Mörkertiden

Mörkertiden

Tidsperioden som följde efter Den tredje Konfluxen då stora delar av Altors civilisationer föll in i mörker och barbari. Begreppet härstammar från Mandelordens historiestuderande munkar och används i hela den gamla joriska kultursfären.

Mörkertiden var en 600 år lång epok som dominerades av hänsynslöshet och kaos, orsakat dels av köttbitarnas fruktansvärda framfart, men också av det maktvakuum som uppstod efter att det Jorpagniska och Yndariska imperiet föll samman. Olyckligt nog drabbades inte svartfolken något nämnvärt av köttbitarna - uppträngda och överbefolkade uppe i Erebs bergskedjor kunde de därför obehindrat välla ned i massiva horder och plundra det som fanns kvar av det jorpagniska riket.

Under åtskilliga hundra år var människan den jagade istället för de monster som imperiets trupper framgångsrikt hållit borta från rikets gränser. Mörkertiden kallas med all rätt för "Svartblodens tid" - orcherna besatt betydligt mer landarealer än vad människorna gjorde, strax efter imperiets fall, och bibehöll sin dominans över Erebs lågländer fram till omkring 100 f.O.

För att ha en chans till överlevnad bosatte sig människorna i kraftigt befästa borgar, som fick uthärda hundratals stormningsförsök årligen inte bara från orcher utan även från andra monster. Det var verkligen en grym era i Erebs historia där män och kvinnor, oavsett härkomst, fick leva som råttorna gör i dagens stora städer - undangömda i illaluktande hålor, ständigt nära svältgränsen.

Statsbildningar

Den allra mörkaste tiden rådde precis efter Jorpagniska imperiets fall, och cirka 300 år efteråt. Men runt år 300 f.O. började större, organiserade stater att uppstå runtomkring Ereb - hövdingadömen formades till kungariken, det uppstod större landområden med fred och välstånd och många av Erebs moderna stater såg dagens ljus för första gången. Det handlade dock fortfarande om små, vita fläckar på en annars svart och dyster karta - men det var i alla fall början på slutet av Mörkertiden, som dock bet sig kvar i ytterligare 300 år innan man på allvar gick in i en relativt fredlig tidsålder igen.