Bronsets ålder

Bronsets ålder

Historisk period mellan 3500 f.O. och 1500 f.O. Avlöser Stenars ålder och efterträds av Järnets ålder. Benämningen har tagits i bruk av Mandelorden och är allmänt använd bland lärde över västra Altor.

Viktiga händelser

Under bronsets ålder uppstod Erebs första avancerade statsbildningar. Flertalet kulturyttringar återfinns än idag bland kontinentens befolkning, t.ex. skriftspråk, konst, arkitektur och krigstaktik.

• 3600 f.O. lär sig dvärgar att gjuta och bruka brons i större utsträckning. Upptäckten gjorde dvärgarna till Erebs absoluta härskare militärt och ekonomiskt. Flertalet legender talar om erövringar och om mer öppna dvärgasamhällen under denna tid. Inom hundra år hade dock kunskapen fallit i människornas händer och spreds snabbt bland kontinentens övriga folkslag.

• 3000 f.O. Tack vare den mystiska metallen månsilver blomstrade under denna ålder alvernas kultur i Cereval, och till och med dvärgarna drevs iväg till Grynnerbergen med hjälp av månsilvret. Om månsilvret hade behållit sina krafter utanför Cereval kunde Månalverna mycket väl ha blivit Erebs herrar. Månalverna rike förstördes av drakar och troll och nuförtiden lever det endast kvar i legender och sägner.

• 3200-2900 f.O. Under denna tid växte dock tre starka högkulturer fram bland människorna på Altors västra halva, Golwyndakulturen, Melukhakulturen och Yndarkulturen. Endast Golwyndakulturen hade något utbyte med andra kultursfärer nämligen den efaritiska och sydakrogalska. Dessa kontakter drev utvecklingen framåt. Den naturliga politiska enheten var en stad och dess kringliggande landsbygd.

Runt Golwyndas sötvattenshav fanns en rik jordbrukskultur i de länder som idag benäms Krun, Sombatze och Furgia. Golwyndakulturens invånare lärde sig också tidigt att gjuta i koppar och brons, genom att köpa denna kunskap av vättar som stulit kunskapen av Grynnerbergens dvärgar. De bördiga åkrarna och bronsjutarkonsten gav området en fördel gentemot grannarna. Då området omges av solunska barbarstammar var man tvungen att hålla sig redo för strid. Magiskolorna elementarmagi, mentalism och symbolism grundades här. Golwyndakulturen ägnade sig också åt en hel del spekulativ filosofi. Man började snart erövra de kringliggande trakterna för att skydda kärnområdet och för att få kontroll över viktiga råvarukällor och handelsvägar.

Kulturen på Melukha var och är av det harmoniska slaget. Stor tonvikt lades på konst av olika slag. Kulturen har ingen egen gruvdriftskonst och styrs som ett matriarkat. Animismen grundades som magiskola på Melukha. Melukha betyder ”den blomstrande lustgården”.

Ön Yndar invaderades av margylerfolket från sydöstra Akrogal. Margylerna utvecklade en högkultur på ön. Matematik och det första skriftspråket härstammar från Yndar. Magiskolorna nekromanti och spiritism sägs också härstamma från Yndar. Denna mörka kunskap spreds med tiden via Golwyndakulturen till Ereb.

I nordligaste Nargur och södra Barbiaområdet växte barbarernas kultur fram. Denna barbarkultur var ingen högkultur, men kulturen härdades av stridigheter mellan människor och svartfolk. Bland dessa folk fick dess shamaner, volverna, kontakt med en mäktig ande som förespråkade samhörighet och fred mellan de två folken. Trevande pakter slöts där klanerna samlar sig i mer permanenta lägerbyar. Svartfolkens totala dominans i norr kunde stoppas och anden sågs snart av barbarerna som en gudinna, A Nhari guhr. Barbarfolken i norr enades tillslut genom eder som skulle hålla i 2000 år. Under de följande århundradena utvandrade flera stammar från Nargur. I Orghin finner vi isbarbararena eller tjugerna. Åt öster vandrade hyner och cerer till Masevabuktens stränder. Åt söder vandrade ovaterna för att bosätta sig mellan Nidabergen och Landori. De som stannade uppe på höglandet fick namnet barbier och i de norra skogarna nargurer.

Det fanns naturligtvis människor runt om i övriga Ereb, men de flesta lämnade inget bestående arv och Etins lära förvreds eller föll i glömska.