Gandivars resor i Gimsals marskland, vol 2

Gandivars resor i Gimsals marskland, volym två

En tjock reselunta, skriven år 588-599 av Gandivar Gochinco.

Intressanta passager

Det var under min andra hedersvistelse bland "Etins pilgrimmer" i S:t Valeno som jag fick möjlighet att besöka den grottmynning jag vid mitt tidigare besök år 579 lagt ögonen på. Vid första anblick är grottan rätt anspråkslös, vilket hjälpt byborna att dölja den under lång tid. Den är positionerad mot vattnet, invid S:t Valenos hamnkvarter och det krävs att man kryper, eller hukar kraftigt, för att träda in i den.

Bakom öppningen blir det snabbt högre i tak när ett naturligt grottsystem breder ut sig. Området domineras av stora mängder snäckskal av större sort, vilket skar upp mina bara fötter vid ett par tillfällen.

Efter en kortare vandring in i systemet såg jag, i skenet från min lyckta, tydliga tecken på att grottan blivit bearbetad. Den kan inte ha varit av byborna, då de knappast besitter den typ av arkitektonisk kunskap som krävs för det jag såg. Snirkliga tecken, ålderstigna som kejserlig jori, om inte äldre, krönte även vissa muraler av högst märklig sort, vilket gjorde hela grottan extremt svårt att kulturidentifiera - även för en sådan lärd man som jag.

Min vana upptäckarhaka föll dock till marken när jag nådde det inre i grottan - det allra heligaste. Dessvärre kunde jag inte träda över till den gyllene port som jag studerade, då ett fyra meter brett stup delade av mig från balkongen där porten befann sig. Dessutom hörde jag röster tillbaka i grottan, från där jag kom. Då jag var olovligen inne i tunnelsystemet gömde jag mig i en krevas tills att rösterna tystnade.

Utan möjlighet att ta mig över till den fantastiska porten, fick jag därefter återvandra ut i snäckskalsnatten och upp till min logi hos de stränga bönebontisalerna hos vilka jag ingått i lärdom under några veckors tid.

Jag frågade aldrig om porten igen, men förstod att det var något byborna vaktade eller såg som mycket, mycket heligt. Jag såg även den landgång som de troligtvis använder sig av för att träda över till porten, en nästan fem meter lång, av fyra män bärbar, bro, stationerad ute vid båthuset precis intill grottan. I detta fall beslutade jag om att vissa hemligheter måste få hållas hemliga och för att respektera grannarna på andra sidan Almevik, tänker jag inte göra några fler försök att penetrera porten.