Visantor

Från Söderns Rollspelsklubb
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Visantor

En uråldrig konung, alternativt furste, som även var långt bevandrad inom magi.

Vissa källor gör gällande att Visantor hade en alvisk fader och en människomoder, och att han växte upp tillsammans med alver i Goianaskogen innan han blev utkastad därifrån av okända anledningar.

Levde under bronsets ålder, cirka 1000 år innan det jorpagniska imperiet kom till. Visantors rike ska ha existerat vid det som idag benämns Nostratiet, eller i nära anslutning till detta område.

Visantors ringar

Enligt legenderna bar Visantor tre ringar som han ska ha smitt själv och begjutit med stora krafter. Ringarna harmoniserade med varandra och det krävdes att konungen bar samtliga ringar för att åtnjuta deras fullständiga makt.

Att bära en enstaka ring ger bäraren en del av den menade kraften, men på grund av ringarnas otyglade krafter finns det även en viss risk iblandat så länge föremålen inte är förenade.

En av ringarna, Visantors röda kraftring, ger bäraren större tålighet.

En annan av ringarna, Visantors lila kraftring, ger bäraren större fysisk styrka.

Den sista av ringarna, Visantors svarta kraftring, ger bäraren större magisk styrka.

Om samtliga ringar bärs av samma person får denne person makten att skapa ett Livsnexus - vilket ytterligare ska skydda honom eller henne från dödliga faror. Bäraren sägs även få ett antal andra egenskaper, bl.a. förmågan att förvandla sig till olika djur, skapa skyddande barriärer omkring sig själv och andra samt kontrollera och tala med intelligenta bestar.

Visantors svärd

Det sägs att Visantor även svingade ett mäktigt långsvärd, benämnt Stanegist. Svärdet försvann efter att Visantor stupade vid Carnsjöarna, i norra Celionfloden. Enligt flera legender skapade druidprästerna som begravde Visantor ett identiskt svärd som på något sätt ska visa vägen till platsen där konungen stupade.

Svärdet är ett mästersmitt alvsvärd av brons med en rad magiska egenskaper.

Utdrag ur Barden Dandriks sägner

Ock om vel den store vara

Hans sverd gick ok till likets dvala

Men sverdet visar den stores skatt

Venden om skattasöken gören matt

Vet att där den store stupar

Sverdets kraft sig sokar

Utan sigill den sökne försvinnar

I eld och plågor sen aldrig mer sedd

Med sigill han dock vinner

Den stores makt och styrkas bredd

Transkription av runskrift på svärdets klinga

(Enligt Lubicor Harzman)

''Jag är skuggan av Stanegist. Elden visar vägen till den som skapat mig.''


Vid införande i eld uppstår följande på andra klingbladet:


''Min herres ande dvalar där guden Frevi spillde sitt blod.''

''Där vilar han genom tiderna, tills han stiger för nya hjältemod.''

Övriga legender omkring Visantor