Mirel

Mirel

Karta över Mirel strax innan det förödande inbördeskriget 610.

Ett nyligen utplånat kungarike som i nuläget består av belägrade fort, självständiga städer och härjande barbarstammar. Dessutom utgör en kraftfull klan av jättar en viktig maktfaktor i området.

Området har en pågående konflikt!

Områdesfakta

Invånarantal: 250 000
Befolkning: Enstaka halvlängdsmän, annars en blandning av narguriska, unuriska och mireliska klanmän.
Huvudstad: Mirhamn, (Eliot)
Statsöverhuvud: Hästdrottningen Amasita
Styrelseform: Konfliktartat klanstyre, gravt decentraliserat
Exportvaror: Vildeld, ylle, hampa, salt
Importvaror: Slavar, järn, tobak, vete
Välstånd: Fattigt
Armé: Ingen gemensam, endast klanernas egna hirdar
Religion: Björnkult, andekult
Övrigt: Känt för att ha aktiva populationer av jättar

Geografi

Var och när man än befinner sig i Mirel kan man räkna med dimma och fukt som tränger genom päls och kläder, snålblåst och en rinnande näsa. På vintern ackompanjeras det av tung slaskvåt snö, och på våren blir marken seg och klafsig av smältvatten och folk och kreatur sliter upp marken till klibbig gyttja. På sommaren mullrar oväder fram över åsryggarna och dimman lättar allt som oftast för att ge plats åt stormbyar och jagande molnmassor. Höstens regn skiljer sig inte mycket från vårens, men dimmorna är tätare och mörkare än övrigt under året.

Landskapet i Mirel är öppet, men kuperat och oländigt. Lågland med manshögt gräs, bambudungar och skogar av prasslande mammutvass varvas med ljungsnåriga sluttningar, mosstäckta åsryggar - knöliga av tjocka grästovor och axelhöga termitstackar, massiva cederfuror som klänger längs branter och klyftor, mjukslipade flyttblock med urtida inristningar, lavövervuxna kummelfält och taggiga jättegravar samt karga högland och bergsbranter.

Över Ain-Ezehs högrygg rör sig stora mängder vilt under somrarna och företar en halsbrytande migration från Nordnacken över Karrlocherflodens sanka delta ända ner till Ormviddernas fjärran slätter. Främst rör det sig om raggpälsade kungshjortar och bergsantiloper. I låglanden finns också rikligt med piggtäckta vattensvin, myrslok och högresta ibishägrar. I Grå skogen och från Ljusnas mörka inre påträffas ibland det fruktade rotvältarsvinet, en kolossal allätare med vild förstörele i sinnet. Lindormar och mindre s.k. kullerormar påträffas också ibland, i synnerhet i Unurien, och det antas att de lägger sina ägg i Mefamirs strandslam och Karlockerflodens osunda vattenmarker. De sanna härskarna över Mirels ödemarker är dock de uråldriga vargflockarna, vildulvarna och de ensliga dimbestarna. Dessa rovlystna bestar har hållit landet i sitt grepp sedan tidernas begynnelse.

Historia

Kronologisk tidslinje

• 610 e.O, 15:e juli - Den dvärgiska detonationen i Eliot, Mirel, ödelägger stadens centrala delar.
• 610 e.O, 2:a augusti - Eliot anfalls av stäpphövdingar i den ökande laglösheten efter detonationen tidigare under året. Stora bränder utbryter och över 200 civila slaktas innan kungens soldater lyckas driva fienden på flykt.
• 610 e.O, augusti - Hammals baronskap skövlas av orcher och hövdingen omkommer i striderna. Detta signalerar startskottet på kriget mot orcherna i Mörkerbergen.

• 610 e.O, augusti - Hövdingadömet Gato plundras av orcher. Cirka 150 civila omkommer och över 1000 bönder drivs på flykt från markerna vid Mörkerbergens fotkullar.

• 610 e.O, september-oktober - Eto hyr in 700 narguriska legosoldater i det upptrappade kriget mot orcherna.
• 610 e.O, 2:a november - "Slaget vid kungsfloden" i Mirel, 3000 orcher utplånar nästan 1000 män, inkl den narguriska legosoldatsarmén.

• 610 e.O, november - Baronskapet Hamal i södra Mirel utplånas av orcher.
• 610 e.O, november - Orchhärföraren Ladikesh avancerar ner till Mefamir och skär av handelsstaden Eto från övriga Mirel. Den kungliga ryttararmén från Eliot avancerar ner till Karrlochträsken som ett svar på detta.

• 610 e.O, vintern - Arraqwainkultens fall splittrar de onda krafter som styrt orcherna i Mörkrets berg. Orchhärarna blir oorganiserade och börjar jagas ner av människor och halvlängdsmän.

• 611 e.O, 10:e januari - Kungens trupper besegrar Ladikesh och hans 2000 orcher vid slaget vid Mefamir. Kungen förlorar över tre fjärdedelar av sin armé, men sätter ett definitivt stopp för orchernas plundringar i Mirel.

• 611 e.O, april - Kungen av Mirel har förlorat i princip all mark utanför Eliot och Eto innan sommaren börjar. Bristen på soldater, spannmål och betalningsmedel gör att nya hövdingar stiger fram på maktens arena. Flera nya tronhövdingar utropas. Den starkaste kronpretendenten är "drottning" Amasita av Unurien (södra Mirel).

• 611 e.O, augusti - Eliot plundras av en allierad hövdingarmé ledd av Amasita. Librioteket bränns och det kungliga palatset raseras. Mirels kortvariga storhetstid som enat kungadöme är över.
• 612 e.O, juli - De sista riddarforten ute på den mirelianska landsbygden faller.

• 613 e.O, april - Vid denna tidpunkt är Eliot delvis övergivet. Eto är den enda kvarvarande större civiliserade bosättningen i Mirel. Staden upplever en kort blomstringstid men får sin tillväxt hämmad av drottning Amasitas kraftiga tributkrav.