Visa källa för Lasiors expedition 401

=Laisors expedition 401 e.O.=

En omtalad expedition som företogs mot [[Världarnas torn]] år 401 e.O. Ledaren för expeditionen var den berömde trollkarlen [[Laisor av Entika]].

I övrigt bestod expeditionen av:

*Marius Kemmel, krigare
*Andras Kemmel, krigare/bågskytt
*Volim av Fervidun, tjuv/ingenjör
*Darilar Veltrel, apotekare

==Brev nr 1==

I flertalet bibliotek i [[Ansorvia]] finns kopior på det brev som skickades till Laisors uppdragsgivare, [[Kreggor Guldstenck]], bovar av [[Mergilia]], strax efter att expeditionen återvänt till [[Arbine]].

''Var hälsad ärade bovar!''

''Vad har jag egentligen att säga om vår resa till Världens ände, till detta Världarnas torn som i en evighet stått hållfast mot stormar, orcher och flygödlor... Vi är nu tillbaka efter ett försök att ta oss in i det omtalade biblioteket, vilket kantades av fällor, otur och fasligheter.''

''Innan vår avfärd besökte vi Danr Hålstjärnas hovtrollkarl, [[Mardan Miskator]], i det hopplöst avsomnade [[Miskvir]]. Mardan bär en av de beryktade Nakalastavarna, tillhörande en utdöd sekt som kallade sig själva Hexagonen. Hexagonen har tidigare kommit upp i mina efterforskningar gällande Världarnas torn då en av deras medlemmar ska ha låsts in i tornet av nekromantikern Eizyr Petal. Detta ska ha skett för över 20 år sedan och trollkarlen skall numera vara avliden. Mardan bekräftade detta, men sade sig själv inte tillhöra Hexagonen, vilka ska ha haft förmågan att kommunicera med varandra via sina stavar. Förutom en värdefull karta visade sig därför vårt besök till Miskvir vara förgäves.''

''Eizyr Petals fasligheter hemsökte oss dock under färden genom Svavelskogen och det gudsförgätna träsket i vilket så många lycksökare tidigare mött sitt tidiga öde. På vår tillbakaväg fann vi en stenlagd väg genom träsket, vilken gick norrutöver från Gunlacs ängar. Hade vi beträtt denna stengång på vår väg mot Världarnas torn hade antagligen vår käre apotekare Darilar sluppit blivit neddragen i djupen av en fasansfull jätteorm.''

''Vi kom slutligen fram till tornet, vars övre kammare lyste likt en fyr och gjorde egentligen ditresan ganska enkel. Svårigheterna låg mer i de ödlemän som vi fick kämpa ner, de nekromantiska avarter som hemsökte skogen och den skräck som tycktes ingjuten i själva skogen.''

''Med kraften i Glodimus ring, en av mina käraste artefakter, lyckades jag självmant bräcka upp de kraftiga portarna. De skyddades dock av en märklig organisk magi, skapad av den förbjuda nekromantiska skolan, och tycktes sakta, sakta växa igen. Vi hann dock alla in i kamrarna, varpå efter blott ett hundratal hjärtslag dörren stängdes bakom oss.''

''De fasor vi såg här inne, de märkligheter och utomdimensionella upplevelser vi hade, kan jag knappt beskriva i ord, trots att jag räknas om en av Hynsolges mest bildade män. Vi fann dock ej det vi sökte, inte i de skräckfyllda spiraltrapporna, inte i salskammaren och ingenting tycktes göra det möjligt att hitta bibliotekskammaren uppe i tornets övre delar. Det var som att tornet medvetet dolde något för oss.''

''Endast jag och Volim tog oss levande från tornet och den Stora ödemarken. Volim begav sig av härifrån Arbine så fort han fick sin gedigna belöning i guld, med en svuren ed om att han skulle lägga allt äventyrande bakom sig från och med nu. Sargad kommer jag dock att fortsätta mitt sökande efter [[Belethars krona]], även om jag finner att den aldrig varit ens i närheten av [[Grynnerbergen]]. Mitt nästa steg blir att ta mig självmant till Grynnerbergens akademi. Som den evige vandrare jag är vägrar jag att låta lättjan eller rädslan segra!''

''Er tjänare, Lasior av Entika''