Altar

Altar

En betydelsefull ö i Gimsals marskland, Jorpagna.

Altar ligger under total dominans av marsklandets mäktigaste stad, Ferems brygga, och är en strategiskt viktig plats för det lilla furstendömet Ferem.

Ön domineras av bördiga gräsdalar som är i stort sett helt uppodlade - främst av vete, havre och vinrankor. Undantaget södra delarna runt Vangerberg, där bördiga betesmarker ger mat åt ett tusental får som ingår i en högeffektiv ullindustri. De centrala delarna av ön är fortfarande skogsklädda och erbjuder möjlighet till jakt av småvilt och hållandet av grisar. Efter att de sista två brunbjörnarna fälldes år 312 e.O, existerar inte längre några farliga djur i Altars skogar, annat än enstaka inflyttade vargar och bäverillrar. Skogarna är förbjudna att bruka för ved och timmer - detta importeras från Ferematis och Thanor.

Geografi

Ön är cirka 35 kvadratkilometer stor och består av bördiga jordar som vid behov kan göra Ferems brygga helt självförsörjande.

Maktsäten

• Maltar - riddarsäte
• Vangerberg - stort baroni
  • Habisko grind - riddarsäte
  • Teltir Farlar - hövdingadöme
• Hadras - stort riddarsäte
  • Stora Ernesso äng - riddarsäte

Betydelsefulla platser

• S:t Tovals kloster - mäktigt kloster tillhörande Lysande Vägen. Cirka 150 munkar arbetar här.
• Altar hamn - viktig militärbas för Ferems flotta.

Historia

Altars mänskliga historia börjar cirka 5500 år f.O, då ett mäktigt stenåldershödvingadöme dominerade hela ön. Denna statsbildning benämns Altarim i historiska källor, och har lämnat efter sig otaliga hemsökta rösen och andra legender på Altar. Altarim föll samman cirka 5300 f.O, varpå ön återgick till att bestå av ett tiotal självständiga byar igen.

Cirka 3200-2900 f.O. dominerade riket Hadras ön, och inledde en tre sekel lång blomstringstid. Hadras utsattes svårt för Jorpurs drakkrig år 2912 f.O, och dukade därefter snabbt under efter tryck från orchiska offensiver.

Cirka 2000-1300 f.O. var ön i princip obebodd och helt överväxt med vildskog, med endast ett hundratal fiskare som etablerat sig längst med de södra bukterna.

Altars nuvarande blomstringstid har pågått nästan oavbrutet sedan det Jorpagniska imperiets gryningsdagar omkring 1000 f.O. Ön led svårt i Den tredje konfluxen men hade återhämtat sig nästan helt efter en generation.

Likt övriga Gimsals marskland hade livet på Altar sin lilla, obehindrade gång under nästan hela Mörkertiden, 599 f.O. till 0 e.O.

Ön drabbas av svåra gräsbränder år 101 e.O, under en ovanligt torr sommar.