Kopparön
Kopparön
En ganska liten men politiskt betydelsefull ö i Gimsals Marskland, Jorpagna. Ön domineras av det självständiga grevskapet Halidor, vars historia, politik och kultur har format Kopparön under många hundra år.
Ön har fått sitt namn av den märkliga brunhet som förekommer i jordmånen på vissa ställen - färgnyansen har dock varken med koppar- eller järnförekomster att göra. Den sätter sig i mycket av det som odlas och ger grödan en speciell smak och ett speciellt skimmer.
Historia
För historiska händelser efter 294 e.O, då grevskapet Halidor grundades, se artikeln om Halidor.
- 499-390 f.O. Hövdingadömet Baranguld dominerar ön och skyddar den delvis från tidens orchplundringar och oroligheter. Hovet i Baranguld lockar till sig en del lärda män och poeter, vars berättelser överlevt i många lokala sånger och legender i Gimsals marskland. Två skriftrullar i magikergillet i Cidaris biblioteket ska vara från denna tid.
- 390-388 f.O. Hövdingadömet Baranguld faller efter flera intensiva attacker från svartalfer och orcher. Stora delar av huvudstaden (belägen två kilometer norr om dagens Kopparfagra) bränns ner och det rika landet plundras på folk, matresurser och värdesaker.
- 101-294 e.O. Under Den stora splittringen - som denna tidsrymd kallas av nutidens historiker i Kopparfagra, består Kopparön av ett tiotal riddardömen. De självständiga staterna bedriver både handel och krig mot varandra, men mot slutet av 200-talet ses en centralisering mot riddardömet Kopparfagra, vilket senare ombildas till grevskapet Halidor. Kopparfagra var länge en lydstat till kungariket i Cidaris på ön Almgast, men ansågs sig vara fria från denna tjänst efter att ha enat ön under en fana år 294 e.O.
Geografi och klimat
Norra halvan av Kopparön domineras av ett cirka 2500 hektar stort lövskogsområde bestående av främst stora bok- och ekträd. Att fälla träd utan grevens tillstånd är strängt förbjudet sedan 200-talet e.O. - nästan allt byggtimmer importeras. Detta har medfört en förekomst av ovanligt många stora träd på ön, trots att skogen används flitigt av bönder för jakt, svamp/örtsamling och vildsvinsbete.
De centrala delarna av ön består av stora odlingsfält - bland annat vidsträckta tobaks- och vinplantage, samt öns unika pepparträdgårdar.
I söder förekommer stora våtmarker som genomkorsas av torrare partier. Här nere är det svårt att odla och området används främst till torvbrytning och jakt. En rest från 400-talets utdiknings- och handelssfärsförsök är den massiva Sankborgen som står övergiven uppe på en mindre platå mitt i träsket.
I närheten av Sankborgen ligger även den isolerade men ganska välmående byn Barini.
Klimatet är varmtempererat med mycket vintergröna växter och inslag av sydligare barrträd i framförallt de södra delarna.
Mindre öar
- Skaldholmen
- Råbjarns färde
- Sankfrun
- Stormfrun