Skaldholmen
Skaldholmen
En liten ö i Kopparöns skärgård. Skaldön är cirka 150 hektar stor och domineras till 90% av tjock lövskog.
Historia
Skaldön var under Bronsets och Järnets ålder endast ett tillfälligt uppehälle för fiskare och resenärer, även om märkliga inskriptioner i Lycaars tunnel tyder på att ön måste vid någon tidpunkt haft större betydelse, om än kortvarigt. När Jorpagniska imperiet spred sitt inflytande över Gimsals marskland befolkades södra Kopparön av fursten Melicos, som gav de största öarna i Kopparöns skärgård till sina söner. Skaldholmen gavs till den äldre sonen, Lanicus el Temerion ("Temerion" betyder religiös på gammal jori), som byggde en liten borg i de norra delarna av ön.
Lanicus fick aldrig några barn, men hans älskarinna bodde kvar i borgen efter dennes död och gavs uppehälle av sina brorsöner som sedermera tog över furstendömet på Kopparön. År 623 f.O. dog älskarinnan av hög ålder och borgen spelade därefter en viss roll som truppkasern och fängelse fram till Mörkertidens inträde. Under Mörkertiden blev borgen en tillflyktsort för bybor från Kopparön, och försökte även stundtals rustas upp av entreprenörer och äventyrare som såg en möjlighet att få en säker tillflyktsort undan de orcher och rövare som var vanligt förekommande under Erebs mörka ålder.
Borgen övergavs till slut på 200-talet f.O. efter att en fiskarbaron gjorde ett sista försök att renovera det sammanfallna taket.
Under 100-talet f.O. fram till 500-talet e.O. var ön i princip övergiven, förutom en sommarfiskarby i de södra delarna. Söderut är ön mer öppen och mindre klippig än uppe i norr, där även den omtalat "hemsökta" ruinen av Lanicus borg står som en vaktfågel.
504 e.O. sökte sig den lärde mannen Tolca av Annonien till ön, där han strax ovanför den numera övergivna fiskarbyn byggde en rejäl jaktstuga och levde ett enkelt liv bestående fiske och jakt, uppenbarligen trött på fläkten och flärden från de stora städer han länge arbetat i. Tolca skrev även mycket musikstycken, som delvis blivit kända bland vissa av Erebs trubadurer. Det är från Tolca som ön fått sitt moderna namn.
År 524 e.O. dog slutligen Tolca av Annonien, och ägandekontraktet för ön återgick till riddarlorden i Gryningsbyn. Denne riddares söner spenderade mycket av senare hälften av 500-talet i Tolcas stora bostad, vilken de omgjorde till en prominent jakt- och feststuga. En av dessa söner gav sedan hela ön med dess byggnader som betalning till äventyrarföljet Blåsparvarna (Marius är rättmätig ägare av norra delen, Novak av södra) efter att dessa räddat livet på dennes två döttrar år 611 e.O.