Vaalim

Vaalim

Ett isolerat rike på södra delarna av ön Almgast. Vaalim är en teokrati som styrs av självutnämnda druider, vilka önskar föga kontakt med övriga Almgast.

Landsfakta

Invånarantal: Cirka 700
Befolkning: Människor (100%)
Huvudstad: Vaalim (350)
Statsöverhuvud: Druiderrådet
Styrelseform: Teokrati/magikrati
Välstånd: Rikt
Producerar främst: Spannmål
Armé: Okänt
Religion: Gamla gudarna (99%)
Kuriosa: Alla former av magi som inte utövas av druiderna är förbjudet i riket.

Historia

Vaalim har länge varit en fredlig plats och utgjordes av ett mindre antal självständiga fiskebyar vilka sovit sig igenom stora delar av världshistorien fram till druidernas ankomst på 200-talet efter Odo.

Vaalimhalvön består mestadels av bördiga ängsmarker, och hyste en artrik lövskog som nästan helt utplånades av en stor brand år 101 e.O. Efter branden blev Vaalimhalvön en eftersökt plats för grannen Madrigol, vars boskapshordar hela tiden sökte nya marker de kunde beta av. Hästherrarna lämnade dock fiskebyarna åt sitt och var noga med att inte stöta sig med sjöfolket för mycket.

År 222 e.O. anlände dock en grupp grönklädda druider som började predika om allfaderns makt bland fiskarna, och utlovade stora fångster till de fiskare som var villiga att offra till allfaderns vattenlevande tjänare. Deras lovord spred sig bland byarna och ganska snart dyrkades druiderna som halvgudar. Druidsällskapet etablerade sig i den största fiskebyn, Vaalim, och började bygga en stad av sten för att därifrån fortsätta sprida allfaderns ord.

Under 300-talet konsoliderade druiderna sin makt, vilken växte i snabb takt. Oundvikliga konflikter med Madrigol löstes genom att skrämma iväg hästherrarna med ondskefull magi och diplomatiska kontakter med Cidaris och andra länder i marsklandet satte Vaalim på kartan hos många lärda män i närområdet.

Kriget mot Madrigol på 300-talet kallas för Svartfärden. Se artikel för mer information.

En konflikt i druidernas inre cirkel under 400-talet e.O. gjorde att över hälften av medlemmarna lämnade Vaalim åt sitt öde. De kvarvarande herrarna började samtidigt predika om en stundande kataklysmisk händelse - en Femte konflux - och slöt in det nya riket bakom en vidsträckt stenmur. De byggde även ett flertal fortifikationer och utökade rikets armé för att skydda befolkningen mot yttre hot.