Ransard

Ransard

Ett nordligt kungarike i Ereb som är känt för sin hårda krigarkultur och hedersstyrda livsstil. Landet är även omtalat för att vara väldigt expansivt med en tydlig imperialistisk erövrarsyn på övriga kontinentens länder. Ranerna är ett respekterat, fruktat och delvis bespottat folkslag i Ereb Altor.

Dagens Ransard består av olika äldre riken som enats under den raniska vortigern (kungen).

Landsfakta

Invånarantal: 1 600 000
Befolkning: människor 85%, svartfolk 15%
Huvudstad: Kaphalt (4500)
Statsöverhuvud: Vortiger Argald den Yngre
Styrelseform: klanbaserad monarki
Exportvaror: bergssalt, metaller, pälsverk
Importvaror: ädelmetaller, spannmål
Välstånd: Normalt
Armé: Mycket stark armé, mycket stark flotta. Använder även ett flygande gripkavalleri med enorm chockattackförmåga.
Religion: Æsír
Övrigt: Utbredd slavhandel med utlänningar. Att förslava raner är förbjudet annat än om det rör sig om utdömt straffarbete.

Klimat, flora och fauna

Ransards klimat är väldigt varierande - från bördiga jordar längst med kusterna till karga borealskogar i nordväst. Hela landet upplever dock kalla, snörika vintrar och svala, tempererade somrar.

Gran, tall och ek är dominerande träslag. Skogarna har en ganska fattig undervegetation (alltså inget för den örtintresserade) med huvudsakligen mossa och ris.

Lodjur, björn, varg och bergspuma är vanligt förekommande djupare inne i skogarna, där även älg, rådjur och ullhåriga noshörningar betar.

Historisk geografi

Dagens Ransard införlivar ett antal tidigare länder. Vissa har tillkommit genom alliansbildningar och avtal, andra medelst eld och svärd. För att få en rättvis bild av Ransards geografi följer här en uppräkning av de införlivade nationerna samman med en kort historik

Belgoth/Nordland

Ca 730 f.O: Alla de belgothiska klanerna tar sig upp i Otamerirevan och sprider snabbt ut sig kring Mælinska bukten.

200-talet f.O: Belgother börjar utvandra från Kard och sätter upp kolonier längs med de skyddade vikar och fjordar de hittar på Ljusnahalvöns nordsida.

2 f.O: Kung Nobarg av Belgoths enda dotter, Timrin, äktar vortigern Hanric av Ransard. Nobarg upprättar ett avtal där den belgothiska kronan skall ärvas av Timrins barn vid hans hädangång.

1 f.O: Många belgothiska klaner som protesterat mot avtalet gör uppror mot kungamakten. Ett inbördeskrig bryter ut i Belgoth och kung Nobarg tvingas fly till Ransard. De argsinta belgoterna anklagar ranerna för att ha förvridit kungens sinne och för att ha rövat bort prinsessan Timrin. Belgotherna invaderar Ransard.

1 f.O. – 10 e.O: Frihetskriget. Inledningsvis är belgotherna framgångsrika och tar kontrollen över stora delar av Ransard. Det är dock främst sardiska trupper de möter och när ranernas egna väldisciplinerade krigsmakt slår tillbaka från själva Ranz drivs belgotherna tillbaka. Den unga staten Ransard bekräftar i detta krig sin ställning som ny ledande maktfaktor i nordvästra Ereb.

10 e.O: Efter elva års strider tvingas belgotherna ge upp. Hela norra Belgoth (dagens Nordland) är ockuperat av ransarderna och klanhövdingarna lägger till sist sina nävar på kungens avtal. Prinsessan Timrins närvaro vid fredsförhandlingarna är avgörande.

12 e.O: Kungen av Belgoth dör och riket införlivas enligt vad som blivit känd som "Nobargs avtal" med Ransard.

18 e.O. - 24 e.O: Västbelgothiska resningen. De västra klanerna i Belgoth gör uppror. Fred sluts först sex år senare.

24 e.O: Hanric Silvertunga, Vortigern av Ransard, möter den belgothiska revoltens ledare och fred sluts. I fredsavtalen fastställs att de klaner som lett revolten måste lämna Nordland. De marscherar söderut mot Ljusnahalvön, där de bryter ny mark och bildar ett nytt rike, lydande under den ransardiske Vortigern.

24-63 e.O: De östbelgothiska klanerna som inte deltog i Stora frihetskriget, upproret mot Ransard, drabbas mycket hårt av det nya styre som nu införs i gamla Belgoth. Ranerna styckar upp marken och fördelar den bland de egna stormännen. De belgothiska klanerna fråntas all egentlig makt. Att söka sig till Ljusna dit västklanerna utvandrat är uteslutet för de stolta belgotherna som inser sitt misstag att stå utanför kriget.

63 e.O: Brandnatten. En månmörk höstnatt brinner östbelgotherna ner sina byar efter att ha tömt alla förråd och dödat de ransardiska garnisonerna. Samlade går de österut upp i bergen och lämnar sitt gamla hemland för att aldrig återvända. Händelsen är också känd som ”den östbegothiska nesan” eller ”den stora flykten”.

64 e.O: Efter en lång vintermarsch uppe i bergen där de kämpar mot svartfolk, kyla och arga narimer når östbelgotherna Kardbergens sydöstra sluttningar. Framför dem ligger Erebs öppna inland som belgothernas förfäder för niohundra år sedan korsade under den Fjärde narguriska vandringen. Inga straffexpeditioner utgår då man menar att de hederslösa östbelgotherna straffat sig själva mer genom att lämna den heliga fädnersjorden än vad ransardisk lag någonsin skulle kunna. Inget annat än nesan kvarstår när östbelgotherna vandrar ut ur den ransardiska historian för att smida sina nya öden i österled. (För östbelgothernas vidare öde se: Palinors historia).

Timolerien

Rike som existerade 176-392 eO i dagens östra Ransard. Bildades av belgother från Ljusna som återvänt till Kard. Belgotherna härstammade ursprungligen från vad som i dag är nordvästra Ransard (se karta) men som sedan 100-talet eO införlivats med ransardernas rike.

176 e.O: Timolerien bildas av flyktingar från belgothernas rike i Ljusna.

210 e.O: Det nybildade Palinor går i soltog mot timolerierna men slås tillbaka med hjälp av ransarderna. (Första palinoriska soltåget).

310 e.O: Palinor går åter i soltåg mot väster men tar sig inte genom passen i Timolerien och når aldrig in i Ransard. (Andra palinoriska soltåget).

387 e.O: Kungen av Timolerien dör och landet splittras i inbördeskrig då hans två söner kampar om makten (Omaltir Ormöga och Famaltir Järnnäve).

392 e.O: Timolerien splittras i det lilla Timora och det större Alerien.

Timora

Litet land som en gång ingick i riket Timolerien. Sedan 540 e.O. erövrat av Ransard. Lider tidigt i sin historia (410 e.O.) nederlag mot palinorer och dvärgar i Det tredje palinoriska soltåget. Inkräktarna drivs ut av ransarder.

392 e.O: Timora grundas ur det uppsplittrade riket Timolerien. Fred sluts med Alerien, det andra riket som uppstått ur Timoleriens splittring, med hjälp av ransardiska förhandlare.

410 e.O: Palinorer och dvärgar invaderar landet och timorerna lider nederlag. Inkräktarna drivs efter vart ut av ransarder (över Herikols vad). (Tredje palinoriska soltåget).

540-549 e.O: Timora invaderat och erövrat av Ransard.

Alerien

Geografiskt stort land (större delen av det forna Timolerien) som dock huvudsakligen består av skog. Landet var tidigare en teokrati men är numera ockuperat av Ransard.

392 e.O: Alerien utropas som en självständig rike. Fred sluts med Timora vid hjälp av förhandlare från Ransard. (ransarderna vill ha ett lugnt och starkt rike mellan sig och Palinor som buffertzon).

410 e.O: Palinor går överraskande till angrepp på Timora. Palinorerna är allierade med dvärgar från Kûlkres och hotar även Alerien (se nästa årtal). (Tredje palinoriska soltåget).

411 e.O: Fyrkorsets brödraskap bildas med uppgiften att skydda Alerien mot fiender. Dessa tar över makten i landet.

510 e.O: Fjärde palinoriska soltåget härjar i delar av landet.

599 e.O: Alerien anfaller Narim. Samtidigt går Röda Månens svartfolk i härnad och plundrar alvbosättningarna i Kardskogen. Den aleriska invasionsarmén hindrar ransarderna att hjälpa alverna (den hamnar mellan).

600-605 e.O: Ransarderna slår tillbaka anfallet på Narim (som ransarderna kallar Gauland) och invaderar Alerien. Trakoriska spioner har förmodligen en aktiv verksamhet i området och händelserna.

603 e.O: Slaget vid Cormwak. En grupp aleriska fotsoldater besegrar en mycket starkare grupp ransardiska gripryttare. Alerierna leds av legosoldaten Serek den Mörke.

606 e.O: Alerien besegras av Ransard och kung Horvar dör på flykt uppe i bergen. Hans kungssvärd försvinner.

Narim (Gauland)

Gammalt rike i nordöstra delen av dagens Ransard. Numera införlivat med Ransard och kallas ”Gauland”. Handel med Palinor var tidigare mycket viktig för båda länderna.

508 e.O: Den narimska kungadottern gifter sig med vortiger Argald ”Griptämjare” av Ransard.

513 e.O: Under ”Vargavintern” härjar svartfolkens vargar i hela Kard. Narim får hjälp av ransarderna med förnödenheter.

515 e.O: Införlivat med Ransard efter ett beslut av narimska kungen. Denne sitter dock kvar som lydkonung, underordnad vortigern av Ransard.

565-572 e.O: Svartfolken gör flera rader mot Narims städer och lyckas undvika de ransardiska trupperna i landet. De undkommer med rikt byte.

599 e.O: Alerien anfaller Narim.

Saphyna

Det trakoriska Saphyna har fordom tillhört det ransardiska riket i omgångar. Själva jorden på Saphyna anses helig och tillhörande ranerna. Man anser således att detta är en viktig del av Ransard som är ockuperad av trakorierna.

50 e.O: Ransarderna grundar en koloni på den trakoriska ön Saphyna.

181 e.O: Det första ransarderkriget. Klavykerna anfaller de ransardiska kolonierna på Saphyna och strider uppstår på Guidienerslätten. Ransarderna vinner vissa framgångar men tvingas retirera till Frimbolinerslätten där man förskansar sig.

187 e.O: Den Ransardiska flottan förstörs i Rubakins vik.

191 e.O: Den siste ransarden körs iväg från Saphyna av de klavykiska härarna.

277 e.O: Ransard sluter en allians med Magilre och Milacke i syfte att krossa klavykerna på Trakorien. Milackerna leddes av Hiatus Neffro ”den galne milacken” som i hemlighet lovat bort Saphyna till Ransard och Magilre.

287 e.O: När de tre allierade Ransard, Magilre och Milacke vunnit en seger över klavykerna på Saphyna, kan man inte enas om vem som skall få ön. Blodiga strider utbryter och när Milacke byter sida tvingas både Ransard och Magilre att dra sig tillbaka till fastlandet. Trakoriska lärda menar att Milackes härförare tillika Trinsmyras diktator Hatus Neffro ”den galne milacken” bytte sida bara för att få fortsätta striderna vilka han sades älska över allt annat.

370 e.O: Andra ransarderkriget. Det klavykiska riket är mattat efter inre stridigheter så Edorl den unge beslutar sig för att det är dags för Ransard att återta sina forna kolonier. Hade man inte gjort misstaget att dela sina styrkor hade man mycket väl kunnat krossa Trakoriska riket innan det ens hunnit bildas. Man försökte ta både Saphyna och Paratorna vilket var ödesdigert. Edorl den Unge stupade och Margon Rådvis organiserade återtåget. Trakorierna slöt sig samman med det heliga Kishatet och detta gjorde att man blev starka nog att driva iväg ransarderna.

458 e.O: Ransard skickar i hemlighet ”diplomater” till Saphyna vars styrelseskick infiltreras.

462 e.O: Saphyna står nästan helt under ransardisk kontroll.

497 e.O: Det tredje ransarderkriget utbryter. Trakoriska trupper landstiger på Saphyna och Ransard skickar förstärkningar. Trakoriens numerära överlägsenhet fäller avgörandet och ransarderna besegras slutgiltigt tio år senare. Trakorien införlivar Gudienerslätten med sitt rike för att få brohuvud på Saphyna.

507 e.O: Vortigern inser att slaget om Saphyna är förlorat och drar tillbaka de ransardiska trupperna. Halva flottan blir upphunnen och sänks.

Befolkning

I Ransard delar man in folken i tre folkslag; Raner, Sarder och Éraner

Ranerna - De rena. Härskarfolket. Dessa delas i sin tur upp i olika klasser:

• Agoraner (Agerande raner): Detta är den vanligaste klassen. De som strider och agerar som en enhet, som följer Æsirs vilja och vortigerns ord.
• Vasraner (Vetande raner): De lärda och erfarana. Hit hör exempelvis de veteraner som inte längre är agerande. Deras kunskap är viktig och de aktas trots att de inte längre förväntas dö på slagfältet.
• Miraner (Seende raner): Detta är rådarna. De som står i förbindelse med gudarna och har förmågan att tolka dem (prästerskapet).

Sarderna - Jordemänniskorna De arbetande, de icke handlande, icke vetande och icke seende.

Sarderna har en egen hierarki där en kunskapare eller lärd står högre än en korgbindare eller svinfarmare. Ranerna bryr sig officiellt inte stort över detta. Reellt visar man dock naturligtvis en sardisk rådman mer respekt än en fiskare, precis som att den echstiske jordherren håller av sin ridhäst och vinthund mer än sina svin och får. Alla har ett värde och fyller en funktion men alla kan inte räkna med att se insidan av sin herres hus.

Éraner - De icke varande eller icke rena

Detta är farlänningar i allmänhet. De interagerar med eller mot raner i olika sammanhang, men har inget egentligt egenvärde då de aldrig kommer att nå gudarna och efterlivet. En éran som kommer i träldom eller väljer att tjäna en ran uppnår statusen sard.