De gamla gudarna

De gamla gudarna

I folkmun, framförallt i Berendien, är de Gamla Gudarna ett samlingsnamn för de gudomligheter som föregick De unga gudarnas maktövertagande. I denna betydelse anses de Gamla Gudarna representera uråldrig ondska, förtryck, Erebs folks slaveri och ruvande hämnd. För lärde män runt om på västra Altor är dock de Gamla Gudarna ett samlingsnamn för de gudomligheter vars dyrkan kan härledas till den tidiga Golwyndakulturen. En del av dessa gudar dyrkades även i Kejsardömet Jorpagna, och spred sig med imperiets inflytande runt om i Ereb. De Gamla Gudarnas tro är i dagsläget utbredd i bl.a. Trakorien och det fjärran Furgia. De Gamla Gudarna benämns också som Golwyndiska Gudarna, Joriska Gudarna eller Det kejserliga panteonet. Till dessa gudar räknas bl.a. följande:

• Enki - en vattengud och en av de absolut äldsta gudarna. Dyrkas fortfarande Trakorien och Furgia.
• Shamash -
• Luvena - Mångudinna. Kallas även för Luna.
• Anxalis - havets gudinna. Dyrkas fortfarande i Trakorien.
• Marduk - stormgud.
• Ezgela - skyarnas, regnets och fåglarnas gudinna. Enkis hustru.
• Ereshkigal - dödsgudinna.
• Fraschikel - rättvisans gudinna. Mycket populär på Erebos.
• Tidsgudomarna - tolv mindre gudar.
• Terra - bergets, stenarnas och jordens gudom. Synonym med guden Karkôr.
• Trocuspa - stridsgud.
• Mingar - gudarnas smed.
• Parikilia - fåglarnas moder.

Många av dessa gudar har gått sina egna vägar sedan det ursprungliga panteonet, och dyrkan kan uppvisa stora lokala variationer, benämningar kan variera o.s.v., men likväl har de alla en gemensam bakgrund i den golwyndiska söthavskulturen.