Almgast

Från Söderns Rollspelsklubb
Version från den 16 februari 2022 kl. 07.38 av Johan (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Almgast

En av Gimsals marsklands stora öar. Almgast ligger väldigt centralt i marsklandet och spelar en viktig roll som knutpunkt och handelstransferaktör - mycket tack vare staden Cidaris, vilken är den största stadsbildningen i området efter Ferems brygga.

Almgast är politiskt väldigt splittrat och styrs för nuvarande av flertalet självständiga furstar.

Furstendömen

Dessa furstendömen har sin huvudort på Almgast, men kan även ha inflytande eller mark på andra öar. Se respektive artikel för detaljer.

Intressanta platser

Skogar och större områden

Historia

En oförklarlig och abrupt minskning av flödet i den väldiga Feremfloden runt år 6000 f.O. möjliggjorde bildandet av Gimsalmarsklandet som vi ser idag. När Almgast sedan steg upp ur de disiga sumpområdena dröjde det inte länge innan de första bosättarna etablerade fiskebyar vid öns kuster.

Det var dock först vid Bronsets ålder för cirka 3000 år sedan som mäktiga män samlade flera byar under sitt inflytande och började bilda primitiva hövdingadömen. Flertalet av dessa hövdingadömen har obrutet fått fortsätta sin existens och utveckling till de små furstendömen vi ser idag. Oftast har de dock omformats så pass mycket att folket glömt bort det mesta av sin urhistoria - främst på grund av folkvandringar och mäktigare staters tillfälliga erövringar.

De första större hövdingadömena uppstod i trakterna runt Gimsalborgen och staden Cidaris, cirka 2500 f.O.

Viktiga historiska händelser på ön Almgast

Jorpagnisk ockupation (980-599 f.O.)

Almgast hamnar snabbt under jorpagnisk dominans efter att ståthållare Gemeral Feremius hotat hövdingarna med invasion. Under de nästföljande fyra hundra åren styrs Almgast från den nybyggda Garnossiborgen. Folket lever under en sömnig fred och hålls mestadels utanför imperiets större politiska händelser.


Mörkertiden

  • Den tredje konfluxen (599 f.O.): Likt övriga Altor drabbas Almgast hårt av köttbitarnas invasion. Över 25% av befolkningen dör, samt över 90% av alla boskap och bruksdjur.
  • Saagors krig (503 f.O.): Ett unifierande erövringskrig med utgångspunkt från Garnossiborgen där en lokal furste försökt bibehålla arvet från det fallna jorpagniska imperiet. Kriget orsakar dödsfall i 500-tal men lyckas med att forma en kortvarig stabil stat på ön.
  • Saagors rike (503-390 f.O.): Almgast ligger för sista gången enade under en och samma makt. Från Garnossiborgen styr ätten ab Saagor i gammal jorpagnisk anda fram till rikets sönderfall under trycket från orcher och andra maktfaktorer som vill se Almgasts nya furste falla.
  • Gorgyks skräckvälde (400-378 f.O.): Gorgyks svartfolksklan var bosatt på Mardans ö och trakasserade stora delar av marsklandet under sin existens, bl.a. via skräckinjagande Goluper - massiva träbåtar vilka även fungerade som fort och kunde husera upp till 500 orcher. Dessa flytande fästningar drev runt i marsklandet och förebrådde dess invånare om ond bråd död. Goluperna förekommer fortfarande i berättelser och sägner på marsklandets värdshus. En magiker vid namn Goldarin dräpte Gorgyk efter att dennes soldater trakasserade trollkarlen när han letade efter örter i träskområdet runt Mardans ö.
  • Ymbuls skräckvälde (312-294 f.O): Stora delar av Almgast levde under hot från en orchledare i nuvarande Garnossis ödemark/Garnossiskogen. Denne hade vandrat genom det trasiga Jorpagniska landskapet från Mörkerbergen och bosatt sig i marsklandet. Skräckväldet slutade med Slaget vid Vägna bro år 294 f.O. då Ymbul Mödomsbane dräptes.
  • Slaget vid Vägna bro (294 f.O.): Almgast befrias från orcherhotet och kungariket Cidaris bildas, vilket blir den första riktigt stabila maktfaktorn på ön.
  • Pax Cidarica (290 f.O. till 5 e.O.): Kungariket Cidaris dominerar ön allt mer och erbjuder civilbefolkningen skydd från rövare och odjur. Som mest sträcker sig kungariket ner till nuvarande Varini och någon halvmil norr om Garnossiborgen. Gränsen är dock hela tiden flytande beroende på konflikter/förhandlingar med andra småfurstar på Almgast. Det är i alla fall under Pax Cidarica som Almgast allt mer går in i den "västerländska" kultursfären och anammar de nya kulturella idealen om ridderlighet, samt börjar bygga upp den moderna infrastruktur vi ser idag.
  • Lassians terror (220 f.O): En krigsherre vid namn Lassian stormar och plundrar Cidaris innan han drar vidare norrut. Över hälften av husen brinner ner och den dåvarande konungen stupar i striderna. Det allvarligaste avbrottet i en annars ganska fredlig tid på centrala Almgast.


100-talet

  • Den stora branden (101 e.O.): Under en ovanligt varm sommar uppstår spontana gräsbränder överallt på Almgast. Efter cirka en vecka från det första utbrottet stod stora delar av ön i brand - särskilt i de södra delarna. Elden skapade en intensiv rök som kväde ett hundratal åldringar/sjuklingar och orsakade enorm förödelse bland byar och skogar. Den stora branden är fortfarande anledningen till att södra Almgast är relativt skogfattiga idag.


200-talet

  • Rövarbaronernas tid (203-277 e.O.): En mörk tid i Almgasts historia. Stora delar av ön plågas av rövare och kringresande legosoldater som härjar, kidnappar och plundrar. En serie olyckliga händelser och inre konflikter gör att inget riktigt motstånd kan sättas upp mot rövarförbanden, som mestadels håller sig i skogarna eller på vildmarksöar i närheten av Almgast. En hel generation tvingas uppleva den ständiga skräcken av banditer och svält innan problemet slutligen växer bort när staterna på Almgast blir något mer stabila.


300-talet

  • Nordmännens raseri (322 e.O.): En omfattande händelse som drabbar hela Gimsals marskland. Jordiska långbåtsresenärer på handelsuppdrag i Kopparhavet passar på att plundra Jorpagnas kuster, och då särskilt Gimsals marskland. Under tre månader befäster 700 nordmän sundet omkring Duva udde och genomför en serie plundringsräder på Almgast. Cidaris håller stånd, men stora delar av landsbygden blir rånade och nordmännen söker sig hela vägen ner till Madrigol innan de under sensommaren beger sig ut på havet igen. Räden lämnar cirka 500 döda eller tillfångatagna och kostar tiotusentals guldmynt i förlorade värdesaker och nedbrända byggnader.
  • Andra cidariska stormaktstiden (344-398 e.O.) Under två visa konungars regering expanderar kungariket Cidaris igen efter att ha krympt ihop av trycket från Garnossiskogens hövdingar och hästherrarna från södra Almgast. Kungarikets makt når nästan upp hela vägen till det gamla furstendömet Boea, där man bygger Ferra stad för att befästa sin makt. Söderut ockuperar man all mark fram till Mercantosjön (vilket vid denna tid ännu inte befolkats av Mercanto, och benämns "Grytan"). Tre incidenter räknas som bidragande till stormaktstidens slut; Slaget vid Grytan år 398 e.O, förstörelsen av Ferra stad år 400 e.O, och kung Wilfars död år 401 e.O. Dessutom drabbas Cidaris av en förödande brand år 398 som slår hårt mot landets industrier.
  • Svartfärden (355 e.O.): En konflikt mellan Vaalim och Madrigol, rörande rätten till betesmarker på centrala Vaalimhalvön. Kriget involverade som mest 300 ryttare, och Madrigol hade hela tiden det militära övertaget tills att druiderna i Vaalim med hjälp av magi ingöt fasa och skräck i Madrigols ryttare och hästar, vilket gjorde många permanent galna.


400-talet

  • Boeas storhetstid (400-455 e.O.): Det nybildade furstendömet Boea dominerar övre halvan av Almgast efter att framgångsrikt ha intagit och förstört Ferra stad (kungariket Cidaris norra utpost). År 412 erövras Garnossiborgen och furstendömet inmutade skatt från torpare så lång ner som till norra Waldarskogen under hela 430-450-talet. Storhetstiden upphör efter Boea II:s plötsliga död och efterföljande inre politiska slitningar - då man bland annat överger Garnossiborgen.
  • Mercantos ankomst och tillväxt (hela 400-talet): Maraviska handelsförbundet grundar en utpost vid sjön "Grytan", vars klippiga utlöpe i havet byggs om och vidgas för att tillåta större skepp passera in till den nya hamnen. Understött av handelsförbundets kraftfulla ekonomi, samt det maktvakuum som existerade i området, kunde Mercanto helt ostört expandera sitt inflytande och var till och med ett hot mot handeln i Ferems brygga vid ett kort ögonblick under 460-talet.
  • Helmios invasion (467-472 e.O.): Kungariket Helmios, från ön Thanor, invaderar centrala Almgast och besätter Talinor, Varini och för krig mot Mercanto. Man lyckas dock aldrig inta staden Mercanto, vars legosoldater dessutom framgångsrikt återtar Varini. Året efter drar sig Helmios tillbaka och överger alla besittningar på ön. Konflikten är blodig och kräver cirka 500 dödsfall.


500-talet

  • Mercantokriget (501-503 e.O): En allvarlig tvist mellan furstendömet Mercanto och kungariket Cidaris. Konflikten bryter ut efter att Mercanto försöker med alla medel styra bort handel från Cidaris - med syftet att bli Almgasts viktigaste handelsstad och därefter kunna beskatta alla skepp i de västra delarna av marsklandet. Två av Cidaris långskepp sänks vid en sjöstrid 502, men efter att kungariket samlar en stor landarmé och lägger sin fiende under belägring tvingas Mercanto till eftergifter under våren nästa år. Mercantokriget innebär en kraftig ekonomisk nedgång för staten Mercanto och befäster Cidaris som Almgasts handelscentrum.
  • Andra Mercantokriget (528 e.O.): Mercanto gör ett sista försök att dominera över Cidaris genom en kombinerad sjö- och landattack efter att Mercanto allierat sig med andra lokala handelshus. Mercantos allierade avbryter dock attacken mot Cidaris' Valderia hamn efter att ha överrumplats av ett oväntat starkt försvar där. Hela fadäsen kostar Mercanto mycket anseende och de tvingas böta en stor summa guld, samt erkänna Cidaris som Almgasts centrala handelsmakt.
  • Draken Razermals härjningar (530 e.O.): En ung elddrake från Mörkerbergen färdas ner längst med Feremfloden och sprider eld och död omkring sig. Förödelsen drabbar även Gimsals marskland - och då särskilt Lilla Mardan och Almgast. Draken nästar i Ekmården under en vecka innan den flyger vidare och drar in över Berendien. Där blir besten slutligen nedskjuten och dräpt av hjälten Faltor Yxmale.
  • Almevads konungatid (533-555 e.O.): Furstendömet Almevad utropas till ett kungarike och bedriver en väldigt expansiv politik, med syftet att erövra hela Almgast. Stridigheter förs mot Talinor och Varini. Den nyutnämnde konungens enda riktiga framgång i sin kampanj blir den lyckade stormningen av Talinor år 535, och den efterföljande sex år långa ockupationen av thalliska kullen. Expansionskriget mot Järnby och Varini går dock sämre och tvingar slutligen konungen att ge tillbaka Talinor till ätten ab Jacius år 541. Under 40-50-talet försöker istället Almevads konung dominera Waldarskogen. Kungariket erövrar även byn Brück, vilket leder till ytterligare konflikter med Talinor. När Waldarskogen visat sig vara för vild att tämja drivs konungen allt mer mot vansinnets brant, efter en lång rad misslyckanden, vilka även ruinerat hela hans ätts tillgångar, och den åldrande monarken dör under suspekta omständigheter år 555, vilket även avslutar konungarikets existens.
  • Skogssjöns frihetskrig (549 e.O.): En kortare konflikt där de Feremstrogna riddarna i Riddarhusen vid Skogssjön blir utkastade av de riddare som önskar självständighet från republiken.
  • Den gemuliska invasionen (562-565 e.O.): Det närbelägna kungariket Gemulia för under hela 550-560-talet en väldigt expansiv politik och försöker under dessa tre år vinna fotfäste på ön Almgast genom en serie mindre invasioner, plundringar och befästningsbyggen. Det hela kulminerar under belägringen av Cidaris år 565 e.O. Se artikeln för mer information.
  • Den stora orcherplågan (568 e.O.): Efter osedvanligt mycket parningslekar har svartfolksklanen på den närbelägna ön Mardan vuxit till sig ordentligt och sökte sig därför instinktivt till andra öar för att etablera nya grupperingar. Lilla Mardan plågas svårt, men även Almgast, där bönder och soldater tvingas tampas med bortrövningar, plundringar och överfall under hela sommaren och hösten. Kungariket Cidaris hyr slutligen in en stor mängd legosoldater som lyckas överrumpla klanen i deras nybyggda läger inne i Garnossiskogarna. Cirka 200 svartfolk slaktas. Ungefär 45 människor miste livet under konflikten som helhet.
  • Garnossis skräckvälde (570- ) - En pågående konflikt i centrala delarna av Almgast. Se artikel för mer information.
  • Sjöormsattacken i Almeviken (599 e.O.) - Se artikel för mer information.

600-talet

  • Andra gemuliska invasionen ? (606- ): Mycket pekar på att Gemulia påbörjat planer för att återigen vinna fotfäste på Almgast.
  • Andra gränskriget (613): Välkoordinerade attacker från ett 120-tal välrustade rövare i centrala Almgast räknas som utbrottet till Andra Gränskriget. Talinor blir intaget och förlusterna är jämförbara med dispyterna under inledningen av Garnossis skräckvälde. Ett kort tag efter att Talinor fallit erövras även riddarborgen Carantis (blodlöst - då borgen evakuerats). Denna gång är Centralalmgastiska unionen något mer förberedda och får hjälp av de nykomna trollkarlarna i Almevad. Efter att Talinor återtagits och efter att Centralalmgastiska unionen samlat en styrka på över 270 mannar nås ett vapenstillestånd där vissa landöverträdelser ges till Garnossiborgen, vilken ändå anses ha övertaget rent militärt trots ett numerärt underläge.
Hämtad från ”https://wiki.tekniksmedjan.se/index.php?title=Almgast&oldid=4435”