Parbagerna

Parbagerna

Till den mest Högvälborne bontisal Fidalus av Argald,

Efter mitt besök hos prästerna i Kandor har efterforskningarna äntligen börjat ge resultat. Någon sann information angående dessa 'urgudars' härkomst har jag ännu inte kunnat klarlägga, men mycket information har börjat falla på plats, speciellt efter att ett par prästnoviser tog med mig till de uråldriga 'Veradistenarna' utanför staden. Dessa stenstoder, mäktigt höga och översållade med skrifter, berättar om Anyaks och Angusias giftermål och de avkommor detta giftermål ledde till. Ni är redan väl insatt i parbagernas panteon, min noble herre, så jag skall inte gå djupare in på den saken. Intressant är dock att Veradistenarna nämns i flera jorpagniska alster, bland annat i den berömda reseskildringen av Jorpigus av Orania, skriven 899 f.O. Redan här benämns stenarna som 'mycket uråldriga' och att dyrkan omkring stenarnas innehåll förekom på flera håll i Stryfariusdalen på den tiden. Med andra ord är antagligen parbagerkulten betydligt äldre än vad vi tidigare trott.

Med tanke på de gamla stentavlorna ni själv funnit i Krilloans katakomber, samt de underjordiska kulterna i Bylos och Harkarion som de första solriddarna tappert utplånade, pekar allt mer på att pargaberna en gång i tiden kan ha varit en betydande religion i stora delar av Kopparhavet. Vilket rike, eller vilka riken, var då religionens beskyddare? Min egen uppfattning, efter att ha begrundat Tergius Nazuurs skrifter i Krun, är att vi talar om ett vidsträckt pre-Jorpagniskt välde, styrda av ett folkslag med en högt utvecklad båtbyggar-kultur. Detta förstärks ytterligare av de märkliga relieferna i Krilloans underjord. Ni har själv sett bilderna i er ungdom, bilder på detta okända sjöfararfolk som begravde sina döda stående, precis som Hynsolges präster gör än idag.

Jag skall inom ett par dagar söka mig västerut, mot det omtalade templet Pervus ib-Angusia, och återkommer då med ett nytt brev till er. Dessvärre har böndernas missnöje lett till att flera oroshärdar blossat upp i riket under de senaste månaderna, och jag måste därför ta en omväg längst med Grindarbukten.

Må Etins ljus lysa över er!

Haldarius av Orania, Åttonde Mörkermånad, 604 e.O.

Inledning

Parbagerna består av ett panteon med sammanlagt nio gudar, alla tillhörande den familj som kretsar kring Ljusgivaren Anyak och dennes maka Angusia.

Enligt skaparlegenderna var världen Altors urtid inbäddad i snö och is. Någonting hände dock när Solen bröt sig fri och började sin vandring över himlavalvet; en varelse väcktes, en varelse formad ur isen. Detta var Anyak, Ljusgivaren. Tillsammans med Solen väckte Anyak livet på Altor och allehanda varelser började föröka sig och uppta världens yta. Anyak såg dock behovet av ordning och Balans, och i samråd med Solen skapades Angusia, en kvinna till hälften jord och till hälften sol. Angusia blev själva Urbalansen, det som håller skapelsen ordnad och möjliggör folket på Altor att blomstra och leva i harmoni med sin omgivning. Skapelsen fullbordades när Anyak tog Angusia till sin hustru och fyra barn kom till världen i en och samma födsel.

Den nya familjen, Anyak och Angusia, tillsammans med sina fyra barn Ulvar, Grilovana, Samyyd och Reogil, gav upphov till en gränslös blomstringstid, i vilken en högkultur kallad "Det äldsta riket" uppstod på Altor. Enligt teologerna hade "De äldsta folken" förmågan att bruka både magi och att färdas mellan olika världar. De sägs även ha haft evigt liv.

Högkulturen gick dock under efter att den växt sig allt för stor; teologerna debatterar fortfarande om det var krig eller sjukdom som fick "De äldsta" att försvinna, men att två nya gudar kom till strax innan undergången; Bolgove, dödens gudinna, och Bolthar, stridens gud, tyder på att slutet var kaosartat för Det äldsta riket. Parbagernas svarta får, Julsuian, lättsinnets gud, kom till efter att Bolthar ska ha förfört sin kusin Bolgove; en kärleksakt berättad i den religiösa sången "Blodsdansen". Nästan samtliga teologer är ense om att Julsuians födsel var dödstöten för Det äldsta riket och att han är anledningen till att dagens människor tappat förmågan att upprätta en ny högkultur. Trots detta lovar många parbagiska texter och sånger att Anyak kommer leda in människan i en ny tidsålder, kallad "Det ljusa riket". Under tiden tvingas dock människan leva i en hård tid av prövning, fullmatad med krig, sjukdomar och förgängliga lockelser. Det är denna tid, "Skymningstiden", som dagens Ereb Altor befinner sig i.

Härkomst

Parbagernas ursprung är höljt i dunkel, men de flesta teologer är eniga om att religionen är mycket gammal, t.o.m. möjligtvis äldre än "De gamla gudarna". Historiska anteckningar i ålderstigna bokrullar, bekräftade av en del arkeologiska fynd i norra Soluna, för samman det parbagiska panteonet med en sedan länge utdöd högkultur, kallad Farbanda, vars utbredning sträckte sig över södra Kopparhavet, med centrum i nordvästra Soluna. En cirkel av lärda män i Entika är övertygade om att Farbanda till och med är "Det äldsta riket", speciellt efter en serie expeditioner till området, där man bl.a. säger sig ha funnit en gravkummel tillhörande en av parbagerna.

Utbredning

Idag dyrkas parbagerna framförallt i landet Hynsolge, men betydelsefulla kulter förekommer även i staden Krilloan och i Efaro. Det finns ingen som helst central auktoritet inom religionen, vilket har lett till stora utövningsskillnader i de länder där kulten förekommer.

Många tecken finns på att parbagerna en gång i tiden var en betydelsefull religion i nuvarande Morëlvidyn och i stora delar av Soluna. Panteonet

Anyak - Ljusgivaren

Anyak, fadern, är ljusets gud, med ett nära band till Solen. Namnet Anyak betyder t.o.m. "Solskådaren". Han representerar även elementet eld och dess värme och dyrkas för sin kraft att göra allt liv möjligt.

Symbolik och dyrkan

Anyaks symbol är en gul sol med fyra långa solstrålar, antingen målat i gult mot en vit bakgrund (prästerskapet) eller i vitt mot en mörk bakgrund (tempelvakter och militära ordnar).

Endast manliga präster är tillåtna i Anyaks heliga byggnader och han dyrkas framförallt av borgare i de större städerna.

Anyaks tempel är byggda i vit marmor med ett runt bönerum i mitten. I bönerummet brinner en evig eld som symboliserar Anyaks närvaro i templet. Skulle elden någonsin slockna måste all dyrkan omedelbart upphöra. Elden kan endast tändas igen av en ålderpräst.

Angusia - portarnas väktarinna

Angusia, Anyaks maka, är visdomens och rättvisans gudinna. Enligt de religiösa texterna vaktar hon även portarna till Bolgoves tysta salar, vilket givit henne just tilltals-namnet Portarnas Väktarinna. Angusia är också den som vaktar över Altors balans och ser till att mörkret och ljuset lever i en perfekt harmoni med varandra. Balansen möjliggör det som prästerna kallar för Skymningstiden, eller prövningens tidevarv, vilket Altor just nu befinner sig i.

Symbolik och dyrkan

Angusias symbol är en gyllene eller gul nyckel framför en svart hexagon. Både präster och prästinnor iklär sig Angusias vit-svarta skrudar och gudinnan har en mycket utbredd kult omkring sig - främst centrerad kring den feodalvänliga Angusiaorden i Hynsolge. Angusia har även en stor skara anhängare i staden Krilloan. De båda kulterna är helt självständiga från varandra och stora variationer förekommer i tolkningen av Angusia.

Angusiaorden

Angusiaorden har sitt huvudsäte i Bedorum, där även huvudtemplet Pervus-Ib-Angusia finns beläget. Denna mäktiga pa-latsliknande byggnad är pyramidformad med ett stort öppet centrum i mitten, inte helt olikt Furigas mäktiga ziggurat.

Orden är uppdelad i tre olika grupper: nologerna, vilka ägnar sig åt studier och tempelförvaltning, justicerna, vilka främst kon-centrerar sig på religiös lag och tolkning av skrifter, samt rättskiparna, vilka består av ett femtiotal riddare vars uppgift är att vakta templet och att spåra upp brottslingar.

Medlemmarna får bruka våld, men gör det sällan utan goda skäl. Många driver även en närmast fanatisk kamp mot allt anti-feodalt och nästan alla medlemmar anser att den feodala staten utgör den perfekta balansen och Angusias högsta vilja för hennes folk.

Ulvar - mörkläggaren

Ulvar är sin fader Anyaks raka motsats, men de båda gudarna är absolut inga fiender utan delar på dygnets timmar. Fadern och sonen är ljuset och mörkret - i en perfekt balans, helgad av modern Angusia. Ulvar förknippas även med månen Luna och nattens kyla.

Symbolik och dyrkan

Trots att Ulvar lever i fred med sina föräldrar är hans kult väldigt liten. Det finns inga tempel tillägnande gudomen utan han tillbeds endast utomhus nattetid när himmeln är molnfri och Luna syns tydligt. Många bönder väljer även att hänga upp en enkel avbild av Luna ovanför sina sängar för att hålla sig väl med nattens gud.

Grilovana - källornas drottning

Grilovana är Urfädernas yngsta dotter, en nyckfull vädergudinna som vakar över rinnande vatten, himlen och alla flygande va-relser. Hon är gift med Ulvar och moder till gudinnan Bolgove - en högst märklig familjebildning som det sjungs om i det gamla klassiska Yrdirkvädet.

Symbolik och dyrkan

Grilovana förknippas med fåglar, och hon förekommer nästan alltid avbildad inne i en cirkel av flygande duvor. Hennes ceremoniella symbol är även en vit duva mot ljusblå bakgrund. Denna symbol har också blivit en frihetsikon i det rådande inbördeskriget i Hynsolge.

Grilovana är mest populär bland naturmagiker, jordbrukare, fiskare och lösdrivare. Gudinnan har inga tempel och inte heller någon officiell kultplats. Endast vissa schamaner kallar sig för "präster av Grilovana", men enligt tradition har hon aldrig haft några representanter på Altor - att tillägna en tanke och några minuters bön varje dag räcker för att göra henne nöjd.

Samyyd - Ängarnas härskarinna

Samyyd, Parbagernas fruktbarhetsgudinna, är mycket populär i Hynsolge där det nästan i varje by finns ett litet tempel tillägnat gudinnan. I templen offrar folket, framför-allt bönder, några grödor vid varje månadsskifte för att vinna Samyyds välsignelse och gunst. Samyyd är gift med Reogil, bestarnas herre, och har med honom sonen Bolthar, yxbäraren. Gudinnan och de två gudarna bildar ett enskilt tredelat panteon som har blivit tillägnade många sånger och ceremoniella ritualer i Hynsolge.

Symbolik och dyrkan

Gudinnans symbol är en enkel cirkel, vilken symboliserar den eviga pånyttfödelsen som råder i världen. Hennes prästinnor äg-nar sig ofta åt välgörenhet och fattigvård - bl.a. är gudinnans hängivna kända för att bygga storstugor där grupper av äldre och utblottade personer kan finna en sängplats.

Reogil - Bestarnas herre

Reogil, make till gudinnan Samyyd, är urskogens och de vilda djurens härskare. Guden är populär bland jägare och andra skogslevande personer, exempelvis rövare och laglösa. Hans anhängare är noga med att aldrig döda ett vilt djur för nöjes skull. Fäller man ändå ett djur måste djurets hjärta offras till Reogil och alla delar av kadavret tas till vara. Tillbedjarna bär i allmänhet heller aldrig metallrustningar eller nitar, istället klär man sig i läderrustningar bundna och förstärkta med tråd och läderremmar. Alla kläder och nyttoföremål görs i så stor utsträckning som möjligt av djurdelar - exempelvis ben, kranium, läder och pälsar.

Symbolik och dyrkan

Reogil avbildas som en ståtlig, kåpklädd man med hjorthorn. Hans symbol är även ett hjorthuvud, och kultens präster bär ofta en hjälm med hjorthorn under ceremonier. Reogils tempel är på sin höjd ett par utsmyckade trästoder ute i vildmarken, alternativt en gammal urbjörns grotta där väggarna dekorerats med djursiluetter och bilder från Reogils danser med sin maka Samyyd. Dyrkan av Reogil är starkast i norra Hynsolge. Guden har även en mindre kult i Tegranesskogarna i norra Efaro.

Tarnassikullarna, belägna djupt inne i Hyllmarskogen i Hynsolge, anses vara en inofficiell huvudort för dyrkan av Reogil. Här samlas tusentals tillbedjare varje vår- och höstdagsjämning för en veckas långt festespel med många ceremoniella inslag, bl.a. den beryktade bloddansen.

Bolgove - Tystnadens mästarinna

En av de minst kända gudarna i Parbagernas panteon är den mystiska Bolgove; tystnadens, sömnens och drömmarnas gudinna. Hon är härskaren över det ändlösa drömriket och de mystiska, oförklarliga krafterna som finns i Altor. Bolgove är mest populär bland lärda män, filosofer, magiker och andra mystiker.

Gudinnan är Ulvar och Grilovanas enda dotter. Hon har dock en självständig relation till sina föräldrar efter att de tre gudarna utkämpat en maktkamp, vilken beskrivs utförligt i Yrdirkvädet. Mäktiga ärkedemoner lurade föräldrarna att tro att deras dotter var ondskefull, varpå hon förpassades till en annan dimension. Denna lögn uppenbarade sig dock för föräldrarna och modern Grilovana grät därefter oavbrutet i tu-sen dagar. Dessa tårar ska enligt kvädet ha bildat det människorna kallar för Kopparhavet idag.

Symbolik och dyrkan

Bolgove har ingen gudomlig symbol, men de fåtalet prästinnor som håller ceremonier i hennes ära klär sig vanligtvis i svart.

Gudinnans största helgedom ligger i staden Fervidun i Hynsolge. Denna byggnad, kallad Tystnadens tempel, anses vara gudinnans heligaste plats på Altor och alla blivande prästinnor måste vallfärda dit för att slutföra sin utbildning och få Zaromians välsignelse. Zaromian är titeln på Bolgoves högsta representant i världen och betyder ordagrant "den välsignade drömmerskan" på Urspråket.

Som invigd prästinna får man bära det halvslumrande ögats symbol. Detta medaljongsmycke representerar inte gudinnan, men visar att kvinnan förstått Bolgoves mysterier och är invigd i hennes heliga skara. En prästinna är skolad i spiritism, drogkunskap och läkekonst.

Bolthar - Yxbäraren

Den mäktige Bolthar, son till Samyyd och Reogil, är en populär krigsgud vars anhängare, vanligtvis vapenföra män, dyrkar striden och förfinandet av olika vapentekniker. Disciplin, styrka och skicklighet i strid är de viktigaste egenskaperna för en tillbedjare, som hedrar sin gud genom att träna sig till duktiga krigare. Blothar avbildas nästan alltid med en stor yxa, vilket na-turligt gjort yxan till det främsta vapnet bland gudens krigarskara. Även Blotharkultens högsta präster, oftast ålderstigna män, bär stora tvåhandsyxor, även om många av dem inte längre kan använda vapnen effektivt i strid.

Symbolik och dyrkan

Bolthars symbol är en stiliserad tvåhandsyxa. Krigsgudens egna vapen kallas för Gatrovax och anses ha förmågan att klyva berg och gräva ut dalgångar. Enligt flera legender ska Bolthar huggit fram passen genom Grynnerbergen med hjälp av sin yxa. Många jättelika stenklyftor ute i vildmarken brukar också förklaras att vara hugg från Gatrovax när Bolthar varit i strid mot ärkedemoner och urtidens drakar. Bolthars vänskap med dvärgarna är också omtalad. Intressant nog förekommer Bolthar även i Grynnerbergens legender - där omtalas han som en storväxt krigare och konung över "länderna nedanför bergens fotkullar".

Julusian - Lättsinnets slav

Parbagernas svarta får, Julsuian, står för det kaotiska och förgängliga; köttsliga lustar, droger, alkohol och annan sinnelig njutning. Julsuian är son till Bolgove och Bolthar, men har enligt legenderna förpassats av sina föräldrar och är inte längre välkommen att dyrkas i templen. Han är dock kommen från Solen, genom sitt släktskap med Anyak, och anses fortfarande vara en gud. Kulten kring Julsuian accepteras normalt inte av allmänheten, vilket gjort att hans tillbedjare dyrkar honom i det fördolda. Hans anhängare är mestadels prostituerade, smugglare, missbrukare och dekadenta livsnjutare från olika samhällsklasser. Många av de mer dedikerade anhängarna har god insikt i drogkunskap, häxkonster och svart magi.

Symbolik och dyrkan

Julsuians tillbedjare har ofta gudens symbol tatuerad på kroppen; två ihopkopplade ringar med en inträdd pil. Genom att bära denna symbol anses man ha accepterat Förgänglighetens dans, vilken enligt gudens anhängare är det som möjliggör Skymningstiden. På så sätt tror Julsuians tillbedjare att de utför en viktig del av gudarnas plan - de är själva katalysatorn för att pröva mänskligheten inför det kommande Ljusa riket.

Förutom i Hynsolge har Julsuian ett flertal aktiva kulter i Jorpagna, bl.a. i storstäderna Argald, Marburg och Jorgund. Den skandalomsusade hertigen av Marburg har t.o.m. byggt ett tempel i staden, dedikerat till Julsuian och Förgänglighetens dans.