Attevers resor del 13

Attevers resor del 13

Bok skriven av Attever.

Boken finns i Askars Holmes bibliotek.

• Form: Kronologi för åren 586-600 e.O.

Diverse osorterade utdrag

"Den vite besvarade mina visdomsord med sitt sedvanliga fnysande, trevligt men bestämt emotsägande. Aldrig har jag mött en lärling som kunnat paralysera sin mästare med ett leende. Men min akolyts makt sträcker sig långt bortom det sociala - uppvisningen mot Chalimaris, snärjandet av de frågvisa rövarna på vår senaste färd, samt bortdrivandet av de två orcher som störde vår skogsexpedition i våras, tyder på att min lärling har en själ vars ålder och vishet lyser rakt igenom den unga kropp som nu vandrar vid min sida."

"...Jag har precis återvänt från ett fantastiskt äventyr! Det hela inleddes med något så simpelt som en botanisk expedition upp till Nordkullarna, där jag vet sedan tidigare att draklövsek skall växa. Min tanke var att få tag på ett större lager av denna exotiska ört. Tänk vad pratiskt att kunna återställa skador med hjälp av naturens krafter istället för mina egna! Jag fann flera draklövsekar däruppe dessutom, och tog med mig ett tiotal nötter hem. Men under resan märkte min ena novis, som skulle uträtta sina behov en bit bort, att jorden givit vika och avslöjat sitt innanmäte för oss landlevande varelser. Ett massivt schakt hade nyligen öppnat sig, ett tio gånger tio meter stort hål, i vilket skogen sonika fallit rakt ner i och bildat en naturlig nedgång till en djupare grotta. Nere i grottan fann vi ytterligare exotiska svampar som medtogs hem för studier och tester. Vi fann även ett större tunnelsystem med allsköns märkligheter, dessutom en annan uppgång ett hundratal meter bort rakt åt söder, vilket gav en förklaring till diverse lämningar och målningar nere i grottan. Jag och mina noviser bestämde oss för att slå upp ett läger i dess närhet och utforska platsen vidare nästföljande dag. Vi fann ytterligare lämningar och tog oss hem med en god upplevelse och flertalet historier att berätta för våra herrar."

Gällande Jakols kloster

...Efter flera indikationer på att ett joriskt tempel varit byggt på platsen (skåda Nesfaltaris resor, volym 3) bestämde jag mig för att resa till Jakols kloster i form av pilgrim. En så pass isolerad plats borde inte känna igen mitt ansikte, inte ens torde risken finnas trots flertalet resor till Kunockra under bara de senaste året.

Viss försiktighet krävdes dock; Jakols stavar, ett skickligt väktargarde i klostret, utgjorde en direkt fara för de som kommo dit med oäkta intentioner. Jag bestämde mig även då för att medtaga mig två goda och pålitliga soldater från Askars garde.

Jag, Hakuni och Temsel tog oss den tredje i åttonde månaden 598 efter Odo uto på en lång vandring mot östra Askars skog. Vi bestämde oss för att resa med häst via Kunockra och ta oss in i Askars skogen först vid Garnassos ruinstad, för att på så sätt undvika faror. Faror kommo dock till oss ändå. Den fjärde natten, som spenderades i en dunge i utkanten av skogen, överfölls vi av ett fruktansvärt trollväsen, utan någon hals och med en frenesi som inte ens orcher besitter. Hakuni dog av sina skador, men med min ljusmagi skrämde vi slutligen iväg trollet och kunde fortsätta de sista två dagarna till fots (hästarna voro bortskrämda).

Tidigt den åttonde dagen kommo vi fram till Jakols portar och tog oss in i klostret i form av de pilgrimmar vi varo. Väktarstavarna anade direkt oråd, men det berodde nog mer på Temsels dåliga uppförande och gömda dubbelsvärd än att de misstänkte mitt syfte.

Vi tilldelades en kammare i de lägre regionerna och direkt på kvällen tog jag mig ut för att undersöka spåren vidare. Nesfaltaris resor hade dock fel, det fanns inget vid Krymsorstatyn, men jag, med min skarpa blick och kunnighet i jorisk byggnadskonst, fann att en av de övre brunnarna belagts med joriska förseglingsrunor och dessutom var byggd i äldre stil. Nästkommande natt tog sig jag och Temsel dit och steg ner i brunnen med runorna. Vi fann en passage där nedon som uppenbart var förseglad. Under vårt arbete blev vi dock påkomna av två noviser som larmade stavarna omedelbart. Vi lyckades ta oss upp, men innan vi hämtat andan var jakten ett faktum. Genom att chocka dem med min magi tog vi oss ett försprång ut i vildmarken och kunde se Garnassos göl vid gryningen. All vår utrustning, inklusive mitt kära trollspö, var dock förlorat inne i klostret.

Efter överläggning bestämdes det att vi skulle återföra oss till Askars Holme, med svansen mellan benen. Vi var numera kända anleten i Jakol och en annan infallsvinkel behovo för att nå platsen. Jag skall undersöka platsen vidare nästa år och hoppas på att vi kan göra en ny expedition. Dessvärre finns inte mycket intresse att hämta hos vår herre – även om jag nämner möjligheten till rikedomar bortom hans förstånd. Dessutom säkerligen en stor kunskapsskatt, om nu inte munkarna upptäckte våra förehavanden och hunnit före de upplyste.