Berendiens historia

Berendiens historia

Krunska tiden (1300-1065 f.O.)

1300 f.O

Krunska kolonier börjar etableras längs Tolanhalvöns kuster. På den plats Atrema en gång skall ligga byggs ett krunsk fort.

1080-1065 f.O

Det krunska kriget mellan hynerna och Krun rasar men berör huvudsakligen länderna öster och väster om Tolan. Många av de krunska kustkolonierna blockeras dock av hynernas allierade från Efaro.

Kejsardömet Jorpagna (1065-598 f.O.)

1065 f.O

Kejsardömet Jorpagna utropas av hynerna och de forna krunska kolonierna svär trohet till den nye kejsaren. Befolkningen på Tolan skickar även utsändingar till det nya hovet i Grivela men håller sig avvaktande.

1025 f.O

Tåget mot Tolan. Kejsar Tiberion leder en jorisk här in i Tolanhalvön, från stödjepunkten i Tremium (Atrema). Målet är att skapa en landförbindelse mellan de västra och östra delarna av Jorpagna, vilket man lyckas med. Alverna i Landori oroas, men lugnas av kejsarens sändebud. Endast i de södra bergen bjuder svartfolk och med dem allierade stammar motstånd.

1022 f.O Tiberions avtal

Kejsar Tiberion sluter personligen ett avtal med Landori om att respektera alvrikets gränser.

1020 f.O

Entichon (Entika) grundas och blir provinssäte i Tolanus.

1017 f.O

Joriska legionärer går in i södra Landori för att bygga en väg mellan rikets östra och västra delar. Den anläggs av slavar från fälttåget på södra Tolan och följer den gamla vandringsleden genom Landori tvärs över Tolan-halvön, från Grivela och Argaldiun (Argald) in i norra Hynsolge. Även upp leden genom Landori mot Nidapasset tar sig jorerna. Alverna protesterar men kan inget göra då jorerna er numerärt överlägsna och ett krig skulle vara förödande. Ovaterna, den narguriska stam som bebor landet nedanför Nidapasset drivs bort och et jorisk fort byggs, Grafferburg kallad. Landoris gränser respekteras i övrigt men alverna skal sent glömma detta brott på ett ingått avtal.

1012 f.O

Tolan söder om Erbulasbergen (nuvarande Felicien) erövras i ett grymt utplåningskrig. Hela stammar förintas eller säljs som slavar. Svartfolken drar sig djupt in i sina hålor.

900-talet f.O

De svaga tolanska stammarna börjar jorifieras. Man tar sig an jorisk kultur, språk och namn.

980 f.O

Nemeii grundas på sydvästkusten.

973 f.O

Lindarium (Lindaros) grundas på Berendiens östkust och blir en betydande hamnstad där.

960-talet f.O

Många veteraner från fälttågen på Aidne-halvön får jordlotter på Tolan som pensioner. Detta visar sig vara en populär belöning, då det är en lugn landsända av imperiet med mycket god jord och behagligt klimat. Befolkningen ökar och städerna Tremium (Atrema), Entichon (Entika), Lindarium (Lindaros) och Nemeii blomstrar. Opa-dalen odlas snabbast upp, och från den här tiden härstammar några av de äldsta och finaste vingårdarna.

912 f.O Rådsmötet i Grafferburg

Kejsar Tamsolion I av Jorpagna sammankallar hövdingarna över Nargurs folk till rådsmöte i Grafferburg invid Nidapasset. Sedan hövdingarnas talesman kallat honom "en söderns hund och vekling" låter han sin närmaste man, fältherren Varion, fängsla och avrätta dem alla.

906 f.O Invasionen av Nargur

Varion leder sju legioner upp genom Landori till Grafferburg och över Nidapasset. Målet är att underkuva Nargur men styrkorna nergörs i princip till sista mann. Nargurerna går som en följd ut i öppet krig, stärkt stödda av sina fränder i Barbia. Jorpagna attackeras inte bara vid Nidapasset utan även i öster från Cereval och i sydväst mot Mirelien och själva hjärtlandet Jorpagna. Nargurerna lyckas dock inte erövra Grafferburg men jorerna får stora problem med att transportera trupper och förnödenheter genom Landori och ovaterstammens land. Det sägs att många jorer faller för alvernas pilar men då inga överlevande finns från dessa attacker kan inget bevisas. Jorerna har heller inte resurser att även gå i krig med alverna.

899 f.O

Prefekten Villius i Entichon (Entika) samlar en här för att gripa makten i Grivela, medans hans fosterbror kejsar Tamsolion ligger i fält vid Nidabergen i norr. Han intar Grivela och tar den unga kejsarinnan Amalda som gisslan, men kejsar Tamsolions son Camalus samlar ihop en här av veteraner och bönder från Tolan och slår Villius armé vid höjden Starconion (Himmelsklacken) söder om Atrema. Dock stupar alla utom ett fåtal av Camalus män. Amalda, som ditills smädat och misstrott sin styvson, blir förälskad i den unge generalen, som dock stoiskt motsätter sig sin styvmors närmanden. Denna blir då så förbittrad att hon falskeligen anklagar Camalus för förräderi inför Tamsolion. Kejsaren blir rasande och kommenderar Camalus på ett självmordsuppdrag in i Nargurskogarna, där han och hans armé slaktas av barbarerna. När kejsaren får veta sanningen låter han i vredesmod fängsla och avrätta Amalda, men mördas sedan av dennes kammarjungfru som hämnd. Amaldas unge son Galla tar sedan namnet Tamsolion II som sin kejsartitel. Historien är bevarad för eftervärlden av den främste joriske dramatikern Urepidius i tragedin Camalus och Amalda. (Utveckling av Jorpagna-artikeln i Sinkadus 2

885 f.O

Tamsolion II dör efter bara ett år på tronen och efterträds av Camalus yngre bror Trius som tar namnet Aurelion II. Trius hade påverkats starkt av gemenskapen i Camalus armé och sett mycket av samhällets bottenskikt. Därför blev han genom många reformer mycket populär bland plebejerna i riket.

867 f.O

Akademin i Entichon (Entika) grundas av Aurelion II som en skola i Zenos filosofi.

863 f.O

Aurelion II dör och inbördeskriget ”Härförarnas Krig” (863-828 f.O) bryter ut. (Sinkadus)

849 f.O

Nargurerna erövrar Grafferburg och sveper ner genom Nidapasset för att plundra och skövla på Tolanhalvön.

845 f.O

Försvagade av barbarernas härjningar förfaller Tolanprefekteriet. Svartfolken i Erbulasbergen kan därmed växa sig starkare.

835-830 f.O

Tolan blir krigsskådeplats mellan de självutnämnda kejsarna Huminus som behärskade Hynsolge och Lasutyp, och Umberiz som var härskare över Krun, Erebos och delar av södra Aidne.

830 f.O

Markion och Zenobias här anfaller Umberiz och Huminus trupper och tar dem med storm. I slaget vid Pheris (Tvärån) segrar Markions numerärt underlägsna trupper mot de bägge ursupatorerna genom att anfalla dem en efter en. Slaget går till historien som ett genialt strategiskt genomförande. Knappt några tiotal av Markions mannar stupar, i jämförelse med tusentals på motståndarsidan. (Utveckling av Jorpagna-artikeln i Sinkadus 2

828 f.O

Zenobia kröns och Härförarnas Krig slutar. Kejsarinnan återupprättar Tiberions avtal från 1022 f.O med Landoris alver och reser vid gränserna stora stenar med vilkåren om ömsesidig respekt inhugget på satenu och kejserlig jori.

736 f.O

Efariska kriget. Tolan blir utgångspunkt för invasionen av Efaro, och skogarna där skövlas för båtbyggandet. Kvar blir de tre stora berendiska skogarna.

740 f.O

Apelsinträd som medförts från Efaro planteras i Opadalen.

699 f.O

En grupp magiker med mycket gemensamt med Stjärnläran (demonologer och nekromantiker) samlas i Belemius i södra Berendia. Deras mål var att infiltrera olika maktpositioner inom kejsardömet.

600 f.O

Den sydligt belägna staden Nimeii utplånas av ett regn av eld och svavel från himlen. Många ser detta som ett dåligt omen inför framtiden.

599-598 f.O Den Tredje Konfluxen

Berendien drabbas mycket hårt av köttbitarnas framfart. Det som en gång var kejsardömets kornbod förvandlas till en i det närmaste öde trakt. (Utveckling av den gängse erebiska historien, beskriven bl a i Ereb Altor-boxen)

Mörkertiden (598-0 f.O.)

Tolan retarderar gradvis bakåt i utvecklingen, naturahushållning återinförs, jordbruket förfaller, gårdar, gods och hela samhällen lämnas öde. De organiserade grupper som finns kvar efter konfluxen försöker på olika sätt att överleva. Olika maktfraktioner dyker upp som ivrigt försöker plundra varandra. Landsbygden härjas av rövarband. Svartfolken i Erbulasbergen, som klarat sig undan konfluxen i sina hålor, expanderar norrut mot de tre stora skogarna på Tolan. Landori stänger sina gränser. (Utveckling av den gängse erebiska historien, beskriven bl a i Ereb Altor-boxen)

525 f.O

Entichon (Entika) brinner ned till grunden, endast några av jorernas byggnader klarar sig undan förintelsen.

Riket Berendia (149-51 f.O.)

Efter den Tredje Konfluxen var Mörkertiden rådande i stora delar av Ereb. I resterna av det forna Kejsardömet Jorpagna fanns få ljuspunkter av frid och samhällelig ordning. Sen hände något i östra Kopparhavet. På Tolanhalvöns norra del lyckades ett antal stamhövdingar ena sig i motstånd mot de svartfolk som härjade landet. En allians bildades även med alverna i Landoris skogar. I det ödesdigra Slaget vid Sankmas Klint förgjordes svartfolken och nordtolanerna grundade riket Berendia i ett nu fritt land.

En krona skänktes de nya berendianerna av alverna och det visa skogsfolket sade att den skulle ges till hövdingen som flest ville se som sin ledare. Alverna lovade också att vara Berendias vänner i tider av krig och i tider av fred. Den förste att bära alvakronan var en mäktig hövding från den gamla joriska staden Entichon (dagens Entika) vid namn Tebarkhuz. Efter honom följde en rad av dugliga och ädla hövdingar på Berendias tron, alla valda och alla med riket och folkets välstånd som högsta mål. Vid sin sida hade kungarna också stödet från de mäktigaste gudarna och deras olika prästerskap. I hundra år var Riket Berendia ett stort land.

Sammandrag av Berättelsen om Riket Berendia, kungariket Berendiens nationalepos. Alstrat vid Lyceet i Pendon 609 e.O. av Borkman Känga.

Riket Berendias kungar

• 149-129 fO Tebarkhuz av Entichon
• 129-124 fO Kusteruz av Atremium
• 124-117 fO Bermond Gamle
• 117-116 fO Berik Blåman
• 116-109 fO Ilmond Alvvigde
• 109-67 fO Bermond Gamle (Bermond var av okänd anledning för dagens lärde kung två gånger)
• 67-51 fO Brumund av Krom

Mörka mörkertiden

65-61 f.O.

Svartfolksklanen Svarttungorna under halvorchen Ganthog härjar Berendien i vad som kommer att minnas som de värsta i landets historia.

Hövdingatiden (51 f.O.-135 e.O.)

Vad som orsakade riket Berendias fall tvistar de lärde om, alltifrån jorpagnisk röta till ingripanden från gudar har lagts fram som skäl, men ingen vet i dag mycket om händelserna som skall ha utspelat sig år 51 f.O. (1016 PV enligt den Kejserliga Jorpagniska tideräkningen som då var i bruk). De flesta är dock ense om att alvakronan försvann och att hövdingen Brumund av Krom var den sista att bära den (berendianerna hade som sed att den nya kungen skulle utses på den gamles dödsplats men om kronan försvann från hans hövdingasäte innan kungen dog eller under färden till hans dödsplats och det nya kungavalet är okänt. Än i dag är denna artefakt förlorat och kung Brumunds mausoleum utanför Entika är plundrat och genomsökt otaliga gånger när äventyrare letat efter alvakronan.) Utan en krona kunde inte de berendianska hövdingarna enas om vem som nu skulle regera och riket upphörde i praktiken att existera. De en gång otaliga nordtolanska hövdingarna hade under tiden av frid reducerats till endast några få dussin och dessa var nu mäktiga män och kvinnor i sina egna hövdingavälden. I nästan tvåhundra år använde hövdingarna sin makt till att tvista om makten och många fruktade att Mörkertidens krig och kaos hade återvänt. Det som ändå upprätthöll en viss form av lugn och samarbete i landet, i stort sett hos det enkla folket, var minnet om de lagar och sedvanor som uppstått under riket Berendia.

Kronologi

135 e.O.

Den mäktiga nordtolanske hövdingen Bermond utropar sig till Kung av Berendien. Han svär att det gamla riket skall återuppstå och dets lagar igen handhävas med en kungs makt. Övriga hövdingar ges titeln Hertig och en feodalt styre liknande länderna det i Aidne byggs upp. Bermond blir redan under sin livstid kallad Riksfadern och hans ätt kommer att ta sig detta namn.

174 e.O.

Kung Adam luras i döden av hovmagikern Zedufar som erövrar tronen.

174-185 e.O. Skräckväldet

Zedufar regerar Berendien med fruktansvärda metoder och denna period i landets historia kommer att bli känd som Skräckväldet.

181 e.O.

Den unge ädlingen Limondas, släkting till Ilmond Alvvige, vinner torneringen vid Sommarspelen i Entika och förälskar sig i Zedufars unga konkubin Verelda. Efter att ha fängslats och flytt och förklarats fredlös börjar Limondas ett gerillakrig med bas i skogarna norr om Entika.

183-185 e.O. Inbördeskriget

Limondas av Skogen inbjuds i en konspiration bestående av framstående ädlingar i Berendien. Hertigarna Månevit, Aftonfalk och Björnestam ser en samlande kraft i Limondas och med honom som tronpretendent startar man ett väpnad uppror mot Zedufar. Denne tar hjälp av jorpagniska och morëlvidynska legotrupper, medans Limondas får folkets stöd. Upproret får också oväntat bistånd från en grupp magiker från Kandra samt den feliciske krigaren Achedon. Efter svåra strider mot Zedufars trupper och magi segrar Limondas i Slaget vid Aro år 184 eO. Entika belägras och genom list lyckas man ta sig in i borgen via en lönngång. Enligt legenden besegras Zedufar av anden till sin forne läromäster Tychons, och Limondas kan krönas. Han är dock mycket svag efter att blivit förgiftad under kriget och utnämner sin page Nevin till tronföljare. Denne är dock en utklädd kvinna och skandalen är ett faktum. Man har dock inte råd med ett nytt inbördeskrig och hertigarna låter Nevinanda I bli Berendiens första drottning.

189 e.O.

Nybyggare seglar uppför Leipterfloden och grundar kolonien Torsborg i det som är land befolkat av den narguriska ovaterstammen. (Torshem)

212-213 e.O.

Krig mellan ovaterna och Torsborg. (Torshem)

232 e.O.

Drottning Nevinanda dör barnlös och efterträds av sin marskalk Frekvand.

253 e.O.

Frekvand I dör och efterträds av sin son, Borul I.

261 e.O.

Borul I dör ung i en tornering. Hans brorson Gartheld ärver kronan.

275 e.O.

Andra soltåget mot Efaro. Viss berendisk medverkan. (Drakar och Demoner Ivanhoe)

278-281 e.O.

Den stora schismen. Den Lysande Vägens splittras i två grenar och missionen blir lidande. Dock har redan den nya religionen fått starkt fäste hos Berendiens nya köpmannaklass.

295 e.O.

Gartheld dör av ålder. Hans son Frekvand II ny kung.

Ca 300 e.O.

Ökade handelsrelationer med Caddo, Zorakin och Kardien. Handelsutbytet ger ett stort ekonomiskt uppsving och Berendiens städer blomstrar. Med köpmännen sprids också den Lysande Vägens kyrka i landet.

307 e.O.

Frekvand II dör och efterträds av hans son Frekvand III.

310 e.O.

Felicien invaderas av Dermanien, en solunsk stam och stat.(Ereb Altor-boxen)

311 e.O.

En begäran om hjälp från Felicien hörsammas inte av den unge berendiske kungen.

331 e.O.

Frekvand III dör i sitt badkar och efterträds av Gartheld II.

335 e.O.

Karrsakkerkriget i Torshem. (Torshem)

340-talet e.O.

Fler och fler ädlingar ser fördelarna med den Lysande Vägen, tack vare den nya religionens samhällsbevarande lära. Ända sedan feodalismens införande i Berendien har styrelseformen nekats De Unga Gudarnas prästers stöd, då denna är en folklig religion. (Utveckling av information i Kandra)

343 e.O.

Felicierna besegrar de dermanska inkräktarna i ett kort frihetskrig. (Ereb Altor-boxen)

344-411 e.O. Felicisk-Berendiska kriget

Felicierna anklagar Berendien och konungen för att fegt inte gett dem bistånd mot dermanerna och anfaller. Det är dock inte hela sanningen, man har fått bilden av att det norra grannfolket är fega stackare som inte kan försvara sig. Inledningsvis går kriget mycket bra för felicierna som har övertaget till sjöss. Hertigen av Berget kan dock hålla passen i Erbulas, så felicierna kommer inte fram den vägen. Berendien är dock avskuret sjövägen. Efter att ha fått sin lilla flotta krossad i sjöslaget vid Mitels udde beslutar sig den ängslige kung Gartheld II för ett frontalangrepp genom Erbulas. Hertigarna försöker avråda honom, men konungen har beslutat sig för ett snabbt slut på kriget. I kaltemånad 346 marscherar en stor här genom Skålklyftan i Erbulasbergen. Man hamnar dock i ett bakhåll av orcherna som står i felicisk sold. Bara genom hertig Björnestam kommer man undan, och kommer genom bergen kraftigt decimerade. Konungen begår ett strategiskt misstag när han går förbi staden Amara och går rakt på Tyros. Utan underhållslinjer är den berendiska hären dömd att misslyckas, och man nedgörs på Tyrosslätten till sista man. Allt som återstår av hären är ett tusental sårade och fångar. Felicien kräver en gigantisk lösensumma för kungen men denne begår självmord i sin cell. Felicierna landstiger nu på västkusten, intar Ventimiglia och marscherar mot Entika som belägras. Den unge sonen till hertig Björnestam mönstrar snabbt en här av vad han kan få tag på och hugger de invaderande trupperna i ryggen. Ett hårt ställningskrig härjar genom Opadalen och båda sidor lider svåra förluster. Berendierna måste hela tiden offra sina reserver för att hålla felicierna borta. Till slut, när felicierna avvaktar för att invänta sina försenade förstärkningar från havet, lyckas greve Sunder Gyllenek bryta genom feliciernas flank, och för att inte bli omringade retirerar man till Ventigmilia. Under tiden har hertigarna av Berget och Björnestam lyckats fly ur sin fångenskap och återvänt till södra Berendien där de organiserade motståndet mot de trupper felicierna sänt genom Erbulas. Dessa finner sig då plötsligt fast i bergen, där de sedermera skingras av arga svartfolk som inte fått sin sold. I ett decennium sker bara sporadiska strider i kriget. (utveckling av information i Ereb Altor-boxen)

353 e.O. Fjärde soltåget

Exarken i Ekeborg utlyser Fjärde soltåget. Berendiernas medverkan är liten pga kriget mot Felicien men en mindre styrka seglar ut från Entika. Baronen Olvindrin Stensöte leder den berendiska styrkan.

354 e.O.

Berendierna har slickat sina sår efter den feliciska invasionen. Greve Gyllenek väljs till kung. Man belägrar Ventigmilia som dock understöds via havet.

358 e.O.

Felicierna försöker en överraskningsattack mot Lindaros vars skeppsvarv bränns. Hertigen av Lindaros trupper lyckas slå tillbaka expeditionsstyrkan men skadan är redan skedd.

360-talet e.O.

Upprepade försök görs av felicierna att attackera Berendien via landvägen, men hertigen av Berget har förstärkt fästningarna i Erbulas, och falangerna kan slås tillbaka. Upprepade skärmytslingar med svartfolken gör att felicierna ger upp planerna på ett stort angrepp och skärper istället blockaden till havs.

362 e.O.

Sunder Gyllenek dör och efterträds av sin son Valerian.

370 e.O.

Zorakin förklarar Felicien krig. (Drakar och Demoner Ivanhoe)

380-talet e.O.

Handelsblockaden fungerar inledningsvis dåligt, då berendierna kan handla med Torshem, Landori, Jorpagna och Hynsolge landvägen. Men då Hynsolge 375 drabbas av ett uppror som skakar hela landet, samtidigt som en missväxt drabbar Berendien. Läget blir snabbt prekärt för berendierna. En massiv hjälp från alverna i Landori räddar den värsta hungersnöden på vintern men på våren är förråden 388 helt tömda. Man vädjar till sina forna handelspartner Zorakin och Erebos om hjälp.

392 e.O.

Sjöslaget vid Selim. Felicien krossar den zorakiska flottan. Hakkai avträds. (Drakar och Demoner Ivanhoe)

395 e.O.

Valerian Gyllenek dör när han försvarar sin sondotter mot feliciska lönnmördare. Valerians son Orson kung.

401 e.O.

Orson driver lätt tillbaka ett tafatt försök att sjövägen anfalla Entika. Kungen passar på att med de erövrade feliciska galärerna anfalla Ventigmilia vars otränade och osysselsatta garnison faller lätt.

411 e.O.

Kung Orson erbjuder felicierna fred, och överraskande tackar de ja. Motståndarna tycks ha tappat allt intresse för kriget, som de senaste åren mest förts av gammal vana. Inga avträdelser görs.

414 e.O.

Berendien blir ett eget kerisât inom den Lysande Vägen, med kerisâtsäte i Entika/Ventimiglia?.

424 e.O.

Orson dör, hans son Valerian II kung.

431 e.O.

En pest sveper in över Berendien från Jorpagna. Man klarar sig dock relativt bra tack vara Delitha och Ninnavetemplen.

432 e.O.

Landori anfalls av orcher från Nidabergen. Valerian II rycker ut till alvrikets hjälp, vilken mottages tacksamt, ty många alver har emigrerat till Goiana under de senaste tjugo åren och man är försvagade.

437 e.O.

Valerian II dör och efterträds av Valerian III. Denne konverterar till Lysande Vägen efter en uppenbarelse.(Denna bör rimligtvis hända när kungen blivit vuxen, förslagsvis mot slutet av hans regering.) Han blir den förste berendiska kung att erkänna sig till den Lysande Vägens kyrka. Detta får dock ingen större påverkan på riket, men gör att Opadalen så småningom blir Lysande Vägens starkaste fäste i Berendien.

441 e.O.

Valerian III grundar ambassader i många länder runt Kopparhavet.

443 e.O.

Landori hotas ånyo av svartfolksinvasioner och Valerian III stupar i striderna. Valerian IV är blott fyra år när detta händer och landet styrs av ett råd tills denne är mogen.

445 e.O.

Lysande Vägens katedral i Entika börjar byggas.

447 e.O.

Prinsens mentor, riddar Rutgred Månevit, upptäcker att rådets ledare är en illasinnad magiker som kallar sig Zedufar. Om det rör sig om den historiske svartkonstnären som överlevt alla år eller om det är en bedragare framgår inte, men denne flyr med den unge prinsen som gisslan. Rutgred Månevit lyckas spåra skurken till Erebos där magikern besegras.

459 e.O.

Valerian IV bestiger tronen. Han visar sig vara en konstens man, och hans hov fylls med sång, musik och skådespel. Kungen själv är en mycket skicklig lutspelare. Den berendiska trubadurlyriken uppstår vid hovet i Entika och sprids i landet.

467-469 e.O. Jorpagniska kriget

Berendien förklarar krig mot några jorpagniska furstendömen efter att dessa stört det berendiska fisket. Jorpagnierna skrattar bara åt krigsförklaringen och kallar Valerian IV för en flöjtspelande pajas. Denne blir då mycket vred och på sommaren 467 e.O. landstiger en här söder om Argald. Jorpagnierna har dock föga att sätta emot och fästena faller lätt ett efter ett, ofta utan att ett enda slag har utväxlats. Berendierna uppnår inte mycket med kriget, i det fattiga Jorpagna finns inget att plundra och då fälttåget blivit för dyrt åker man hem igen.

472 e.O.

Den berendiska grenen av Solriddarorden bildas. (Eller har detta gjorts om till Den Helige Odos Orden?)

475 e.O.

Greve Silverdrake grundar sitt stuteri i Anvekull utanför Entika.

487-488 e.O.

Resekriget i Torshem.

489 e.O.

Valerian IV dör och efterträds av sina tvillingsöner, Arvand och Bervand.

501-503 e.O. Tvillingkriget

Arvand och Bervand kan inte enas om vem som skall ärva tronen. Det hela urartar till ett smärre inbördeskrig där kungarnas riddare till slut tröttnar och vägrar att slåss mot sina fränder. Kungarna avsätts och deras yngre syster Devonia blir drottning. Denne är gift med hertig Sol och Måne som därmed blir medregent. Deras förstfödde son döps till Bermond.

503 e.O.

Det dalkiska handelshuset Calvado etablerar sig i Entika, Atrema och Ventimiglia.

508 e.O.

Devonia dör i barnsäng och Bermond kröns. Bermond III dör i en olycka och efterträds av sin bror Orson II Senare framkommer det att han mördats av sin halvbror Legund.

510 e.O.

Orson II dräps av sin avundsjuke halvbror Legund. Devonias tredje son Frekvand IV kröns. Legunds far, hertig Sol och Måne vägrar låta honom avrättas och låter istället fängsla honom på borgen Törnefästet utanför Berendiens västkust.

516 e.O.

Frekvand IV mördas av Legund som flytt från sitt fängelse. Legund lyckas spela sin far som en marionett med hjälp av droger och tar makten över landet.

520 e.O.

Devonias sista överlevande son, Valerian dräper sina bröders mördare. Han kröns som Valerian V.

568 e.O.

Den gamle Valerian V dör av ålder och efterträds av sonen Frekvand V.

585 e.O. :Det femte korståget avgår mot Efaro. Vallfärdsplatserna runt Accra är hotade och zorakerna och kardierna vill undsätta sina befästningar där, och även stoppa Feliciens slavmarknader i området samt rensa upp bland piratfästena. Den här gången vill berendiska riddare, som inte haft ett krig på nästan hundra år, visa sig på styva linan. Många riddare ur främst lågadeln ser sin chans till ära och berömmelse. Efter tio års strider har man intagit en del av sina mål, men inte alla.

610 e.O.

Nu!