Broder Geisals iakttagelser

Broder Geisals iakttagelser

Bok i Askars Holmes bibliotek.

Bok skriven mellan åren 540-591, av Broder Geisal, fullvärdig ordensbroder och högste bibliotekarie i Kunockra kloster mellan åren 580-589.

Intressanta passager

...I vår herres år 565,

Dryftiga äro de som fortligger kampen om att sprida Etins ljus där endast mörker finnos. Idag lyckades vi medbringa inte fler än tre karlar till gudstjänsten i Starkleklippans tempel, samtliga komma från de floddyrkande hedningarna i Askars Holme. Vår primus är extra mån om att vara närvarande bland våra norra grannar - sedan den tio år tillbaka ditsatte herren, som i våld tog makten i Askars Holme, har flera oönskade element tillkommit vår närhet. Förstligen håller han sig nu återigen med en hovtrollkarl, vilken sprido sin ondskans säd över bygden. Dessutom har herren oss veterligen bjudit in nidländska köpmän som kommit i annat syfte hit. Mörkt klädda spanare hava setts ute i våra åkrar och plantager ända sedan de nidländska tälten uppslogos på Holmens marker, och den unge novis Femdol har icke ännu återfunnits. Primus misstänker att han tillfångatagits och fått all livskraft och all kunskap dränerad av de nidländske svartkonstnärerna.

...I vår herres år 571,

Trots att min ålder givit mig kunskaper och erfarenhet som gör att mången söker mina livsråd, är densamme ett tungt ok att bära när man skola utfärdes i obygden. Trots detta reste jag detta år, i femte månadens vackra försommarfägring, mot våra bröder i Jakol. Resan togo vi söder om Vildskogen och kommo till klostrets portar efter den femte dagens resande. Med oss varo överakolyt Jemsel, jag själv som notarie, Gweman, Dwemlen Dahi, Calwuldri, Yessor och broder Femalis. Mottagandet var gott, utan klagomål därav. Under de förste dagarna utmärkte jag dock att bröderna i Jakol förändrats märkbart i sitt förhållningssätt mot oss, sin moderskyrka. Annat var det när jag där som ung varo, för första gången 530 efter Odo, och de med bugande roster mottogo oss och sedan höll oss som helgon under hela vistelsen. Detta besök förtogs av misstänksamhet, irritation och likgiltighet. Jag togo upp detta spörsmål med överakolyt Jemsel, men han förklarade det så att Vildskogens hårdhet förändrat bröderna, som tvingos utstå anfall från trollväsen, svartblod och banditer årligen.

Under vår vecka av administrativ inspektion fanno vi inga avvikelser. Däremot anmärkte vi på deras begravningsseder, då de numera icke avlägger kropparne från sina döda bröder i jorden vid kyrkogården, utan istället förställer dem i evig vila i ett gammalt tunnelsystem från forntida byggherrar. Översteprimus av Jakol förklarade att odjur och varbestar börjat med att gräva upp de färska liken ute i kyrkogården, varpå man måste finna en säkrare begravningsplats åt sina döda.