Mefamirs sjö
Mefamirs sjö
En stor inlandssjö i centrala Ereb. Sjön gränsar till Mirel och Unurien i väst och de narguriska stäpperna i öster.
Beskrivning
Den väldiga mefamiriska sjön anses av Enkimunkarna vara det Altoriska livets urvagga och porten ner till sötvattengudens sanslösa avgrundshav, det bottenlösa Abzu. Även om det inte är många som orkar lyssna på prästernas rödkindat entusiastiska utläggningar så är det ett faktum att ytterst sällsamma fiskar ibland spolas upp på Mefamirs stränder; rangliga och bleka urmalar med hemvist i det mörkaste djup, tomma torkade romkapslar, stora som gödsvin, och glosögt stirrande djupslamsulkar med spretande gälgaddar och lysande skäggtömmar. Många av de vanliga bytesfiskarna för strändernas folk bär besynnerliga tecken på ett liv måhända ämnat för landbacken eller en amfibisk tillvaro, tex benkarpen, den taggfeniga vingan och salamandermalen. Nya vattenfän hittas varje månad av sjöns Enkimunkar, och det är allmänt känt att ute i sjöns öga kan vad som helst uppenbara sig. Ibland siktas kadavret från någon väldig best flytande ute på vidderna som en bisarr ö av fjällpikar, knölhorn och ruttnande ister, omgiven av skränande stormfåglar och ashungriga havsgamar, och sjöns mitt undviks nogrant av handels- och fiksefartyg.
Vattnet i sjön är mörkt och ofta grumlat av algsjok och svarta snärjande bottenväxter, illryktade dränkarsnår som anses kunna dra ner folk i djupet och där sakta förtära sitt offer. På vissa ställen bildar undervattensväxtligheten en sådan ogenomtränglig massa av täta brunslaskiga ytblad och giftiga blomdungar i en sjuklig soppa att tom joriska timmerskepp ibland hjälplöst fastnar i det. Det näringsrika vattnet gör dock fiske och snäckodling lönsamma. Förutom de ovannämnda fiskarna odlas bleka spindelkräftor och ett tåligt algsiden som dock aldrig blir av med sin gråsjaskigt grumliga nyans och följdaktligen inte når upp till havsodlad standard.
Ett återkommande fenomen kring Mefamirs stränder är de kraftiga översvämningarna. De kommer ofta utan förvarning och ackompanjerad av mörka moln och rykande oväder vräker sjön över sina brädder och svämmar ut över odlingar och bebyggelse i ett gyttjebrunt flöde av virvlar och forsar. Översvämningarna kan hålla i sig i flera veckor och är till stort besvär för strandfolkets algodlingar, beten och byggnader (som ofta uppförs på kraftiga pålar och stenfundament). Men Enkiprästen gläds, mäter ytnivåer, analyserar slaggrester och njuter av gudens outgrundliga visdom.
De flesta skepp på Mefamir är lätta och smäckra vassgalärer, ofta dubbelskrovade med båda förarna elegant sammanvävda i en vid båge, med luftiga sidensegel och fåtalig besättning för snabb transport över grundbankar och algsnår. Tyngre pråmskepp av höglandsceder förekommer också för större frakt. Dessa utrustas ofta med roddarslavar och kraftiga simmarsvin som kan dra skeppen genom slammiga ställen.