från södra Ansorvia. Inbördeskriget är ett faktum.
*604, augusti: Raistlin introduceras till Abrahim Stenklo vid [[Navu]]. Han får i uppdrag att tillsammans med [[Slaghökens kompani]] jaga bort orcher från [[Barto]]. Raistlin detonerar [[Rättfärdighetens vapen]] mot orcherarmén där och utplånar en stor del av den.
*604 (september): Galdar, Loras och Aalia beger sig till [[Akademin i Grynnerbergen]].
*604 (september): Raistlin och Slaghökens kompani teleporteras in i Kandor och lyckas öppna stadsportarna. Rebellerna intar Kandor stad. Raistlin utplånar mäktiga ärkemagiker i Cerpedus-Ib-Anyak, när de angriper legosoldaterna. Cerpedusorden flyr staden efter detta.
*604 (oktober): Raistlin är helt ensam i Klippgårdarna. En blåsig höstmorgon knackar det dock på dörren. [[Toris Bahna]] står utanför och berättar att hans forna herrar i Cerpedus-Ib-Anyak förbereder något hemskt. Raistlin nystar i problemet och finner att de gamla ordensmedlemmarna, med sin ledare i spetsen, ämnar nedkalla en demon över Kandor. Detta förhindras vid [[Dolakis stoder]].

Lubicor Harzman

2025-12-05T14:44:00Z

Daniel: /* Historia */

== Lubicor Harzman ==
[[Fil:Lubicor.jpg|thumb|''Lubicor Harzman i sin arbetskammare'']]
[[Fil:Lubbehus.jpg|thumb|''Lubicor Harzmans boning sedan 566.'']]

* '''Född:''' 533 e.O.
* '''Död:''' -

Äventyrare och lärd, bosatt i [[Argald]], [[Jorpagna]].

=== Historia ===
Lubicor har varit en långvarig och högt ansedd medlem i Argalds kunskapsakademi, där han höll titeln mästare mellan åren 569-601. Under sina unga år, och sporadiskt upp till 580-talet, genomförde Lubicor flertalet vetenskapliga expeditioner och äventyr till [[Ereb|Erebs]] alla hörn på uppdrag av denna lärointuition.

Vid ett par tillfällen besökte även Lubicor kontinenterna som omgärdar Ereb. Han har t.ex. vandrat i Solunas öknar och färdats till [[Krilloan]] vid Samkarnas djungeltäckta inre. År 567 besökte han även [[Ketoriam]] - en av väldigt få erebaltorier som tagit sig förbi Golwyndas sötvattenhav och in i det furgiska imperiets stora huvudstad.

Lubicor fick ett äventyrsuppsving igen på äldre dagar, när han efter att ha blivit räddad från inbrottstjuvar av [[Raistlin Steenward]] deltog i flera av dennes äventyr i Jorpagna med omnejd under 610-talet.

Under tidig sommar 614 tar Lubicor, som börjar känna av åldern komma, Dakor Cylon och dennes fru Miranda som tjänare.

===== Noterbara expeditioner: =====

* 549: Kung Tarzirs grottor (Mörkerbergen)
* 554: Lamans katakomber (Mörkerbergen)
* 561: Dezervults ruinstad (Mörkmyldre skog)
* 565-567: Expeditionen till Furgia
* 568: Botanisk expedition i Nargur
* 577: Kung Tarzirs grottor II (Mörkerbergen)

[[Category:Harzman]]

Myltors klippa

2025-11-23T17:48:47Z

Daniel: /* Myltors klippa */

=Myltors klippa=

[[fil:myltors.jpg|thumb|right|500px]]

En mindre stenklippa på ön [[Skaldholmen]], [[Gimsals marskland]].

Består av kraftigt ferrum-förstärkt granit som [[Feremfloden]] inte lyckats erodera sönder. Klippan står därför som ett ensamt monument - en betraktare uppfattar stenblocket betydligt högre än vad det egentligen är (32 meter högt).

[[Category:Skaldholmen]]
[[Category:Gimsals marskland]]

Skaldholmen

2025-11-23T16:56:03Z

Daniel: /* Byn Nya Verama */

= Skaldholmen =
[[fil:skaldstugan.jpg|thumb|right|700px|''Skaldstugan, södra delen av ön.'']]
[[fil:skaldslott.jpg|thumb|right|700px|''Lanicus slott, med Blåsparvarnas nybyggda spontar i förgrunden.'']]
[[fil:träsket 2.jpg|thumb|right|700px|''Träskmarkerna på östra delarna av ön.'']]

[[fil:toppen.jpg|thumb|right|700px|''Toppen på Talbards kullar, där Blåsparve bäck börjar sin färd genom öns lummiga lövskogar.'']]
[[fil:törnedalen.jpg|thumb|right|700px|''Stigen som leder genom den otrevliga törnedalen, norra Skaldholmen.'']]

[[fil:skaldholmen2.jpg|thumb|right|700px|''Modern karta över Skaldholmen. Tillverkad av Novak Telsi.'']]

En liten ö i [[Kopparön|Kopparöns]] skärgård. Skaldön är cirka 150 hektar stor och domineras till 90% av tjock lövskog.

== Historia ==
Skaldön var under Bronsets och Järnets ålder endast ett tillfälligt uppehälle för fiskare och resenärer, även om märkliga inskriptioner i Lycaars tunnel tyder på att ön måste vid någon tidpunkt haft större betydelse, om än kortvarigt. När Jorpagniska imperiet spred sitt inflytande över Gimsals marskland befolkades södra Kopparön av fursten Melicos, som gav de största öarna i Kopparöns skärgård till sina söner. Skaldholmen gavs till den äldre sonen, [[Lanicus el Temerion]] ("Temerion" betyder religiös på gammal jori), som byggde en liten borg i de norra delarna av ön.

Lanicus fick aldrig några barn, men hans älskarinna bodde kvar i borgen efter dennes död och gavs uppehälle av sina brorsöner som sedermera tog över furstendömet på Kopparön. År 623 f.O. dog älskarinnan av hög ålder och borgen spelade därefter en viss roll som truppkasern och fängelse fram till Mörkertidens inträde. Under Mörkertiden blev borgen en tillflyktsort för bybor från Kopparön, och försökte även stundtals rustas upp av entreprenörer och äventyrare som såg en möjlighet att få en säker tillflyktsort undan de orcher och rövare som var vanligt förekommande under Erebs mörka ålder.

Borgen övergavs till slut på 200-talet f.O. efter att en fiskarbaron gjorde ett sista försök att renovera det sammanfallna taket.

Under 100-talet f.O. fram till 500-talet e.O. var ön i princip övergiven, förutom en sommarfiskarby i de södra delarna. Söderut är ön mer öppen och mindre klippig än uppe i norr, där även den omtalat "hemsökta" ruinen av Lanicus borg står som en vaktfågel.

Skaldholmen har traditionellt pendlat mellan republiken Barini och Halidor i direkt ägande, men år 450 lånade Barini en stor summa pengar av Gryningsborgens herre, som i pant fick bl.a. Skaldholmen.

504 e.O. sökte sig den lärde mannen [[Tolca av Annonien]] till ön, där han strax ovanför den numera övergivna fiskarbyn byggde en rejäl jaktstuga och levde ett enkelt liv bestående fiske och jakt, uppenbarligen trött på fläkten och flärden från de stora städer han länge arbetat i. Tolca skrev även mycket musikstycken, som delvis blivit kända bland vissa av Erebs trubadurer. Det är från Tolca som ön fått sitt moderna namn.

År 524 e.O. dog slutligen Tolca av Annonien, och ägandekontraktet för ön återgick till riddarlorden i [[Gryningsbyn]]. Denne riddares söner spenderade mycket av senare hälften av 500-talet i Tolcas stora bostad, vilken de omgjorde till en prominent jakt- och feststuga. En av dessa söner gav sedan hela ön med dess byggnader som betalning till äventyrarföljet [[Blåsparvarna]] (Marius är rättmätig ägare av norra delen, Novak av södra) efter att dessa räddat livet på dennes två döttrar år 611 e.O.

Efter åtskilliga tvister och uppskjutningar av betalningar under flera generationer återgick slutligen Skaldholmen till Barini senare samma år. Blåsparvarnas äganderätt till ön fortlöpte dock som innan.

== Geografi ==

* [[Lanicus håla]]
* [[Lanicus slottsruin]]
* [[Lanicus krypta]]
* [[Myltors klippa]]
* [[Vanabions grotta]]
* [[Marius båtläger]]
* [[Marius dammar]]
* [[Skaldstugan]]
* Norra lägret
* Festplatsen
* Tamars Hall
* Tjuvstugan

=== Tankeön ===
En av blåsparvarna självannekterad skogsö. Cirka tre hektar stor. Domineras av tät buskskog som klänger sig fast runt ett tiotal mycket stora ekar. Ön är en plats för kontemplation och egentid. Blåsparvens näste är en enklare bostad, upprustad runt en tidigare husruin.

=== Den vises ö ===
En grannö till Skaldholmen. Ligger österut och mäter cirka 500x300 meter. Mitt på ön finns en märklig klippformation och rester av ett gammalt hus.

== Demografi ==

* '''Befolkning:''' 26.

====Bosättare (detalj)====

* Raistlin Stenwaard.
* Novak Telsi.
* Marius.
* Valiant Godeld.
* Domhalt.
* Eida Donari.
* Ewar Donari.
* Jankar Donari, smed.

===Byn Nya Verama===
*Dankas Helmor, byäldste, med familj (boskap, peppar och snickeri). Fyra individer.
*Familjen Hamar Haans (boskap). Tre individer.
*Familjen Marat Haans (boskap). Fem individer.
*Familjen Timur Deski (fiskare). Fem individer.
*Lädermakare Ramil Doneta (ensamstående).

[[index.php?title=Kategori:Skaldholmen]]

Skaldholmen

2025-11-23T15:54:27Z

Daniel:

= Skaldholmen =
[[fil:skaldstugan.jpg|thumb|right|700px|''Skaldstugan, södra delen av ön.'']]
[[fil:skaldslott.jpg|thumb|right|700px|''Lanicus slott, med Blåsparvarnas nybyggda spontar i förgrunden.'']]
[[fil:träsket 2.jpg|thumb|right|700px|''Träskmarkerna på östra delarna av ön.'']]

[[fil:toppen.jpg|thumb|right|700px|''Toppen på Talbards kullar, där Blåsparve bäck börjar sin färd genom öns lummiga lövskogar.'']]
[[fil:törnedalen.jpg|thumb|right|700px|''Stigen som leder genom den otrevliga törnedalen, norra Skaldholmen.'']]

[[fil:skaldholmen2.jpg|thumb|right|700px|''Modern karta över Skaldholmen. Tillverkad av Novak Telsi.'']]

En liten ö i [[Kopparön|Kopparöns]] skärgård. Skaldön är cirka 150 hektar stor och domineras till 90% av tjock lövskog.

== Historia ==
Skaldön var under Bronsets och Järnets ålder endast ett tillfälligt uppehälle för fiskare och resenärer, även om märkliga inskriptioner i Lycaars tunnel tyder på att ön måste vid någon tidpunkt haft större betydelse, om än kortvarigt. När Jorpagniska imperiet spred sitt inflytande över Gimsals marskland befolkades södra Kopparön av fursten Melicos, som gav de största öarna i Kopparöns skärgård till sina söner. Skaldholmen gavs till den äldre sonen, [[Lanicus el Temerion]] ("Temerion" betyder religiös på gammal jori), som byggde en liten borg i de norra delarna av ön.

Lanicus fick aldrig några barn, men hans älskarinna bodde kvar i borgen efter dennes död och gavs uppehälle av sina brorsöner som sedermera tog över furstendömet på Kopparön. År 623 f.O. dog älskarinnan av hög ålder och borgen spelade därefter en viss roll som truppkasern och fängelse fram till Mörkertidens inträde. Under Mörkertiden blev borgen en tillflyktsort för bybor från Kopparön, och försökte även stundtals rustas upp av entreprenörer och äventyrare som såg en möjlighet att få en säker tillflyktsort undan de orcher och rövare som var vanligt förekommande under Erebs mörka ålder.

Borgen övergavs till slut på 200-talet f.O. efter att en fiskarbaron gjorde ett sista försök att renovera det sammanfallna taket.

Under 100-talet f.O. fram till 500-talet e.O. var ön i princip övergiven, förutom en sommarfiskarby i de södra delarna. Söderut är ön mer öppen och mindre klippig än uppe i norr, där även den omtalat "hemsökta" ruinen av Lanicus borg står som en vaktfågel.

Skaldholmen har traditionellt pendlat mellan republiken Barini och Halidor i direkt ägande, men år 450 lånade Barini en stor summa pengar av Gryningsborgens herre, som i pant fick bl.a. Skaldholmen.

504 e.O. sökte sig den lärde mannen [[Tolca av Annonien]] till ön, där han strax ovanför den numera övergivna fiskarbyn byggde en rejäl jaktstuga och levde ett enkelt liv bestående fiske och jakt, uppenbarligen trött på fläkten och flärden från de stora städer han länge arbetat i. Tolca skrev även mycket musikstycken, som delvis blivit kända bland vissa av Erebs trubadurer. Det är från Tolca som ön fått sitt moderna namn.

År 524 e.O. dog slutligen Tolca av Annonien, och ägandekontraktet för ön återgick till riddarlorden i [[Gryningsbyn]]. Denne riddares söner spenderade mycket av senare hälften av 500-talet i Tolcas stora bostad, vilken de omgjorde till en prominent jakt- och feststuga. En av dessa söner gav sedan hela ön med dess byggnader som betalning till äventyrarföljet [[Blåsparvarna]] (Marius är rättmätig ägare av norra delen, Novak av södra) efter att dessa räddat livet på dennes två döttrar år 611 e.O.

Efter åtskilliga tvister och uppskjutningar av betalningar under flera generationer återgick slutligen Skaldholmen till Barini senare samma år. Blåsparvarnas äganderätt till ön fortlöpte dock som innan.

== Geografi ==

* [[Lanicus håla]]
* [[Lanicus slottsruin]]
* [[Lanicus krypta]]
* [[Myltors klippa]]
* [[Vanabions grotta]]
* [[Marius båtläger]]
* [[Marius dammar]]
* [[Skaldstugan]]
* Norra lägret
* Festplatsen
* Tamars Hall
* Tjuvstugan

=== Tankeön ===
En av blåsparvarna självannekterad skogsö. Cirka tre hektar stor. Domineras av tät buskskog som klänger sig fast runt ett tiotal mycket stora ekar. Ön är en plats för kontemplation och egentid. Blåsparvens näste är en enklare bostad, upprustad runt en tidigare husruin.

=== Den vises ö ===
En grannö till Skaldholmen. Ligger österut och mäter cirka 500x300 meter. Mitt på ön finns en märklig klippformation och rester av ett gammalt hus.

== Demografi ==

* '''Befolkning:''' 26.

====Bosättare (detalj)====

* Raistlin Stenwaard.
* Novak Telsi.
* Marius.
* Valiant Godeld.
* Domhalt.
* Eida Donari.
* Ewar Donari.
* Jankar Donari, smed.

===Byn Nya Verama===
*Dankas Helmor, byäldste, med familj (boskap och snickeri). Fyra individer.
*Familjen Hamar Haans (boskap). Tre individer.
*Familjen Marat Haans (boskap). Fem individer.
*Familjen Timur Deski (fiskare). Fem individer.
*Lädermakare Ramil Doneta (ensamstående).

[[Category:Skaldholmen]]

Fil:Skaldholmen2.jpg

2025-11-23T15:54:12Z

Daniel:

Skaldholmen

2025-11-23T15:52:49Z

Daniel:

= Skaldholmen =
[[fil:skaldstugan.jpg|thumb|right|700px|''Skaldstugan, södra delen av ön.'']]
[[fil:skaldslott.jpg|thumb|right|700px|''Lanicus slott, med Blåsparvarnas nybyggda spontar i förgrunden.'']]
[[fil:träsket 2.jpg|thumb|right|700px|''Träskmarkerna på östra delarna av ön.'']]

[[fil:toppen.jpg|thumb|right|700px|''Toppen på Talbards kullar, där Blåsparve bäck börjar sin färd genom öns lummiga lövskogar.'']]
[[fil:törnedalen.jpg|thumb|right|700px|''Stigen som leder genom den otrevliga törnedalen, norra Skaldholmen.'']]

[[fil:skaldholmenny.jpg|thumb|right|700px|''Modern karta över Skaldholmen. Tillverkad av Novak Telsi.'']]

En liten ö i [[Kopparön|Kopparöns]] skärgård. Skaldön är cirka 150 hektar stor och domineras till 90% av tjock lövskog.

== Historia ==
Skaldön var under Bronsets och Järnets ålder endast ett tillfälligt uppehälle för fiskare och resenärer, även om märkliga inskriptioner i Lycaars tunnel tyder på att ön måste vid någon tidpunkt haft större betydelse, om än kortvarigt. När Jorpagniska imperiet spred sitt inflytande över Gimsals marskland befolkades södra Kopparön av fursten Melicos, som gav de största öarna i Kopparöns skärgård till sina söner. Skaldholmen gavs till den äldre sonen, [[Lanicus el Temerion]] ("Temerion" betyder religiös på gammal jori), som byggde en liten borg i de norra delarna av ön.

Lanicus fick aldrig några barn, men hans älskarinna bodde kvar i borgen efter dennes död och gavs uppehälle av sina brorsöner som sedermera tog över furstendömet på Kopparön. År 623 f.O. dog älskarinnan av hög ålder och borgen spelade därefter en viss roll som truppkasern och fängelse fram till Mörkertidens inträde. Under Mörkertiden blev borgen en tillflyktsort för bybor från Kopparön, och försökte även stundtals rustas upp av entreprenörer och äventyrare som såg en möjlighet att få en säker tillflyktsort undan de orcher och rövare som var vanligt förekommande under Erebs mörka ålder.

Borgen övergavs till slut på 200-talet f.O. efter att en fiskarbaron gjorde ett sista försök att renovera det sammanfallna taket.

Under 100-talet f.O. fram till 500-talet e.O. var ön i princip övergiven, förutom en sommarfiskarby i de södra delarna. Söderut är ön mer öppen och mindre klippig än uppe i norr, där även den omtalat "hemsökta" ruinen av Lanicus borg står som en vaktfågel.

Skaldholmen har traditionellt pendlat mellan republiken Barini och Halidor i direkt ägande, men år 450 lånade Barini en stor summa pengar av Gryningsborgens herre, som i pant fick bl.a. Skaldholmen.

504 e.O. sökte sig den lärde mannen [[Tolca av Annonien]] till ön, där han strax ovanför den numera övergivna fiskarbyn byggde en rejäl jaktstuga och levde ett enkelt liv bestående fiske och jakt, uppenbarligen trött på fläkten och flärden från de stora städer han länge arbetat i. Tolca skrev även mycket musikstycken, som delvis blivit kända bland vissa av Erebs trubadurer. Det är från Tolca som ön fått sitt moderna namn.

År 524 e.O. dog slutligen Tolca av Annonien, och ägandekontraktet för ön återgick till riddarlorden i [[Gryningsbyn]]. Denne riddares söner spenderade mycket av senare hälften av 500-talet i Tolcas stora bostad, vilken de omgjorde till en prominent jakt- och feststuga. En av dessa söner gav sedan hela ön med dess byggnader som betalning till äventyrarföljet [[Blåsparvarna]] (Marius är rättmätig ägare av norra delen, Novak av södra) efter att dessa räddat livet på dennes två döttrar år 611 e.O.

Efter åtskilliga tvister och uppskjutningar av betalningar under flera generationer återgick slutligen Skaldholmen till Barini senare samma år. Blåsparvarnas äganderätt till ön fortlöpte dock som innan.

== Geografi ==

* [[Lanicus håla]]
* [[Lanicus slottsruin]]
* [[Lanicus krypta]]
* [[Myltors klippa]]
* [[Vanabions grotta]]
* [[Marius båtläger]]
* [[Marius dammar]]
* [[Skaldstugan]]
* Norra lägret
* Festplatsen
* Tamars Hall
* Tjuvstugan

=== Tankeön ===
En av blåsparvarna självannekterad skogsö. Cirka tre hektar stor. Domineras av tät buskskog som klänger sig fast runt ett tiotal mycket stora ekar. Ön är en plats för kontemplation och egentid. Blåsparvens näste är en enklare bostad, upprustad runt en tidigare husruin.

=== Den vises ö ===
En grannö till Skaldholmen. Ligger österut och mäter cirka 500x300 meter. Mitt på ön finns en märklig klippformation och rester av ett gammalt hus.

== Demografi ==

* '''Befolkning:''' 26.

====Bosättare (detalj)====

* Raistlin Stenwaard.
* Novak Telsi.
* Marius.
* Valiant Godeld.
* Domhalt.
* Eida Donari.
* Ewar Donari.
* Jankar Donari, smed.

===Byn Nya Verama===
*Dankas Helmor, byäldste, med familj (boskap och snickeri). Fyra individer.
*Familjen Hamar Haans (boskap). Tre individer.
*Familjen Marat Haans (boskap). Fem individer.
*Familjen Timur Deski (fiskare). Fem individer.
*Lädermakare Ramil Doneta (ensamstående).

[[Category:Skaldholmen]]

Fil:Skaldholmenny.jpg

2025-11-23T15:52:26Z

Daniel:

Skaldholmen

2025-11-23T13:31:03Z

Daniel: /* Demografi */

= Skaldholmen =
[[fil:skaldstugan.jpg|thumb|right|700px|''Skaldstugan, södra delen av ön.'']]
[[fil:skaldslott.jpg|thumb|right|700px|''Lanicus slott, med Blåsparvarnas nybyggda spontar i förgrunden.'']]
[[fil:träsket 2.jpg|thumb|right|700px|''Träskmarkerna på östra delarna av ön.'']]

[[fil:toppen.jpg|thumb|right|700px|''Toppen på Talbards kullar, där Blåsparve bäck börjar sin färd genom öns lummiga lövskogar.'']]
[[fil:törnedalen.jpg|thumb|right|700px|''Stigen som leder genom den otrevliga törnedalen, norra Skaldholmen.'']]

[[fil:skaldholmen.jpg|thumb|right|700px|''Modern karta över Skaldholmen. Tillverkad av Novak Telsi.'']]

En liten ö i [[Kopparön|Kopparöns]] skärgård. Skaldön är cirka 150 hektar stor och domineras till 90% av tjock lövskog.

== Historia ==
Skaldön var under Bronsets och Järnets ålder endast ett tillfälligt uppehälle för fiskare och resenärer, även om märkliga inskriptioner i Lycaars tunnel tyder på att ön måste vid någon tidpunkt haft större betydelse, om än kortvarigt. När Jorpagniska imperiet spred sitt inflytande över Gimsals marskland befolkades södra Kopparön av fursten Melicos, som gav de största öarna i Kopparöns skärgård till sina söner. Skaldholmen gavs till den äldre sonen, [[Lanicus el Temerion]] ("Temerion" betyder religiös på gammal jori), som byggde en liten borg i de norra delarna av ön.

Lanicus fick aldrig några barn, men hans älskarinna bodde kvar i borgen efter dennes död och gavs uppehälle av sina brorsöner som sedermera tog över furstendömet på Kopparön. År 623 f.O. dog älskarinnan av hög ålder och borgen spelade därefter en viss roll som truppkasern och fängelse fram till Mörkertidens inträde. Under Mörkertiden blev borgen en tillflyktsort för bybor från Kopparön, och försökte även stundtals rustas upp av entreprenörer och äventyrare som såg en möjlighet att få en säker tillflyktsort undan de orcher och rövare som var vanligt förekommande under Erebs mörka ålder.

Borgen övergavs till slut på 200-talet f.O. efter att en fiskarbaron gjorde ett sista försök att renovera det sammanfallna taket.

Under 100-talet f.O. fram till 500-talet e.O. var ön i princip övergiven, förutom en sommarfiskarby i de södra delarna. Söderut är ön mer öppen och mindre klippig än uppe i norr, där även den omtalat "hemsökta" ruinen av Lanicus borg står som en vaktfågel.

Skaldholmen har traditionellt pendlat mellan republiken Barini och Halidor i direkt ägande, men år 450 lånade Barini en stor summa pengar av Gryningsborgens herre, som i pant fick bl.a. Skaldholmen.

504 e.O. sökte sig den lärde mannen [[Tolca av Annonien]] till ön, där han strax ovanför den numera övergivna fiskarbyn byggde en rejäl jaktstuga och levde ett enkelt liv bestående fiske och jakt, uppenbarligen trött på fläkten och flärden från de stora städer han länge arbetat i. Tolca skrev även mycket musikstycken, som delvis blivit kända bland vissa av Erebs trubadurer. Det är från Tolca som ön fått sitt moderna namn.

År 524 e.O. dog slutligen Tolca av Annonien, och ägandekontraktet för ön återgick till riddarlorden i [[Gryningsbyn]]. Denne riddares söner spenderade mycket av senare hälften av 500-talet i Tolcas stora bostad, vilken de omgjorde till en prominent jakt- och feststuga. En av dessa söner gav sedan hela ön med dess byggnader som betalning till äventyrarföljet [[Blåsparvarna]] (Marius är rättmätig ägare av norra delen, Novak av södra) efter att dessa räddat livet på dennes två döttrar år 611 e.O.

Efter åtskilliga tvister och uppskjutningar av betalningar under flera generationer återgick slutligen Skaldholmen till Barini senare samma år. Blåsparvarnas äganderätt till ön fortlöpte dock som innan.

== Geografi ==

* [[Lanicus håla]]
* [[Lanicus slottsruin]]
* [[Lanicus krypta]]
* [[Myltors klippa]]
* [[Vanabions grotta]]
* [[Marius båtläger]]
* [[Marius dammar]]
* [[Skaldstugan]]
* Norra lägret
* Festplatsen
* Tamars Hall
* Tjuvstugan

=== Tankeön ===
En av blåsparvarna självannekterad skogsö. Cirka tre hektar stor. Domineras av tät buskskog som klänger sig fast runt ett tiotal mycket stora ekar. Ön är en plats för kontemplation och egentid. Blåsparvens näste är en enklare bostad, upprustad runt en tidigare husruin.

=== Den vises ö ===
En grannö till Skaldholmen. Ligger österut och mäter cirka 500x300 meter. Mitt på ön finns en märklig klippformation och rester av ett gammalt hus.

== Demografi ==

* '''Befolkning:''' 26.

====Bosättare (detalj)====

* Raistlin Stenwaard.
* Novak Telsi.
* Marius.
* Valiant Godeld.
* Domhalt.
* Eida Donari.
* Ewar Donari.
* Jankar Donari, smed.

===Byn Nya Verama===
*Dankas Helmor, byäldste, med familj (boskap och snickeri). Fyra individer.
*Familjen Hamar Haans (boskap). Tre individer.
*Familjen Marat Haans (boskap). Fem individer.
*Familjen Timur Deski (fiskare). Fem individer.
*Lädermakare Ramil Doneta (ensamstående).

[[Category:Skaldholmen]]

Fil:Devi.JPG

2025-08-28T10:33:58Z

Daniel:

Fil:Newy.JPG

2025-08-26T17:39:23Z

Daniel:

Fil:Devi2.JPG

2025-08-26T14:53:45Z

Daniel:

Mina resor i norr

2025-08-08T18:45:11Z

Daniel: /* Ett urval av texter */

==Mina resor norr==

En bok skriven av trollkarlen [[Luciano ab Tyrmien]] och författad när denne under sin ålders höst dragit sig tillbaka till en minst sagt märklig bostad. Under sina sista 13 år i livet betalade trollkarlen sitt uppehälle i ett förhållandevis rymligt men ändå enkelt dubbelrum på värdshuset [[Blå Liljan]], strax norr om [[Argald]]. Här bodde han fram till sin död, men hann med att skriva tre böcker, samt berätta åtskilliga sagor för barn och resenärer på nedervåningen.

Han avstyrde även tre rövaröverfall mot värdshuset genom åren.

"Mina resor i norr" är den enda bevarade, och den enda kända, boken från Lucianos personliga bibliotek.

===Ett urval av texter===
====Tunnelsystemet====
''Det största tunnelsystemet i Ereb som jag stött på torde vara de milslånga tunnlar som går från Arzak-Ghôns gruvor och hela vägen bort till undersidan av Hadins grottor. Det var ett grottäventyr som vi hann påbörja vid två tillfällen, men tvingades avbryta på grund av logistiska besvär. Det finns uppgångar vid flertalet ställen längst med vägen - bland annat i Tolvbäckens spindelgrotta och via Mardrömssprickan utanför byn Armaron. Mina bemärkelser hittills gällande detta unika och imponerande tunnelsystem:''

*''Total längd är cirkus 30 mil. Man färdas inte mer än två mil per dag, varför en äventyrare måste räkna med att vara under jord i cirka 20 dagar om han inte går ner i något av de bigrottor jag angett tidigare i texten.''
*''Grottorna består av fem större naturliga grottsystem som är sammanbundna med tunnlar som byggdes av dvärgar. Jag misstänker att tunnelsystemet inte blev sammanbundet förens under senare Mörkertid, dvs cirka 600 år sedan.''
*''En karta över tunnlarna är av yttersta vikt för den som önskar färdas därigenom. Jag lyckades till vår första resa säkra tre separata kartor, som täcker större delarna av systemet. Nu under senare år har jag sammanfogat dessa genom att rita ut dem alla på golvet här uppe på vinden i värdshuset, vilket för första gången gav mig en helhetsblick av dvärgatunnlarna. Så många misstag vi begick under vår ungdomliga dumdristighet!''
*''Förekomsten av tunnelsystemet är inte vida känt i skrivande stund. Under våra resor såg vi väldigt få tecken på plundring, annat än den dvärgarna själva gjorde när de övergav tunnlarna.''
*''Att dvärgarna övergav tunnlarna torde ha med ökad svartblodsintensitet att göra. De vidsträckta systemen utgör fortfarande hem åt flera mindre grupper svartalfer. Vi såg dock få orcher och svartblod av större sort.''

====Kejsarporten====
''En av de märkligaste upptäckterna jag gjort måste vara den gamla "Kejsarporten" i Merendes vildmark, cirka fem dagsfärder söder om Dijksland. Jag fick informationen från en kringresande trubadur som vistats kortvarigt i en by ett tiotalet mil ifrån platsen, där den sk. "Kejsarporten" benämndes "helvetesbrunnen". Trubaduren var aldrig på platsen då det uppenbarligen var ett vildmarksäventyr endast lämpat erfarna äventyrare. Det tog mig ett par år innan jag var i närheten av vildmarken i fråga, efter att ha slutfört ett uppdrag åt Merendes furste, och beslutade mig för att se om det fanns något korn av sanning i det trubaduren så vilt hade beskrivit. ... Och jag blev både hänförd och besviken. Byn som trubaduren vistats i hette Endiegård - en trevlig plats med ett litet värdshus och inte allt för skygga bybor, vilka efter några berättelser och silvermynt var beredda att låta en jägare visa mig vägen till platsen. ... Det tog oss mer än fyra dagar genom eländig terräng innan vi nådde fram till "Kejsarporten", vilket inte var en port i egentlig mening utan mer ett rektangulärt lock i botten av en sänka. Locket, som var i massivt sten och mätte 3x3 meter, var överöst med inskriptioner och bilder, vilka blottlades efter visst grävande. Skrifterna var av gammal kejserlig jori och antydde att det fanns något under locket som var ämnat att förbli förseglat. Måhända en grav eller ett övergivet tempel. Besvikelsen sköljde slutligen över mig när jag förstod att det inte gick att flytta locket, då det torde väga åtskilliga hästars vikt. Inte heller fann jag några sidgångar i klipporna intill. Efter tre dagar tog sig slutligen jag och byjägaren oss tillbaka mot Endiegård. Tillbakafärden var dock av en mer äventyrlig sort då vi överfölls av ett följe slavjägare. Tack och lov kunde mina astrala konster driva dem på flykt.''

Skaldholmen

2025-08-07T14:02:14Z

Daniel: /* Demografi */

= Skaldholmen =
[[fil:skaldstugan.jpg|thumb|right|700px|''Skaldstugan, södra delen av ön.'']]
[[fil:skaldslott.jpg|thumb|right|700px|''Lanicus slott, med Blåsparvarnas nybyggda spontar i förgrunden.'']]
[[fil:träsket 2.jpg|thumb|right|700px|''Träskmarkerna på östra delarna av ön.'']]

[[fil:toppen.jpg|thumb|right|700px|''Toppen på Talbards kullar, där Blåsparve bäck börjar sin färd genom öns lummiga lövskogar.'']]
[[fil:törnedalen.jpg|thumb|right|700px|''Stigen som leder genom den otrevliga törnedalen, norra Skaldholmen.'']]

[[fil:skaldholmen.jpg|thumb|right|700px|''Modern karta över Skaldholmen. Tillverkad av Novak Telsi.'']]

En liten ö i [[Kopparön|Kopparöns]] skärgård. Skaldön är cirka 150 hektar stor och domineras till 90% av tjock lövskog.

== Historia ==
Skaldön var under Bronsets och Järnets ålder endast ett tillfälligt uppehälle för fiskare och resenärer, även om märkliga inskriptioner i Lycaars tunnel tyder på att ön måste vid någon tidpunkt haft större betydelse, om än kortvarigt. När Jorpagniska imperiet spred sitt inflytande över Gimsals marskland befolkades södra Kopparön av fursten Melicos, som gav de största öarna i Kopparöns skärgård till sina söner. Skaldholmen gavs till den äldre sonen, [[Lanicus el Temerion]] ("Temerion" betyder religiös på gammal jori), som byggde en liten borg i de norra delarna av ön.

Lanicus fick aldrig några barn, men hans älskarinna bodde kvar i borgen efter dennes död och gavs uppehälle av sina brorsöner som sedermera tog över furstendömet på Kopparön. År 623 f.O. dog älskarinnan av hög ålder och borgen spelade därefter en viss roll som truppkasern och fängelse fram till Mörkertidens inträde. Under Mörkertiden blev borgen en tillflyktsort för bybor från Kopparön, och försökte även stundtals rustas upp av entreprenörer och äventyrare som såg en möjlighet att få en säker tillflyktsort undan de orcher och rövare som var vanligt förekommande under Erebs mörka ålder.

Borgen övergavs till slut på 200-talet f.O. efter att en fiskarbaron gjorde ett sista försök att renovera det sammanfallna taket.

Under 100-talet f.O. fram till 500-talet e.O. var ön i princip övergiven, förutom en sommarfiskarby i de södra delarna. Söderut är ön mer öppen och mindre klippig än uppe i norr, där även den omtalat "hemsökta" ruinen av Lanicus borg står som en vaktfågel.

Skaldholmen har traditionellt pendlat mellan republiken Barini och Halidor i direkt ägande, men år 450 lånade Barini en stor summa pengar av Gryningsborgens herre, som i pant fick bl.a. Skaldholmen.

504 e.O. sökte sig den lärde mannen [[Tolca av Annonien]] till ön, där han strax ovanför den numera övergivna fiskarbyn byggde en rejäl jaktstuga och levde ett enkelt liv bestående fiske och jakt, uppenbarligen trött på fläkten och flärden från de stora städer han länge arbetat i. Tolca skrev även mycket musikstycken, som delvis blivit kända bland vissa av Erebs trubadurer. Det är från Tolca som ön fått sitt moderna namn.

År 524 e.O. dog slutligen Tolca av Annonien, och ägandekontraktet för ön återgick till riddarlorden i [[Gryningsbyn]]. Denne riddares söner spenderade mycket av senare hälften av 500-talet i Tolcas stora bostad, vilken de omgjorde till en prominent jakt- och feststuga. En av dessa söner gav sedan hela ön med dess byggnader som betalning till äventyrarföljet [[Blåsparvarna]] (Marius är rättmätig ägare av norra delen, Novak av södra) efter att dessa räddat livet på dennes två döttrar år 611 e.O.

Efter åtskilliga tvister och uppskjutningar av betalningar under flera generationer återgick slutligen Skaldholmen till Barini senare samma år. Blåsparvarnas äganderätt till ön fortlöpte dock som innan.

== Geografi ==

* [[Lanicus håla]]
* [[Lanicus slottsruin]]
* [[Lanicus krypta]]
* [[Myltors klippa]]
* [[Vanabions grotta]]
* [[Marius båtläger]]
* [[Marius dammar]]
* [[Skaldstugan]]
* Norra lägret
* Festplatsen
* Tamars Hall
* Tjuvstugan

=== Tankeön ===
En av blåsparvarna självannekterad skogsö. Cirka tre hektar stor. Domineras av tät buskskog som klänger sig fast runt ett tiotal mycket stora ekar. Ön är en plats för kontemplation och egentid. Blåsparvens näste är en enklare bostad, upprustad runt en tidigare husruin.

=== Den vises ö ===
En grannö till Skaldholmen. Ligger österut och mäter cirka 500x300 meter. Mitt på ön finns en märklig klippformation och rester av ett gammalt hus.

== Demografi ==

* '''Befolkning:''' 8.

====Bosättare (detalj)====

* Raistlin Stenwaard.
* Novak Telsi.
* Marius.
* Valiant Godeld.
* Domhalt.
* Eida Donari.
* Ewar Donari.
* Jankar Donari.

[[Category:Skaldholmen]]

Skaldholmen

2025-08-07T14:00:00Z

Daniel:

= Skaldholmen =
[[fil:skaldstugan.jpg|thumb|right|700px|''Skaldstugan, södra delen av ön.'']]
[[fil:skaldslott.jpg|thumb|right|700px|''Lanicus slott, med Blåsparvarnas nybyggda spontar i förgrunden.'']]
[[fil:träsket 2.jpg|thumb|right|700px|''Träskmarkerna på östra delarna av ön.'']]

[[fil:toppen.jpg|thumb|right|700px|''Toppen på Talbards kullar, där Blåsparve bäck börjar sin färd genom öns lummiga lövskogar.'']]
[[fil:törnedalen.jpg|thumb|right|700px|''Stigen som leder genom den otrevliga törnedalen, norra Skaldholmen.'']]

[[fil:skaldholmen.jpg|thumb|right|700px|''Modern karta över Skaldholmen. Tillverkad av Novak Telsi.'']]

En liten ö i [[Kopparön|Kopparöns]] skärgård. Skaldön är cirka 150 hektar stor och domineras till 90% av tjock lövskog.

== Historia ==
Skaldön var under Bronsets och Järnets ålder endast ett tillfälligt uppehälle för fiskare och resenärer, även om märkliga inskriptioner i Lycaars tunnel tyder på att ön måste vid någon tidpunkt haft större betydelse, om än kortvarigt. När Jorpagniska imperiet spred sitt inflytande över Gimsals marskland befolkades södra Kopparön av fursten Melicos, som gav de största öarna i Kopparöns skärgård till sina söner. Skaldholmen gavs till den äldre sonen, [[Lanicus el Temerion]] ("Temerion" betyder religiös på gammal jori), som byggde en liten borg i de norra delarna av ön.

Lanicus fick aldrig några barn, men hans älskarinna bodde kvar i borgen efter dennes död och gavs uppehälle av sina brorsöner som sedermera tog över furstendömet på Kopparön. År 623 f.O. dog älskarinnan av hög ålder och borgen spelade därefter en viss roll som truppkasern och fängelse fram till Mörkertidens inträde. Under Mörkertiden blev borgen en tillflyktsort för bybor från Kopparön, och försökte även stundtals rustas upp av entreprenörer och äventyrare som såg en möjlighet att få en säker tillflyktsort undan de orcher och rövare som var vanligt förekommande under Erebs mörka ålder.

Borgen övergavs till slut på 200-talet f.O. efter att en fiskarbaron gjorde ett sista försök att renovera det sammanfallna taket.

Under 100-talet f.O. fram till 500-talet e.O. var ön i princip övergiven, förutom en sommarfiskarby i de södra delarna. Söderut är ön mer öppen och mindre klippig än uppe i norr, där även den omtalat "hemsökta" ruinen av Lanicus borg står som en vaktfågel.

Skaldholmen har traditionellt pendlat mellan republiken Barini och Halidor i direkt ägande, men år 450 lånade Barini en stor summa pengar av Gryningsborgens herre, som i pant fick bl.a. Skaldholmen.

504 e.O. sökte sig den lärde mannen [[Tolca av Annonien]] till ön, där han strax ovanför den numera övergivna fiskarbyn byggde en rejäl jaktstuga och levde ett enkelt liv bestående fiske och jakt, uppenbarligen trött på fläkten och flärden från de stora städer han länge arbetat i. Tolca skrev även mycket musikstycken, som delvis blivit kända bland vissa av Erebs trubadurer. Det är från Tolca som ön fått sitt moderna namn.

År 524 e.O. dog slutligen Tolca av Annonien, och ägandekontraktet för ön återgick till riddarlorden i [[Gryningsbyn]]. Denne riddares söner spenderade mycket av senare hälften av 500-talet i Tolcas stora bostad, vilken de omgjorde till en prominent jakt- och feststuga. En av dessa söner gav sedan hela ön med dess byggnader som betalning till äventyrarföljet [[Blåsparvarna]] (Marius är rättmätig ägare av norra delen, Novak av södra) efter att dessa räddat livet på dennes två döttrar år 611 e.O.

Efter åtskilliga tvister och uppskjutningar av betalningar under flera generationer återgick slutligen Skaldholmen till Barini senare samma år. Blåsparvarnas äganderätt till ön fortlöpte dock som innan.

== Geografi ==

* [[Lanicus håla]]
* [[Lanicus slottsruin]]
* [[Lanicus krypta]]
* [[Myltors klippa]]
* [[Vanabions grotta]]
* [[Marius båtläger]]
* [[Marius dammar]]
* [[Skaldstugan]]
* Norra lägret
* Festplatsen
* Tamars Hall
* Tjuvstugan

=== Tankeön ===
En av blåsparvarna självannekterad skogsö. Cirka tre hektar stor. Domineras av tät buskskog som klänger sig fast runt ett tiotal mycket stora ekar. Ön är en plats för kontemplation och egentid. Blåsparvens näste är en enklare bostad, upprustad runt en tidigare husruin.

=== Den vises ö ===
En grannö till Skaldholmen. Ligger österut och mäter cirka 500x300 meter. Mitt på ön finns en märklig klippformation och rester av ett gammalt hus.

== Demografi ==

* '''Befolkning:''' 8.

[[Category:Skaldholmen]]

X’Sandi

2025-08-07T13:57:26Z

Daniel:

= X'Sandi =

[[category: Kamsun]]
[[category: Akrogal]]
[[Category: Byar och städer]]

Stadsstat i [[Bortre Kamsun]].

Gyllene alkoven

2025-08-07T13:55:45Z

Daniel:

= Gyllene alkoven=
[[Fil:elementkorridor.jpg|thumb|right|500px]]

Gyllene alkoven ligger precis vid det stora trapphuset som leder ner till den titaniska ankomsthallen. Här möts även [[elementarkvarteren]] med [[Animistkvarteren|animisternas kvarter]]. Platsen är omtalad för att husera en solid guldstaty av den forne elementarmästaren [[Frigord Eldfaste]]. Frigord är känd för att ha dräpt en drake som hotade akademin under dess gryningsdagar. Magikern genomförde en självmordsattack mot draken, och det sägs att Frigords ben skall finnas ingjutna i guldstatyn. Vissa rykten gör även gällande att Frigords ande kommer att väcka statyn till liv nästa gång akademins existens är allvarligt hotad.

Den vises ö

2025-08-07T13:54:53Z

Daniel:

=Den vises ö=
[[Fil:Asd.jpg|500px|thumb|right|''Den enda bebyggelsen på "Den vises ö"'']]

En ö öster om Skaldholmen som ingår i riddarskapet Barini.

Ingen känd befolkning och ser inte ut att ha hyst någon större civilisation under minst ett tusen år.

Utdrag från en resa genomförd av Raistlin, våren 614:

''Ön har inget officiellt namn (kallas “Den vises ö” av Marius), cirka 500x300 meter stor, täckt av tjock snårskog. När Raistlin landstiger på den lilla ön väcker han liv i en sömnig fågelkoloni som kraxar och cirkulerar runt öns mitt, vilken består av en märklig klippformation, avsmalnande likt en trollkarlshatt, cirka 15 meter hög. Den är för kort för att synas från te.x. Myltors klippa då öns mitt också täcks av ett hundratal gamla ekar som inte “tillhör” den snårskog som på senare år har växt upp här. Raistlin finner även ruttnande rester av en träfålla och ett litet, litet uthus.''

Den vises ö

2025-08-07T13:54:37Z

Daniel: Skapade sidan med '''Den enda bebyggelsen på "Den vises ö"'' En ö öster om Skaldholmen som ingår i riddarskapet Barini. Ingen känd befolkning och ser inte ut att ha hyst någon större civilisation under minst ett tusen år. Utdrag från en resa genomförd av Raistlin, våren 614: ''Ön har inget officiellt namn (kallas “Den vises ö” av Marius), cirka 500x300 meter stor, täckt av tjock snårskog. När Raistlin landstiger på den lilla ön v...'

[[Fil:Asd.jpg|300px|thumb|right|''Den enda bebyggelsen på "Den vises ö"'']]

En ö öster om Skaldholmen som ingår i riddarskapet Barini.

Ingen känd befolkning och ser inte ut att ha hyst någon större civilisation under minst ett tusen år.

Utdrag från en resa genomförd av Raistlin, våren 614:

''Ön har inget officiellt namn (kallas “Den vises ö” av Marius), cirka 500x300 meter stor, täckt av tjock snårskog. När Raistlin landstiger på den lilla ön väcker han liv i en sömnig fågelkoloni som kraxar och cirkulerar runt öns mitt, vilken består av en märklig klippformation, avsmalnande likt en trollkarlshatt, cirka 15 meter hög. Den är för kort för att synas från te.x. Myltors klippa då öns mitt också täcks av ett hundratal gamla ekar som inte “tillhör” den snårskog som på senare år har växt upp här. Raistlin finner även ruttnande rester av en träfålla och ett litet, litet uthus.''

Tamars Hall

2025-08-05T13:35:24Z

Daniel: /* Tamars Hall */

=Tamars Hall=
[[fil:tamarshall.jpg|thumb|right|500px]]
En primitiv stuga på [[Skaldholmen]], [[Gimsals marskland]], Jorpagna.

Byggdes av [[Tolca av Annonien]] i ett försök att driva ett musteri på ön under 510-talet e.O.

Mellan åren 558-571 utgjorde byggnaden hem åt en familj som flytt förföljelser i konungariket [[Vaalim]], på den närbelägna ön [[Almgast]]. Mycket tack vare detta klarade sig huset undan totalt förfall.

Under försommaren 614 flyttade Ewar, Eida och Smeden Jankar Donari in i stugan efter att ha blivit räddade av Raistlin Stenwaard.

Jorpagnisk svartkorp

2025-07-02T20:17:42Z

Daniel: /* Nargurisk svartkorp */

[[Fil:korp.JPG|thumb|right|500px]]

=Jorpagnisk svartkorp=
En fågelart som förekommer i västra delarna av Ereb, främst längst med kopparhavskusten.

Den jorpagniska svartkorpen kan uppnå ett vingspann på 2 meter och väga närmare tio kilo. De är även kända för att vara väldigt aggressiva, speciellt om man inkräktar på deras revir.

Bor i grupper om upp till ett hundratal individer.

Jorpagnisk svartkorp

2025-07-02T20:16:59Z

Daniel:

[[Fil:korp.JPG|thumb|right|500px]]

=Nargurisk svartkorp=
En fågelart som förekommer i västra delarna av Ereb, främst längst med kopparhavskusten.

Den jorpagniska svartkorpen kan uppnå ett vingspann på 2 meter och väga närmare tio kilo. De är även kända för att vara väldigt aggressiva, speciellt om man inkräktar på deras revir.

Bor i grupper om upp till ett hundratal individer.

Jorpagnisk svartkorp

2025-07-02T20:16:52Z

Daniel:

[[Fil:korp.JPG|thumb|right|500px]]

==Nargurisk svartkorp==
En fågelart som förekommer i västra delarna av Ereb, främst längst med kopparhavskusten.

Den jorpagniska svartkorpen kan uppnå ett vingspann på 2 meter och väga närmare tio kilo. De är även kända för att vara väldigt aggressiva, speciellt om man inkräktar på deras revir.

Bor i grupper om upp till ett hundratal individer.

Jorpagnisk svartkorp

2025-07-02T20:15:00Z

Daniel: Skapade sidan med '500px'

[[Fil:korp.JPG|thumb|right|500px]]

Fil:Korp.JPG

2025-07-02T20:13:47Z

Daniel:

Fil:Cave2.png

2025-07-02T13:38:14Z

Daniel:

Fil:Cave1.png

2025-04-01T14:57:05Z

Daniel:

Kamor

2025-01-04T11:41:30Z

Daniel:

=Kamor=
[[File:lillbåt.png|thumb|500px|right]]

* '''Byggd:''' 613 e.O.

Kamor

2025-01-04T11:41:18Z

Daniel: /* Kamor */

=Kamor=
[[File:båt2.png|thumb|500px|right]]

* '''Byggd:''' 613 e.O.

Stora Kamor

2025-01-04T11:41:07Z

Daniel:

=Stora Kanor (båt)=

[[File:båt2.png|thumb|500px|right]]

* '''Byggd:''' 600 e.O.